Ungefär hälften bor idag på något av organisationens boenden. Andra kommer till någon av stationerna, träffar vuxna volontärer, är med i någon aktivitet, får läxhjälp, kanske juridisk hjälp.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Agape är det nätverk runt ungdomarna som kommunen och civilsamhället borde stå för, menar Matilda Brinck-Larsen.
Det började egentligen hösten 2016. Men för att få bakgrunden behöver vi backa ytterligare några år, då Matilda Brinck-Larsen jobbade som chef på ett av kommunens boenden för ensamkommande i Göteborg. Några killar kom och sa att de ville börja spela fotboll. De hade sökt sig till olika klubbar, men det hade inte funkat.
Föreningslivet är fantastiskt – för dem som följer normen. Om du har en familj som kan skjutsa till träningen, råd att köpa fotbollsskor, förstår strukturerna, säger Matilda Brinck-Larsen.
Men de här killarna hade inget utav det. De kunde inte koderna.
– Du vet, alla sa att de var centerforwards. Det fanns inte en backlinje som flytt från Somalia, Eritrea eller var de nu kom ifrån. De visste inte hur man spelar organiserat, de ville bara lira lite boll, ler Matilda Brinck-Larsen.
Hon satt med i styrelsen för Sandarna BK där hennes egna barn spelade. Matilda Brinck-Larsen kom med idén att starta ett lag där man grundutbildade ungdomarna i hur den organiserade fotbollen fungerar – och samtidigt hur det funkar i samhället.
– Jag har ofta använt fotbollen som en metafor för samhället. På planen har du en domare, det finns regler att följa, gör du inte det hamnar du på bänken. Du måste se till att förhålla dig till de reglerna för att få vara kvar på plan, och du måste samarbeta med andra för att laget ska nå målet, säger hon.
Sandarna Lag C startades. Och Matilda Brinck-Larsen fick uppdraget att vara tränare. Det funkade bra, intresset var stort. Ibland dök över hundra personer upp på en träning. Det var bara att gilla läget och få det att fungera. Men hösten 2016 förändrades något.
– Mina killar började komma till träningen med hela sin packning med sig.
Det var då åldersuppskrivningarna började. Från en dag till en annan tvingades många unga ut från sitt boende, de kunde placeras var som helst i landet, fick inte vara kvar i det sammanhang de skapat kring sig, berättar hon.
– Alla vi som jobbar med det här förstod ju att när något sånt här händer, då återgår killarna till en tillvaro de känner igen – och det är flykten.
Matilda Brinck-Larsen kontaktade andra engagerade från olika yrkeskategorier, kyrkor, idrottsklubbar och andra organisationer. De insåg snabbt att många unga redan hamnat på glid, eller var på väg dit hän.
– Vi bestämde att vi skulle bli en motpol till Centralstationen och Nordstan där det är så lätt att unga i utanförskap hamnar. Vi fick hjälp från företag och caféer med hygienartiklar och mat, vi ordnade platser för ungdomarna att komma till, säger hon.
Redan vid första tillfället kom det massor av folk, och Agape var igång. Kravet på de unga som deltar är att de ska vara under 21 år, inskrivna i skolan i Göteborg och de ska sköta skolarbetet.
– I den röriga situation många killar befinner sig är det viktigt att vi kan erbjuda struktur och rutiner i vardagen, säger hon.
Matilda Brinck-Larsens arbete för ensamkommande har också gjort henne till måltavla för hat och hot från vissa grupper. Ibland riktigt grova angrepp. Men Matilda Brinck-Larsen håller det ifrån sig.
– Allt de häver ur sig handlar mer om dem än om mig. Jag är trygg i min människosyn och står för det jag gör. Att jag skulle vika undan för deras hot – det kommer bara inte atthända,säger hon.
Matilda Brinck-Larsen växte själv upp med syskon som kom från olika familjer. Hennes mamma och pappa var familjehem för barn som hade det tufft i den egna familjen.
– Jag förstod tidigt att världen inte såg likadan ut för alla, säger hon.
Hon är född i Smögen, och även om familjen flyttade till Göteborg tillbringade hon mycket tid hos mormor och morfar där.
– Det var så tryggt. Jag älskade att sitta på verandan och lyssna på berättelser från livet. Och i ett så litet samhälle fanns visserligen en social kontroll, men man tog också hand om varandra. Alla kände alla, och även om du var ett original fick du vara dig själv. Samhället accepterade dig, säger hon.
Hon säger att hon färgats av sin uppväxt, att det engagemang hon har idag kommer från det hon upplevde då. Som vuxen har hon själv varit med ute och letat när sonens kompis försvann.
– Vi letade i Nordstan, visade bilder, bad folk kontakta oss. Efter ett par dagar ringde en tjej som hängde i Nordstan och berättade att hon sett henne. När jag frågade den här tjejen – hon var kanske femton år – varför hon ringde oss, då sa hon något jag aldrig glömmer. ”För att ingen har någonsin letat efter mig”.
Matilda Brinck-Larsen skakar på huvudet.
– Den tjejen ... hon gick också i en skola. Hon hade grannar. Hon bodde någonstans. Men ingen letade efter henne. Vad är det med folk? Har vi inte mer respekt för livet än så?
Arbetet med Agape tar numera det mesta av hennes tid, men Matilda Brinck-Larsen är fortfarande tränare för Sandarna Lag C. Och hennes engagemang, för allas ungar, är inte på väg att mattas av.
– Vi är på väg mot en enormt farlig utveckling där regering och myndigheter bedömer människor helt olika beroende på var de är födda. Den här utgallringen av människor och de rättsosäkra åldersbedömningarna strider mot mänskliga rättigheter. Det vi aldrig skulle acceptera när det gäller våra egna barn, varför skulle det då vara okej när det kommer till andra?
