Partierna ska ha kommit överens om flera sakpolitiska frågor. Enligt en källa ska S bland annat ha gått C och L till mötes i frågor om arbetsrätten och hyresregleringen.
Enligt tidningens källa har S gått med på betydligt mer av mittenpartiernas krav än vad partiet gjorde i december, när förhandlingarna havererade.
MP ska ha fått igenom att flygskatten och familjeåterförening återinförs och L har fått igenom ett förslag om förstatligande av skolan.
Frågan om vem som blir statsminister var då också klar, enligt källorna.
Ska avgöras i helgen
Parallellt har de så kallade nyckelparterna C och L förhandlat med den andra statsministerkandidaten Ulf Kristersson.
Under fredagen kom ett motbud från M-ledaren som enligt Dagens Nyheter bland annat innehåller ett löfte om att regeringspartierna inte kommer att förhandla eller samarbeta med SD. M och KD garanterar dessutom att genomföra hela Alliansens reformagenda om L och C släpper fram Ulf Kristersson.
Nu ligger alltså bollen hos Centerpartiet och Liberalerna. De högsta organen inom L och C ska träffas och fatta beslut i dag och i helgen och Socialdemokraterna kommer att ha ännu ett partistyrelsemöte under fredagen. Även Miljöpartiet kommer att fatta beslut under helgen.
Vad partierna kommer att enas om är ännu inte klart.
Flera politiska bedömare har de senaste veckorna argumenterat för att det mest troliga är att C och L väljer Löfven framför Kristersson. C och L:s avståndstaganden från Kristerssonalternativet har varit av den principiella arten, eftersom en Kristerssonledd regering förutsätter ett samarbete med SD. En kovändning skulle alltså bli ytterst svår att försvara.
Enligt källor till Dagens ETC har förhandlingarna mellan S och C rört på sig i positiv riktning sedan sammanbrottet före jul.
Kaos inom L
Samtidigt har flera tunga namn inom L – 8 av 20 riksdagsledamöter närmare bestämt – gått ut öppet med att de hellre ser Kristersson som statsminister och fått medhåll från flera liberala opinionsbildare. Dagen efter fick de dock mothugg av nästan lika många toppnamn, och Björklund kommer vad som än händer att få det tufft att hålla sig kvar i partiets topp länge till.
Var C står är mer dunkelt. Lööfs ekonomiska politik står visserligen allra längst ifrån Löfvens och sakpolitiskt råder inget tvivel om vilket av de största partierna C har mest gemensamt med. Klart är också att partiet har förlorat stöd på att agera stödparti med S historiskt. Efter budgetsamarbetet mellan partierna 94–98 tappade C var tredje väljare i valet.
Men samtidigt har Annie Lööfs löften att hålla SD borta från makten har varit upprepade och principiella.
Och faktum kvarstår: för att Kristersson ska klara av att tillfredsställa både mittenpartierna och SD – som har hotat att sänka honom - krävs politisk akrobatik.
”Valt att avvisa högern”
Socialdemokraten Daniel Suhonen på den fackliga tankesmedjan Katalys är medveten om att inget ännu är klubbat, men ser ändå uppgörelsen mellan mittenpartierna och S och MP som något positivt.
I grunden är det förstås det. Om de liberala mittenpartierna väljer att avvisa högern och extremhögern och i stället går till S och MP.
Om vi utgår från att C och L enas om Löfvenalternativet och att Centern fått igenom sina krav på uppluckring av arbetsrätten – vad kan det innebära för socialdemokratin på sikt?
– Det är ju något som varken fackföreningsrörelsen eller tjänstemannaförbunden gillar, en uppluckring av Las, att politiker lägger sig i arbetsrätten, som borde lämnas åt parterna att sköta. Så ja, en sådan uppgörelse kan bli problematisk när den kommer ut, säger han och fortsätter:
– Frågan är vad S har fått i gengäld? Och vad de kommer att föra för politik? I ett sådant här läge är det oerhört viktigt att S i övrigt har en politik som minskar klassklyftor och återskapar förtroende för välfärdsstaten. Det som fått extremhögern att växa är ju inte skatter på höginkomsttagare, det är det motsatta, de enorma bristerna i välfärden, att otryggheten är för stor. Om det som kommit ut från uppgörelsen stämmer kommer klassklyftorna och otryggheten i stället att öka. Och i så fall kan uppgörelsen visa sig vara ett ödesdigert misstag.
Suhonen är dock orolig för att Socialdemokraterna saknar idéer för framtiden.
– Det som oroar mig är att S inte verkar ha en analys av hur man kommit till den här punkten. Man lagar efter läge, men det som behövs är en idé för framtiden. Jag ser SD som ett hot mot demokratin, och vi måste hindra dem från att få inflytande även om fyra, om åtta, om tolv år. Det behövs tydligt ideologisk åtskilda alternativ. S måste vara ett starkt sådant. Om de inte är det riskerar de att försvagas ytterligare.