I landets alla regioner så finns det vårdgivare tillåter patienter att välja att vårdas av "svenska" läkare och tandläkare. Det framgår efter att DN ringt runt till vårdaktörer i hela landet, utgett sig för att vara patienter som behöver lista sig hos en ny vårdgivare, och därefter bett om att få vård av "svensk-svenska" personer.
Flera vårdgivare gav reportrarna möjligheten att välja etnisk svenska personer. Vissa av vårdgivarna gav till och med konkreta instruktioner på hur man som patient ska gå tillväga för att få just en etnisk svensk läkare eller tandläkare.
– Man kan välja vilken vårdcentral eller tandläkare man vill gå till, men man kan inte välja vilken etnicitet ens läkare ska ha. Så kan vi absolut inte få fortsätta vara. Det blir en typ av apartheid-system till slut, säger Karin Rågsjö, Vänsterpartiets hälsopolitiska talesperson till Dagens ETC.
Vänsterpartiet kommer nu till följd av granskningen att kräva en utredning. Partiet har tidigare i socialutskottet lyft frågan om rasismen mot patienterna inom sjukvården. Karin Rågsjö säger att det i dagsläget finns väldigt lite information som kartlägger rasismen inom vården, och att DNs granskning fått folk att reagera på problemet.
– Det går inte att alla bara säger att det här är hemskt, vi måste göra något åt det också, säger hon.
Upptäcks diskriminering inom vården – i det här fallet rasism – så kan man gå via diskrimineringsombudsmannen. Men den vägen tar lång tid, menar Karin Rågsjö. Hon medger att det är svårt att se till att den här typen av rasism inte fortsätter inom vården, men att det är något som absolut måste ses över. Hon nämner att göra en uppföljning för att se över rasismen hos de privata vårdaktörerna, som ofta var mest mån om att hjälpa DNs reporter med deras förfrågningar.
– Men granskningen visar att det här inte bara sker hos privata aktörer. Utan även hos helt regionalt styrda verksamheter så förekommer det här, säger hon.
Går det att genom lagar eller regler se till så att det här inte sker hos regionala vårdgivare i framtiden?
– Då måste man titta på lagstiftningsvägen vad vi kan göra där. Idag har vi diskrimineringsombudsmannen, men den vägen tar som sagt väldigt lång tid. Och utifrån granskningen så verkar inte det handla om några enstaka fall. Det här verkar vara ett strukturellt problem. Det verkar vara något som väldigt många personer utsätts för.