– Det är jätteviktigt att hålla bra kontakt med de boende på Lindängen. Då krävs det att vi är ute och möter alla på riktigt, både boende, näringsidkare och kommunanställda, säger han.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Fokus ligger främst på att göra otrygga platser trygga. För att veta vad som är en otrygg plats finns brottsstatistik men också den lokala problembilden, hur den upplevs av de som faktiskt bor och lever i området.
– Det kan man bara veta om man möter de boende regelbundet i deras vardag, menar Johannes Dontsios.
För att öka tryggheten jobbar de förebyggande så mycket de hinner.
– Målet är ju att området ska bli bättre. Vi vill fånga upp de unga vuxna som ännu inte har börjat med brott och som fortfarande kan välja en annan väg. Det är många saker som spelar in. Att slippa se äldre ungdomar tjäna pengar på knarklangning helt öppet till exempel. Därför måste vi försvåra brottslig verksamhet, slå undan ben efter ben. Att sälja narkotika ska inte kännas enkelt.
De samarbetar också med kommunala och statliga aktörer kring trygghetsskapande insatser som att öka belysningen på otrygga platser och klippa ner häckar.
– Sedan bedriver vi förstås spaning och gör riktade insatser mot smuggelcigg och skattebrott.
Känns det inte lite onödigt att stoppa smuggelcigg när det sker så många allvarliga brott som misshandel och droger?
– Verkligen inte, allt hänger ihop och det ingår i polisens arbete mot grov organiserad brottslighet, säger Johannes Dontsios. Om du försörjer dig på kriminell verksamhet är chansen stor att du kommer i kontakt med annan kriminell verksamhet.
En annan viktig del är de sociala insatsgrupperna som finns för unga som befinner sig i riskzonen för att hamna i kriminalitet. Här jobbar skola, socialtjänst och polis tillsammans med föräldrar och den unga för att ta fram handlingsplaner och ses på möten.
– Det riktigt svåra med förebyggande arbete är att det inte går att mäta hur framgångsrikt det är. Det går inte veta hur många brott som inte begicks tack vare en viss insats – det går inte att föra statistik över det, säger han.
Vinden viner och regnet piskar när vi går in i ett av hyreshusens trappuppgångar. Här står fyra killar i 18-årsåldern och småpratar. De tittar knappt upp när de ser två poliser kliva in och fråga vad de gör.
– Vi gör ingenting. Men det är kallt ute.
– Bor ni här?
– Nej.
– Men då är det så att ni inte får vara här. Det är faktiskt ett brott som heter olaga intrång.
– Är det ett brott att bara stå i en trappuppgång?
– Ja. Om man inte har något ärende i det huset är det olaga intrång och kan leda till polisanmälan, rättegång och en prick i registret.
– I så fall väntar vi på min mormor som bor här. Får vi stå här nu?
– Jag tar era personnummer medan vi väntar på din mormor.
Några hyresgäster kommer in i trapphuset. En äldre dam med en liten hund hälsar leende, andra skyndar förbi utan att titta upp.
– Får ni inte vara på fritidsgården? frågar Josefin Spaniol.
– Bara om man är upp till 16.
– Kan ni inte vara hemma hos någon då?
– Vi får inte plats. Vad är problemet med att vi bara står här? Det måste var jättedyrt med rättegång.
– Ja det är jättedyrt. Men de som bor här och betalar hyra måste få känna att de är trygga i sitt eget hus. Det är jätteviktigt att visa respekt för de som bor i ett hus.
– Vi respekterar allt och alla. De flesta som har kommit in här hälsar glatt.
– Det är bra, men de kanske känner sig oroliga ändå? Sedan kanske de klagar hos fastighetsägaren och han ringer polisen eftersom han vill ha nöjda hyresgäster. Det förstår ni säkert också.
– Då går vi då allihop. Mormor kan ju ringa när hon vill träffa er, säger Josefin Spaniol.
Killarna drar upp jackorna och går iväg, var och en åt sitt håll.
Kollektiva förmågan en viktig drivkraft
Det som bygger ett tryggt samhälle är ofta den kollektiva förmågan, känslan av att man kan samarbeta för att göra sitt område bättre, menar Johannes Dontsios.
