Yvonne Dellmark, vice ordförande i Stockholms läkar­förening, tycker att förslaget är problematiskt, bland annat med tanke på att läkaretiken säger att den som är i störst behov av hjälp ska få hjälp först.

– Om man inte kan få använda tolk i det läget så hindrar det vårt etiska arbetssätt. Dels är det väldigt svårt för någon som inte pratar språket att söka vård överhuvudtaget, och dels, om man som läkare har någon framför sig och man inte kan få svar på frågor om hur de mår och vad som har hänt, då blir det inte den bästa vården, säger hon.

Förslaget är inte helt nytt. Sverigedemokraterna har tidigare drivit frågan att begränsa rätten till tolk. Och tidigare i år lade moderaterna i Region Stockholm förslaget att personer som är svenska medborgare eller har permanent uppehållstillstånd men inte kan svenska själva ska betala om de behöver tolk vid sjukvårdsbesök.

”Skulle vara katastrof”

På frågan om hur hon ser på risken att en begränsad rätt till tolk försämrar vården svarar sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) försiktigt.

– Patientsäkerhet är grundläggande inom hälso- och sjukvården. Den utredningen som kommer tillsättas kommer i sitt arbete beakta det som finns i befintliga lagar om patient­säkerhet och jämlik vård.

Fredrik Lundh Sammeli, Social­demokraternas talesperson i socialutskottet, är orolig för vad förslaget kan leda till.

– Skulle man bara rakt av ta bort möjligheterna till tolk inom vården skulle det vara en katastrof. Det skulle skapa stora risker för missförstånd och öka risken för felaktig vård, säger han.

– Det skulle samtidigt skapa en ohållbar arbetssituation för vårdpersonalen där de skulle tvingas fatta beslut på ofullständigt underlag. Så som ansvarskedjorna i vården är utformade där den enskilde läk­aren eller sjuksköterskan fattar beslut på sin legitimation så är det givetvis helt orimligt, säger Fredrik Lundh Sammeli.

Yvonne Dellmark säger också att vården riskerar att bli mindre effektiv. Hon jämför med en patient som är medvetslös.

– Om man har en medvetslös patient framför sig så gör man mycket för att utesluta det som är farligt. Om man kan ställa rätt frågor så kan man begränsa sin undersökning, så det blir både en säkrare och mer kostnads­effektiv vård, säger hon.

Även vid kroniska sjukdomar

Och det handlar inte bara om akuta vårdsituationer. Yvonne Dellmark säger att risken när en person inte får tolk när den söker för kroniska sjukdomar är att behandlingen inte ges i tid. Personen kanske söker hjälp först med en fulminant sjukdom, det vill säga en sjukdom med ett snabbt och våldsamt förlopp, som är mycket dyrare att behandla.

– Ett sådant exempel är om man börjar få en njursvikt. Med rätt kost och rätt information kan man fördröja utvecklingen av sjukdomen, så att patienten kanske inte behöver så mycket vård, medan om patienten inte vet någonting och inte förstår hur den ska behandla sig själv, istället dyker upp med en njursvikt som kräver dialys för att inte dö. Och den är ganska kostsam, säger hon.

Svårt ur barnperspektiv

En annan farhåga är att familjemedlemmar kommer att användas som tolkar, oavsett om det finns regler som säger att det inte är tillåtet.

– Blir det en akut situation så blir det familjemedlemmar som tolkar i alla fall, säger Yvonne Dellmark.

– Då kan de hamna i läget att minderåriga barn kan behöva tolka för sina föräldrar i en svår situation. Om man tänker på vad det innebär ur barnperspektivet så är det ju förfärligt. Och likadant, om man är förälder och har ett sjukt barn och inte kan söka vård för det. Det är inte rätt ur barnperspektivet, säger hon.