BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Resandet kanske bara var ett symptom som gifter sig med sjukdomen, som är radikalisering. Den ligger och bubblar, radikaliseringen under ytan, säger Filip Ahlin, forskarassistent på Försvarshögskolan, som har varit i Örebro för att utvärdera arbetet.

”Våldsbejakande grupper är olika”

När Örebro kommun upprättade en handlingsplan för att arbeta mot våldsbejakande extremism var de så kallade kunskapshusen en viktig del i arbetet.

Med stöd från den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism skulle kommunens expertis samlas i ett nätverk för att effektivare kunna ta sig an utmaningarna.

Projektet avslutades i våras och nätverket kommer att arbeta på ett liknande sätt under hösten. Utvärderingen ger dock både ris och ros.

– Mona Sahlin (nationell samordnare mot våldsbejakande extremism juli 2014–maj 2016, red. anm.) satte alla våldsbejakande grupper under samma paraply och de är olika. Från högerextremt håll gör man aktioner och vill synas men det är inte många som sätter upp klistermärken med IS-flaggor, säger Fredrik Malm, närpolis som arbetar i Vivalla.

Det är härifrån majoriteten av Örebros IS-resenärer har rest från. Fredrik Malm berättar att några har dött utomlands, andra har återvänt. Framför allt berättar han att det är svårt att få en bra insikt i den religiösa extremismen.

– Än så länge har vi inte lyckats belägga att någon är misstänkt för något brott men vi vet att de här personerna finns i samhället på något sätt och vi kan misstänka att några har försökt stödja terrornätverk finansiellt.

Myndigheter och föreningar samverkar

Polisen samverkar i dag med kommunen, bostadsbolag, föreningar, skolor och och privata aktörer i arbetet mot våldsbejakande extremism. Tanken är att använda alla ögon och öron för att kunna slå larm, ha fler vuxna ute på kvällarna och utbilda socialtjänsten.

– Ett socialkontor finns på plats i Vivalla. Det handlar om ett allmänt stöd från vårt håll, man ska bygga socialt hållbara individer och stötta människor, säger Patrik Wallin, säkerhetshandläggare på Örebro kommun och berättar att en anställd på kontoret har gått en utbildning i föräldraskapets betydelse i frågor som rör mänskliga rättigheter och radikalisering.

Han bemöter terrorforskaren Magnus Ranstorps kritik med att det är svårt för Ranstorp att veta exakt vad som görs. En del av kritiken håller han dock med om.

– Just det uppsökande arbetet bör man titta närmare på. Hur arbetar vi mer uppsökande, mer individinriktat mot de individer som det finns en oro för.

Enligt båda är det just det demokratifrämjande arbetet som är vägen framåt när den religiösa extremismen ska motverkas. Närheten till invånarna från både polis och sociala myndigheter ska plocka upp de som håller på att falla mellan springorna. 

– I dag finns kriminalitet och drogmissbruk och där finns det arbete som är viktigt att göra. Då träffar man människor och man ligger ständigt och känner av om människor sticker ut på fel sätt, säger Fredrik Malm.

Måste komma närmre medborgarna

När frågan om framtiden kommer upp säger Fredrik Malm att arbetet mot våldsbejakande extremism till stor del ligger i polismyndighetens organisation. Om löftet att komma närmare medborgarna bryts kan mycket av arbetet som har gjorts gå förlorat.

– Från polismyndigheten har det sagts att vi måste komma närmare medborgarna och utmaningen ligger i att vara långsiktiga i våra satsningar på det lokala, att vi inte sviker medborgarna igen. Tappar vi greppet över dessa områden så kommer vi att få fler problem i framtiden.

Arbetet med att komma närmare civilsamhället går långsamt. Enligt Fredrik Malm är dock närvaron i Vivalla uppskattad av majoriteten av invånarna, något som bådar gott.

– Om man litar på poliser och myndigheter så är det svårt för de kriminella kretsarna att gömma sig. Samtidigt skulle vi kunna vara bättre på att följa upp brott men som jag upplever det är det inte bara att knalla in och börja prata med en person om hur denne är klädd eller beter sig, säger han och berättar att fokus har legat på att lära känna miljön och lära sig hur rekryteringen till IS går till.

– Vilka ligger i farozonen för att rekryteras i dag och om tio år? De flesta killar som reste var i 25-årsåldern. Var fanns de när de var 15, säger han och fortsätter:

– Ju mer man känner sig delaktig i närsamhället, desto mindre är man benägen att ägna sig åt dessa extrema saker. De boende i Vivalla ska känna att det går åt rätt håll, att det blir bättre. Om inte i morgon så om fem–tio år. Det ska inte vara så att du är körd i livet bara för att du är född i Vivalla.

Kontinuerlig Säpo-kontakt

Frågorna är många och lärdomarna från arbetet likaså. Att arbetet bör fortsätta och utvecklas håller  forskarna på Försvarshögskolan, kommunens säkerhetshandläggare och polisen Fredrik Malm med om. Den sistnämnda har kontakt med Säpo varje vecka.

– Någon gång i månaden dyker det upp något konkret. En person, en plats, en iakttagelse om en mötesplats. Det är lättare för mig som lokalpolis än för Säpo att veta vad det handlar om och antingen avfärda det eller förstärka misstankarna.

Terrorforskaren Magnus Ranstorp är mer kortfattad när han berättar om det lokala förebyggande och uppsökande arbetets betydelse.

– Vi kan inte bara låta Säpo vara ansvariga. De ska vara det sista skyddet men folk verkar tro att de är det enda skyddet vi har.