De tre rörmokarna, alla i praktiska kläder och skor med stålhätta, möter upp Dagens ETC:s reporter, fotograf och deras fjärde kollega Jawad Nazari på den soliga parkeringsplatsen utanför huset där de arbetar. På grund av en sen lunch inne i centrala Växjö har vi missat den spännande händelsen.

– Vill ni se råttan? frågar Karl-Johan, en av de tre kollegorna, generöst.

Intresset är svalt.

– Men Jawad, du ska väl visa upp din vardag? skojar Karl-Johan.

Jawad Nazari skrattar till men beslutet står fast. Det blir inte någon råttsafari denna sensommareftermiddag, och i ärlighetens namn är det faktiskt första gången de stöter på en råtta i det här huset. Det är, som tur är, inte en del av den vardag som vi är ute efter att skildra denna gång.

Dagens ETC har i flera artiklar berättat om det hundratal unga vuxna som kom till Sverige som barn 2015, fick skydd med hjälp av gymnasielagen men som nu ändå fått avslag på sina ansökningar om permanent uppehållstillstånd. 

Gymnasielagen infördes på grund av långa handläggningstider som gjorde att de ensamkommande barnen hann börja skolan, fann sig till rätta och bygga upp sina liv här i Sverige i väntan på beslut. Om en rad krav uppfylldes skulle de unga beviljas permanenta uppehållstillstånd.

Jawad Nazari är en av dem som gjort allt som krävts av honom. Trots det fick han tidigare i år avslag på sin ansökan om permanent uppehållstillstånd. Anledningen är helt enkelt att praxis hunnit ändras.

– Det är som att du går på restaurang och beställer samma mat som några andra vid bordet bredvid. Du beställer kanske innan dem, men de får maten långt före dig. Du får inget att äta alls, beskrev han det som i en tidigare intervju.

Avslaget överklagades med hjälp av advokat Malin Dahl på Fridhs advokatbyrå. Den 8 augusti damp ett brev ner i Jawad Nazaris postfack i Alvesta. Överklagandet avslogs och Jawad Nazari fick prick fyra veckor på sig för att montera ner nio år i Sverige.

Han fick också veta att Migrationsverket redan kontaktat Skatteverket för att ta bort honom i folkbokföringen.

Klockan tickar

Jawad Nazari rör sig vant i Växjö och visar vägen från tågstationen till kinakrogen Hongkong på en av stadens huvudgator. Där vankas det lunch. Det absolut sista försöket att få stanna i Sverige var att lämna in en ansökan om arbetstillstånd. Men samma dag som Dagens ETC träffar Jawad Nazari i Växjö rycks också den möjligheten undan.

Att han skulle få avslag på arbetstillståndet var dock väntat.

– Men jag hade tänkt att jag kanske skulle få lite mer tid på mig. Så blev det inte, konstaterar han.

Inne på Hongkong är det fullt av kitchiga detaljer och spruckna vinröda fejklädersoffor men tomt på lunchgäster. I hörnet ovanför Jawad Nazaris huvud står ett litet slott med tinnar och torn.

Han sitter med armarna i kors och kliar sig tankspritt på höger armbåge.

– Nu tänker jag mest på min utbildning, jag har pluggat till teoriprovet och tänkte göra det nästa vecka. Men det praktiska provet får jag inte göra förrän jag är färdig med lärlingstimmarna. Om det inte hade varit för lärlingstimmarna och att jag inte är färdig med utbildningen hade jag lämnat Sverige och rest till ett annat land i Europa på en gång.

Eftersom det inte går att utvisa med tvång till Afghanistan kan Jawad Nazari i praktiken komma att bli kvar i Sverige. Men utan några som helst rättigheter eller möjligheter att jobba.

Mer än en extramormor

På det mörka träbordet står det snart fyra stora tallrikar med grönsakswok i sockrig sås. Till höger om Jawad Nazari sitter Lena Bieber. Hon har varit engagerad i nätverket Goda krafter sedan 2017.

– Jag tänkte att jag kunde bli som en extramormor och hjälpa till med det som behövs. Men det blev mer än så. Jag har lärt mig väldigt mycket nya saker om Sverige.