– Det är svårt nog om man bor i ett stort hyreshus om inte känner sina grannar, men ännu svårare om man känner att vem som helst får stå i min trappuppgång och langa knark.
Var ska de vara om de inte får vara på fritidsgården?
– Om man är 20–25 år kanske ska man vara på jobbet, inte på en fritidsgård.
Hur ska de får jobb då?
– Här inne till exempel.
Johannes Dontsios visar på Jobteam, en lokal mittemot biblioteket. Här var det ett kafé med vattenpipor förut, nu är det jobbcoachning, SFI och språkkafé. Och mitt emot ligger biblioteket med gratis datorer.
Utredningsläget ansträngt
För att kunna göra det som behövs behöver de vara fler poliser, menar Johannes Dontsios.
– I dag är vi mellan tre och fem per område när vi ska vara tolv. Utredningsläget är ansträngt i Malmö och för att hinna utreda alla brott som anmäls skulle vi behöva strunta i alla andra uppgifter.
– Och då skulle antalet anmälda brott öka och vi skulle få ännu mer att utreda, så det är en negativ spiral, säger Josefin Spaniol.
Deras kvällspass på måndag kommer gå åt till en demonstrationsbevakning.
– Missförstå mig inte, demonstrationer är jätteviktiga och samhällsengagemang är alltid bra. Men alla insatser utöver de vanliga – som fotbollsmatcher – gör att vi kommer efter för varje dag som går, säger Johannes Dontsios.
Skulle det vara bra om polisskolan placerades i Rosengård som de överväger?
– Det skulle var suveränt. Förutom att vi skulle bli fler poliser så skulle kidsen som lever där och som sällan ser något annat av Malmö börja se polisyrket som en möjlighet.
De pratar också om att utbilda civila utredare inom polisen, låter det som en bra idé?
– Det skulle vara fantastiskt. Det skulle bli enormt effektivt om poliser fick ägna sig åt det de är bäst på i stället för att alla ska tvingas göra uppgifter som de kanske inte är bäst lämpade för, säger Josefin Spaniol, och Johannes Dontsios håller med.
– Det märkliga är att på det stora hela är vi lika många poliser i Sverige i dag som vi var för 20 år sedan. Samhället däremot har förändrats enormt. Ta bara alla resurser som går till internetbedrägerier.
Har ni aldrig funderat på att byta bransch?
– Aldrig, säger Johannes Dontsios. Om man har ett samhällsengagemang och drivs av en vilja att göra saker bättre så får man utlopp för det som polis. Om vi bara var fler utredare och fler poliser i uniform ute så skulle vi verkligen kunna göra mycket för att vända utvecklingen som vi har sett de senaste åren.
Josefin Spaniol tittar på den regntunga himlen.
– Jag funderar på det ibland, säger hon. Jag älskar mitt arbete och mina arbetsuppgifter men kan känna mig besviken på organisationen och hur man använder resurserna.
Tänker ni aldrig att man borde legalisera droger så att drogberoende kunde söka vård och ni kunde koncentrera er på andra brott?
– Va? Verkligen inte, säger Johannes Dontsios och Josefin Spaniol skakar skrattande på huvudet. Om vi tar cannabis som exempel så har jag sett vad det gör med människor i längden. Det förstör dem, de blir tröga, de blir paranoida. Och visst, de kanske helst sitter hemma och äter chips och spelar tv-spel hela dagarna men de blir inga aktiva medborgare. Det leder antingen till andra brott i samhället eller till psykisk ohälsa för individen. Brottsstatistiken gällande ringa narkotikabrott skulle minska, men det skulle bara vara att flytta problemet.
Flyttar ni inte problemet när ni stoppar drogförsäljningen på vissa platser?
– När det gäller offentliga platser så visar den senaste forskningen att brottsligheten flyttar men att den också minskar i omfång för varje svårighet den stöter på. Och minst lika viktigt är ju att de medborgare som sköter sig och barnen som växer upp inte ser brottslighet som en självklar del av sin vardag, säger Johannes Dontsios.
Det börjar spöregna och de båda områdespoliserna går till bilen. De ska på en insats tillammans med skatteverket, stadsbyggnadskontoret, miljöförvaltningen och livsmedelstillsynen. Johannes Dontsios och Josefin Spaniol verkar behövas här på Lindängen men resten av dagen får Lindängsborna klara sig själva.
