Näringslivet smusslar ut miljarder ur landet till skatteparadis för att slippa göra rätt för sig i Sverige. Det gäller att göra så mycket som möjligt i vinst, det är omöjligt att inte se att det handlar om just precis det.
Samtidigt är det avtalsrörelse och för några dagar sedan kom arbetsgivarna och facken inom industrin överens om löner och villkor för arbetstagare i den sektorn. Det slutade på 2,2 procent.
Inte för att det egentligen borde spela så stor roll för mig och mina kollegor som arbetar i restaurangbranschen. Det berömda ”märket” finns ju egentligen inte i år eftersom LO:s 14 fackförbund inte kunde komma överens om gemensamma krav och därför övergav ”märket” den här avtalsrörelsen. Kunde man tro i alla fall.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men industrin gick ut direkt och hade åsikter om att alla andra borde följa märket, ändå. Gubbjävlar, tänkte jag, och skrev en arg status på Facebook om att de i princip kunde stoppa upp sitt märke någonstans. Men så tog jag bort den. Vi ska ju hålla enad front – annars kör arbetsgivarna över oss alla. Och det vill självklart ingen.
Jag byter om till uniformen för att arbeta. Min bransch är knappast känd för höga löner. Många av mina kollegor tjänar runt 120 kronor i timmen. Och deras löner behöver i princip aldrig höjas heller, för de har inga fasta jobb ändå. Det har knappt någon längre, känns det som. Men vi är peppade i alla fall, vi som arbetar, på riktigt, ”på golvet”. Våra löner måste höjas rejält för att vi ska klara oss. Det är bara så. Nu finns inget märke som lägger tak och golv samtidigt längre – och vi vet att företagen har råd. Branschen har gått enormt bra i flera år. Det är dags för utdelning. Ingen går på arbetsgivarnas snack om att allt håller på att gå åt helvete just precis när avtalen ska förhandlas.
Så flashar en bild på LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och Svenskt Näringslivs ordförande Carola Lemne förbi. De smilar. De har precis kommit överens om att det är bäst om alla håller tillbaka sina lönekrav och rättar sig efter ”märket” på 2,2 procent ändå. Det handlar om konkurrenskraft, tydligen. Tillsammans tjänar de två varje månad mer än 25 gånger vad vi gör. Vi som ska hålla tillbaka våra lönekrav.
Det handlar om konkurrenskraft. Är det vad vi ska tänka på när vi kommer att få våra löneökningar som knappt täcker resor till jobbet ens? Är det vad vi ska säga till blivande medlemmar?
Nej.
Glöden försvann.
Luften gick ur.
Men hoppas LO-toppens fikastunder med Svenskt Näringsliv var trevliga i alla fall.