Utdelningsrekord – 69 miljarder till bankernas ägare

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

De fyra stora bankerna i Sverige fungerar som ett oligopol med i stort sett samma priser och samma villkor för företag och privatpersoner. Deras gemensamma beslut påverkar hela ekonomin – om man ger stora lån till investeringar ökar företagens möjlighet att växa. Om man i stället ger stora lån till bostadsrätter så uppstår gärna prisökningar på grund av bostadsbristen.

Ökat med nästan tio miljarder

Regleringarna av bankerna handlar inte om att styra kapital till mer samhällsnyttiga placeringar, det handlar – åtminstone i ord – om att mildra de effekter som en vinstjagande ägargrupp står bakom.

Bankernas samlade vinst för 2017 är 81,7 miljarder kronor efter skatt.

Det är en ökning med nästan 10 miljarder på bara fem år.

Vinsterna kommer inte från några nya marknader eller nya insatser utan beror på att man i praktiken inte har någon konkurrens. Det är räntenettot, det vill säga skillnaden mellan inlåning och utlåning, samt provisionerna man tar på att hantera pengarna som skapar övervinsterna.

Totalt är det 193 miljarder kronor i uttag från kunderna.

Liksom tidigare år handlar det om en gungor och karusell-cirkus för kunderna. Om räntenettot går ner så stiger istället bankens provisionsintäkter. De samlade uttagen från kunderna har senaste fem åren ökat med cirka 20 miljarder kronor. Det är mycket pengar. Slår vi ut summan på de 4,9 miljoner svenskar som jobbar betyder det faktiskt att vi i snitt betalar nästan 40 000 kronor till bankernas räntenetto och provisioner.

Too big to fail-logik

De svenska bankerna brukar av ansvariga inom staten kallas för ”välkapitaliserade”, det vill säga de ska ha en bättre säkerhet i form av eget kapital än andra banker i EU. Svenska banker är heller inte med i den europeiska bankunionen utan ska skyddas av Riksbanken och den svenska staten.

Men det är viktigt att förstå att det är bankerna själva som värderar sina säkerheter, och därmed är det bankernas egna uppgifter som ligger som grund för finansdepartementets värdering av hur säkra de är.

Samtidigt är den här frågan om bankernas nationstillhörighet något överdriven. Den viktiga frågan är ju hur en kraschad bank påverkar ekonomin direkt. Faller Nordea påverkar det hela Sveriges ekonomi på samma sätt som om det var en tysk bank eller Swedbank som hade de lånen och fordringarna i Sverige.

Begreppet ”too big to fall” – för stor att falla – handlar om en realitet. Bankers krascher förstör för hela den övriga ekonomin.

Och det vet ägarna av storbanker som agerar med en säkerhet över att när kraschen kommer så kommer också andra att plocka upp notan.

Det är därför bankfesten vad gäller utdelningar fortsätter år efter år.

För Nordea är det hela 27 miljarder kronor. Även Wallenbergs bank SEB gör stor utdelning till ägarna med 12,5 miljarder. Swedbank plockar ut 14,5 miljarder och Handelsbanken 14,7.

Det är – återigen – rekord.

Angår oss alla

Bankerna är en aktiv del i den ekonomi som skapar ojämlikhet. När bankers vinster består i att man med avgifter och räntenetto tar pengar från allmänheten och sedan omvandlar dessa till stora aktieutdelningar är bankerna en motor som flyttar pengar från de många till de få.

Stora vinster hamnar hos den del av ekonomin som inte producerar, investerar eller använder pengarna till omställning. Vi får ingen positiv spiral trots enorma vinster. Bara större klyftor.

I praktiken är vinsterna som bankerna gör något som skapas av att många andra är beroende av banken för att få någonstans att bo, eller någonstans att arbeta.

Det är inte bankerna som skapar vinsterna.

Det är alla andra som måste ha en bank för att kunna leva i dagens ekonomi.

Det är därför bankernas resultat och utdelningar inte är en privat fråga för ägarna.

Det angår oss alla.