Lena Bieber påpekar att det plötsligt har gått väldigt snabbt och att flera avslag har levererats på ett halvår. Men det viktigaste beslutet, det sim skulle ge Jawad Nazari det han enligt gymnasielagen har rätt till, dröjde i över tre år.

– De (Migrationsverket) väntade i mer än tre år med att godkänna en förlängning av hans tillfälliga tillstånd, men nu går det fort som bara den, säger Lena Beiber.

Hon menar också att Migrationsverket har invaggat Jawad Nazari i falsk trygghet.

– När Jawad skulle söka om permanent uppehållstillstånd, efter att han fått fast anställning inom de sex månader som krävs, så hade han som sagt inte fått svar på den tidigare ansökan om förlängning av det tillfälliga uppehållstillståndet (på grund av studier). Han frågade Migrationsverket om det var ett problem men de sa att eftersom han redan hade en ansökan om förlängt uppehållstillstånd inne så räckte det med att skicka in uppgifter om hans anställning, och sedan kompletterade han med en ansökan om permanent uppehållstillstånd.

Det värsta: att ingen reagerar

Dagens ETC har tidigare rapporterat om att det råder delade meningar mellan Migrationsverket och flera jurister om ifall det skulle gå att tillämpa ett fiktivt datum då förlängningen av det tillfälliga tillståndet borde ha kommit.

I minst ett fall har en rådman gett bifall på ett fiktivt datum. Migrationsverket försökte då överklaga till Migrationsöverdomstolen, som dock inte gav prövningstillstånd. Men för de flesta görs motsatt bedömning – att det inte går att använda ett fiktivt datum.

Jawad Nazaris advokat Malin Dahl är upprörd över bristen på handling från politiskt håll. Tidigare har hon sagt att hon upplever att det finns ”ett inslag av aktivism” hos Migrationsverket i Malmö där alla hennes klienter som drabbats har fått sin sak prövad.

Om Jawad Nazari säger hon:

– Det är obegripligt att en person som är utbildad, fullt integrerad, arbetar, samt prövas mot ett land – där jag anser att alla har asylskäl – inte har fler möjligheter att stanna. Det värsta för mig är att det här ses som slentrian, att egentligen ingen instans tycker att det här är ett avvikande eller konstigt beslut.

Malin Dahl tycker att Migrationsverket bör se över sin landinformation om Afghanistan och ändrar sitt rättsliga ställningstagande om landet. Sverige gör en annan tolkning av läget i Afghanistan än vad andra EU-länder gör, där skydd till afghaner beviljas i högre utsträckning.

– Från politiskt håll vill jag se ett initiativ för en ny amnestilag där man rättar till sina misstag och ger alla afghaner som kom 2015 möjlighet att få tillstånd på humanitära grunder om inget annat, säger hon.

”Inte överens med talibanerna”

Tidsfristen som kom med utvisningsbeslutet – fyra veckor från den 8 augusti – rinner snart ut.

– Det känns orättvist. Det är inte jag som har gjort fel, säger Jawad Nazari.

Någon exakt plan finns inte än. 

– Jag kommer inte återvända till Afghanistan. Jag kommer inte överens med talibanerna, jag kan inte anpassa mig till livet där. Mitt liv är i Sverige.

Och att tvångsutvisa till Afghanistan är inte heller möjligt. Sverige och alla andra EU-länder saknar diplomatiska förbindelser med talibanregimen. Jawad Nazari och andra från Afghanistan som får avslag uppmanas att återvända frivilligt.

– Hur då? undrar han.

Jawad Nazari var tolv år gammal när han kom till Sverige och han har tappat kontakt med sin mamma och sina syskon sedan länge. De har inte någon telefon. Hans pappa dog något år innan han lämnade Afghanistan.

Tunga lyft, taskiga ryggar

Nere i ett litet trångt rum innanför en lång rad källarförråd lyfter Jawad och kollegorna David, Karl-Johan och Gustav något som Dagens ETC:s reporter får förklarat för sig är en värmeväxel. När det otympliga föremålet är på plats rätar de ut ryggarna – många rörmokare får problem med ryggen, påpekar David som jobbat sedan 1995 – och pustar ut.

