Men en nöjd Kristina Axén Olin (M), då finansborgarråd i Stockholm, menade att kommersiella fastigheter inte hör till stadens kärnverksamheter och presenterade avtalet med de nya ägarna som ett stor framgång. 

– Det är den största fastighetsaffären i Sverige och kanske Europa, sa hon till SVT Nyheter. 

Skriftligt avtal saknades 

Kristina Alvendal var inte heller det minsta orolig över de varningssignaler som kritikerna till affären pekade på rörande bolagets tidigare misskötsel av liknande stadsdelscentrum –Boultbee hade bjudit högst och vann därmed upphandlingen, i sann kapitalistisk anda. 

– Det finns tydliga åtaganden i avtalet om att Boultbee ska utveckla köpcentren, särskilt de i förorten som varit eftersatta, sa Alvendal. 

Men något skriftligt avtal om sådana åtaganden fanns inte. 

Två år senare hade flera av de lokala näringsidkarna gått i konkurs i Högdalen Centrum, efter att hyror drivits upp med upp till 50 procent – däribland järnaffären, radioaffären, bokhandeln, Dressman, en lokal herrekipering samt ett par restauranger. Innevånarna klagade på att snöröjningen blivit obefintlig under vintertid och att det på våren låg hundbajs över hela torget. Och så har det fortsatt. 

– Om det inte vore för den farbror som går här på torget och plockar upp skräp och fimpar på frivillig basis, nästan varje dag, vet jag inte hur det skulle se ut, säger en man Dagens ETC möter i centrumet.

”Fantastisk potential”

De brittiska bröderna bakom Boultbee sålde 2011, efter att ha drivit centrumet i botten, vidare fastighetsinnehavet till finska Citycon för 207,5 miljoner kronor. Innan dess hann man dock göra en aktieutdelning på 612 miljoner kronor till det brittiska moderbolaget.

– Högdalen har en fantastisk potential och vår vision är att utveckla centrumet. Det är ett strategiskt viktigt förvärv för vår expansion på den svenska marknaden, sa Ulf Attebrant, vd för Citycon Sverige, i ett pressmeddelande i samband med köpet. 

Inledningsvis gav Citycon ett löfte om att de höga hyrorna inte skulle höjas mer än de redan gjorts av den tidigare ägaren. Men snart konstaterade bolagets vd att hyrorna var marknadsanpassade och snarare behövde höjas än sänkas. Det samtidigt som butiksinnehavare redan betalde dubbelt så hög hyra i de centrum som ägdes av Citycon i jämförelse med andra i likvärdiga områden. 

”Vi har satsat på trygghet” 

Ett år efter invigningen stod Ulf Attebrant i Högdalens centrum, bland stadsduvor, pundare och pensionärer och sa: ”Vi har satsat på trygghet – här är våra väktare, som ser stenhårda ut!”.

Vidare skulle man satsa på belysningen, också det ”för trygghetens skull”. Det man gjorde var att måla om lyktstolparna utanför tunnelbanan. Den röda färgen ersattes med en mörkgrå. 

Ytterligare ett år efter invigningen fortsatte de lokala handlarna att kämpa med små marginaler. Åtta av dem hade då gått i konkurs – redan under Citycons första två år.

Åtta gånger högre hyra 

2020, ett år innan Niam tog över, fick Fria Teatern, som Citycon plötsligt fått upp ögonen för i och med att fastigheten renoverats, en rejäl hyreschock då de inom loppet av tre månader skulle betala åtta gånger så mycket som tidigare för sina lokaler.   

– Det var rätt tydligt, att då var det kört. Det var bara att lägga sig på rygg och självdö, säger skådespelaren och den före detta produktionsassistenten Olle Sundberg, vars föräldrar var med och grundade Fria Teatern 1968. 

Fria teatern valde att flytta ut direkt. 

– Det kändes fruktansvärt sorgligt, för vi körde inte bara våra svåra friteatergrejer där, utan även mycket barnteater för skolorna i området. Vi hade band som spelade och folk kunde hyra in sig för att ordna olika evenemang. Våra lokaler hade blivit något av ett inofficiellt Folkets hus i Högdalen, säger Olle Sundberg. 

Idag står lokalerna fortfarande tomma, trots att det gått fyra år sedan Fria teatern tvingades flytta ut. En tid då de hade kunnat berika Högdalen med sin kulturverksamhet har gått förlorad. 

– Vi skötte ju om lokalerna med. Nu står de bara och förfaller, säger Olle Sundberg. 

Nya påhittade kostnader utanför avtalet 

Näst på tur att bli bortkörda från Högdalen Centrum ser ut att bli Vantörs konstförening, som funnits här sedan 1961 och ställt ut verk av etablerade konstnärer som Peter Dahl, Kjartan Slettemark och Hans Arnold. Maria Larsdotter Andersson, som målar expressionistisk konst i akryl och är aktiv i konstföreningen, är bekymrad. 

– Niam fastigheter tog över 2021 och har plötsligt fakturerat oss 26 000 kronor för ”gemensamhetsel”. Vi vet inte ens vad det är, för vi har ett eget elavtal och får inte tag på dem när vi vill ställa frågor, säger hon.   

Ovanpå det har de fått en kraftig höjning av uppvärmningskostnaden, till dryga 3 000 kronor i kvartalet. 

