– Boken är för alla, men kanske särskilt för unga. Jag har skrivit den utifrån mitt tolvåriga jag, då jag själv började fundera mycket över mänskliga rättigheter och orättvisor. Lagen är viktig för oss alla, inte bara när det blir kris. Den sätter upp ramarna för vad vi får och inte får göra. Att känna till var gränserna går handlar om demokrati och jag ser boken som mitt nästa steg i att tillgängliggöra juridiken, säger Dona Hariri.
Drömmen är att boken ska bli vägbanande för juridik som obligatoriskt skolämne i grundskolan och det finns både en lärarhandledning för hur den kan användas i undervisningen och ett paket där Dona kommer och föreläser.
– Jag vill lyfta juristen som samhällsaktör och juridiken som demokratiskt verktyg. Jag märker att man får bättre självkänsla när man kan sina rättigheter och skyldigheter, säger Dona Hariri.
Folkbildare
Att ha kunskap om juridik är en klassfråga, vilket är förödande eftersom den berör oss alla, mena hon. Folkbildare har Dona varit länge. Redan när hon började sitt första jobb på advokatbyrå startade hon gratis juridisk rådgivning i Husby bibliotek. För att balansera moralen och det dåliga samvetet, som hon säger.
– Jag ville bli jurist för att ge juridiken till dem som behövde den mest, de som föll bort och var utanför, så jag klarade inte av att sitta på en byrå där de aldrig skulle ha råd med mig. Jag ringde till biblioteket och frågade om jag fick komma dit och ge gratis rådgivning en kväll i veckan. Det gör jag fortfarande varannan vecka.
Engagemang för flyktingar
Hösten 2015 när flyktingströmmen nådde Sverige, startade Dona Jurister på Stockholms central för att bemanna centralen med juridisk rådgivning. Hon har även hållit i MR-dagarna, om mänskliga rättigheter, de två senaste åren.
– Den tillfälliga utlänningslagen som vi nu har förlängt innehåller en rad inhumana begränsningar, som att huvudregeln är tillfälligt istället för permanent uppehållstillstånd, säger hon.
Engagemanget och klassperspektivet kommer från den egna uppväxten i en förort till Jönköping dit familjen kom från Irak när Dona var tre år. Föräldrarna är båda ingenjörer, men har inte fått arbete inom sitt yrke här. Samtalen kring matbordet handlade mycket om politik och rättvisefrågor och familjen följde nyheterna noggrant.
– Mina föräldrar jobbar skift på fabrik och har gjort i hela min uppväxt. När jag i skolan sa att jag ska bli jurist var det en lärare som tyckte att jag inte skulle sikta för högt: ”Dina föräldrars jobb är också viktigt”, sa hon. Vuxna har den kraften att få en ungdom att flyga eller falla. Man är skör när man är ung och när man vågar visa sina drömmar är det viktigt hur de tas emot.
Drömmen om juristyrket
Föräldrarna har däremot alltid stöttat Donas ambition, fast med förbehållet att livet här i Sverige bara är tillfälligt och att familjen ska tillbaka till Irak.
– När Saddam Husseins regim föll 2003 hade mamma börjat packa när jag kom hem från skolan.
Motståndet eldade på Donas övertygelse att det var jurist hon skulle bli. Redan som tolvåring hade hon skaffat sin första lagbok, inköpt för sju kronor i ett antikvariat.
– Det fascinerade mig att det fanns en bok där det stod vad man får och inte får göra. Men lagtexten var svår och dessutom gammal. När jag fick reda på att det finns en bok som heter arbetsmiljölagen bad jag pappa att ta hem den från jobbet. Den var lättare att läsa så då klickade det på riktigt.
Uppmanar till aktivism
Nu har hon skrivit den bok hon själv hade behövt som ung. I ”Fatta lagen” finns kapitel om såväl svartjobb som sexualbrott och civil olydnad.
– Jag utgår från mina egna erfarenheter och exemplifierar mycket för att folk ska förstå. Min erfarenhet är att utsatta människor har dålig koll på sina rättigheter. På mitt första sommarjobb som jordgubbsförsäljare fick jag till exempel hela tiden höra att jag skulle vara så tacksam att jag fick jobbet som så många ville ha. Jag jobbade mellan sju på morgonen och elva på kvällen utan pauser vid en väg långt ute på landet. Man fick inte sitta ner för då sålde man dåligt, så jag stod i stort sett hela dagen. Jag vill att folk ska veta att de inte bara har skyldigheter utan även rättigheter på jobbet. Att säga ifrån är inte att gnälla.
Dona Hariri uppmanar till aktivism genom ickevåld men vill också att aktivister ska veta vad de ger sig in på. I boken länkas till lagrum som behandlar ordningspersonals och polisens befogenheter.
– Lagen ger ramarna för vad vi får och inte får göra. Men vi kan också förändra lagen. Utan metoo hade vi inte fått samtyckeslagen. Sådant händer bara när vi höjer våra röster tillsammans.