Det trånga utrymmet fylls med frustration och frågetecken:

– Det är hemskt. Så mycket som du har kämpat. Och nu är du nästan klar med din utbildning, och vill göra någonting av den, säger 20-åriga Gustav, som är yngst i gänget.

– Processen har varit så lång. Det är som psykisk tortyr. Det är en sak om man inte får vara kvar från början, men när det blir så utdraget och man hinner bygga upp ett liv så att man är precis som vem som helst … då ska man börja om på noll någon annanstans, fortsätter Karl-Johan.

– Det är svårt att ta in, fyller David i.

De säger alla att de är imponerade över att Jawad Nazari ofta är på gott humör. Att han håller ihop och målmedvetet pluggar på till sitt teoriprov.

– När jag kommer till jobbet och är på dåligt humör är det Jawad som muntrar upp mig och inte tvärtom, säger Gustav.

– Du är jävla rolig, Jawad, säger Karl-Johan.

Gustav undrar om någon från Migrationsverket någonsin varit och träffat Jawad Nazari och sett honom i sin kontext på jobbet. Den senare skakar på huvudet som svar.

– De vet inte vilka de sållar bort. Det är bara ett rent lotteri, konstaterar Gustav.

Karl-Johan funderar vidare:

– Jag förstår inte heller om målet från svensk sida är att man ska skickas till landet som man kommer ifrån – Jawad kom från Afghanistan långt innan talibanerna tog över. Det har hänt en del där. Jag menar, det måste vara en större risk att skickas tillbaka till ett sådant ställe, eller?

Firmafest i Göteborg

Efter arbetsdagens slut kör Jawad Nazari vant hem till Alvesta. Björkarna längs med motorvägen swishar förbi. Körkortet är en av många investeringar han gjort sedan han kom till Sverige.

– Man måste ha körkort som rörmokare. Jag tog lektioner på körskolan och det var dyrt, men jag kunde ta ett lån från CSN och betala för det.

Han parkerar bilen ett stenkast från tågstationen och springer till Willys för att köpa kanelbullar. Uppe i lägenheten är det grått persiennljus och Jawad Nazari går fram till fönstret och vrider om persiennerna. Vardagsrummet blir randigt. I hallen står ett par löparskor och på en krok hänger träningskläderna.

– Jag har inte hunnit träna så mycket som jag brukar de senaste veckorna, det har varit mycket att plugga till teoriprovet.

Han sätter på kaffe och visar runt. Ett rum och kök med sovalkov och balkong med utsikt över Willys parkering. Lägenheten är fylld med saker som är för stora att få plats med i en resväska. Uppsägningstiden är tre månader, men Jawad Nazari hoppas att hyresvärden kan vara schysst om han förklarar läget.

Teven köpte han för 8 000 kronor, när han på prov la ut den på Blocket för någon vecka sedan var det någon som erbjöd honom 800. Han kan lika gärna ge bort den och möblerna han köpt till någon som behöver dem.

– Körkortet är det viktigaste att ta med. Och sedan är det utbildningen, hade det inte varit för lärlingstimmarna och de sista proven hade jag lämnat Sverige.

Jawad Nazari har sjunkit ner i soffan och berättar att det i slutet på september ska vara en mindre firmafest med alla företagets anställda i Växjö. I november är det en större fest i Göteborg. Förra året var festen i Danmark, då kunde han inte följa med.

– Jag får inte resa. Alla ska till Göteborg nu istället men jag vet inte om jag kommer vara kvar då eller inte. Det blir jättekul om jag är kvar och kan hänga med.

Vad kommer du sakna mest om du lämnar Sverige?

– Mina vänner och mina kollegor. Mina kollegor har lärt mig jättemycket.

Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson Tony Haddou har lämnat in en interpellation med frågan om vad migrationsminister Maria Malmer Stenergard avser göra för att de drabbade ska få de permanenta uppehållstillstånd de har rätt till.

Dagens ETC har sökt ministern, som avböjer att kommentera och via sin pressekreterare hänvisar till svaren som kommer att ges under den kommande debatten den 12 september.