– Det kanske inte låter så mycket, men vi är en liten ideell förening med en total årsbudget på 80 000 kronor, så för oss är det det. Det här är dessutom en liten källarlokal där det inte brukar vara mer än 17-18 grader när vi kommer ner för att måla. De vill ha bort oss och få hit någon mer lönsam aktör, det är rätt uppenbart, säger Maria Larsdotter Andersson.

Besittningsrätt på lokalen 

Eftersom konstföreningen har besittningsrätt på själva lokalen sedan länge, påverkas de inte om fastighetsbolaget höjer hyran med ett visst antal procent. 

– Nej, vi betalar ingen hyra, utan enbart vår del av fastighetsskatten, elen och uppvärmningen. Därför försöker de tvinga bort oss med sådana här fulknep istället. Det är himla tråkigt för vår lilla förening har betytt mycket för Högdalens kulturliv, säger Maria Larsdotter Andersson. 

Många nyfikna från närområdet kommer på utställningar, fester och konserter som arrangeras av föreningen. 

– Vi har varit rätt aktiva faktiskt, med kulturvandringar i närområdet och olika typer av arrangemang. Folk dimper ned mest hela tiden och vill gå med i föreningen. Jag tänker att det betyder mycket för trivsel och sammanhållning i ett område, att människor möts över gränser som etnicitet, ålder och klassbakgrund för att uppleva kultur och göra något tillsammans. Men det finns väl inte ett tillräckligt högt ekonomiskt värde i det.

Tomma övergivna lokaler 

Maria Larsdotter Andersson har pratat med flera lokala näringsidkare som riskerar att få stänga ned på grund av hyrorna, som fortsätter att drivas upp.  

– Man blir ledsen och rädd att man inte ska kunna göra något åt det. Kanske får den här restaurangen stänga, kanske försvinner småbutikerna här omkring. Vad ska det bli istället? Ska det stå tomma lokaler här bara? Det är väl det som är deras affärsidé antar jag, att driva upp hyrorna och sen sälja av snabbt. Det känns skitsorgligt. Man lämnar vanliga människor med ingenting, säger hon. 

”Satsade allt” 

En av centrumets restaurangägare, som vill vara anonym för att inte komma på kant med hyresvärden, berättar att han satsade allt han hade när han flyttade in och tog över verksamheten för ett drygt år sedan. Sedan dess har hyran höjts med 19 procent. 

– På vår- och sommarhalvåret överlever vi, får då går folk ut och äter oftare. Man tar en öl efter jobbet och lite sådär. Men under vinterhalvåret går vi minus. Det kommer inte att funka i längden. 

En tobakshandlare vittnar om samma sak. 

– De höjer hyran konstant, nu senast med 5 000 kronor i månaden. 

När han tog över butiken från sin far 2012 låg hyran på 48 000 kronor för en tremånadersperiod. Idag ligger den på 80 000. Det motsvarar en höjning på 66,6 procent på 12 år. 

– Det är svårt att överleva såklart och jag vet inte hur länge till jag orkar kämpa. Jag förstår verkligen inte hur kommunen tänkte när de sålde ut centrumet. Butikslokalerna kommer snart stå tomma här, säger han. 

Åke Nyman, ordförande för Vantörs konstförening, förklarar att månadskostnaden för lokalen har höjts från 678 kronor till drygt 5 000 på ett bräde sedan Niam tog över som ägare av Högdalen centrum. 

– Vi måste ha klart mycket fler utställningar och sälja fler tavlor i år om vi ska överleva. Intäkterna måste upp, säger han. 

Niam svarar på kritiken 

Martin Bjöörn, portfolioförvaltare på Niam, lyfter fastighetsägarens perspektiv på hyressättningar och kostnader för gemensamhetsel.

– Hyressättning är ju en fråga som berör såklart, men Högdalens Centrum är framför allt en handelsplats, med över 50 olika butiker. Någon upplever alltid hyran som hög, men vi kan inte ge fördelar till enskilda aktörer, då springer det snart iväg. Nån har det alltid tuffast, men i värsta fall får vi hjälpa till med en avflytt. Det är tråkigt såklart, men ingen kan bli kvar för alltid, säger han. 

På frågan om plötsliga kostnader som dyker upp utan att vara angivna i avtalet – som gemensamhetsel – konstaterar Martin Bjöörn att det måste lösas enskilt, från fall till fall. 

– Det där kan jag inte svara på, men ofta ombesörjer vi gemensamma funktioner som städning och värme till exempel. Då är det vanliga att hyresgästerna delar på det. Hur det ser ut i just konstföreningens fall vet jag tyvärr inte. Det får de ta upp själva med oss. 

Är det viktigt med kultur i ett levande stadsdelscentrum tycker du? 

– Det kan det vara, men nu är det ganska stora mängder människor som rör sig i Högdalen Centrum – över en miljon på ett år faktiskt. Då är det viktigt att det rör sig om kultur som riktar sig till det stora flertalet av dem, inte väldigt smala intressen. I första hand är dock Högdalen Centrum en handelsplats dit folk söker sig för att utföra ärenden och handla. Visst vore det intressant med mer kultur som människor verkligen är intresserade av, men oftast är det svårt att hitta något som passar alla.