”I don’t want to buy sex from a young girl who might be controlled by someone. No, I don’t think it’s okay. I’d like for her to be a person who does this by choice. Nothing is free in this world, of course, but I don’t want to feel that I’m using anyone. I want to pay, I can pay a lot too.”
Så säger en av de 30 män som Ylva Grönvall, universitetsadjunkt vid Malmö universitet, har intervjuat i sin avhandling ”The Purchase of Sex - Perceptions, Experiences, and Social Work Practices”.
Ylva Grönvall ville bland annat undersöka hur män som köper sex själva resonerar kring det och hur de förhåller sig till samhällets syn på sexköp och sexköpare.
I sin studie kunde hon se att många män försöker distansera sig från den stigmatiserade bilden av vad en sexköpare är.
– De utgår från sina egna önskningar och begär men speglar också det mot den normativa bilden i Sverige, och vill inte ses som förövare eller någon som förtrycker kvinnor.
För det finns mycket skam och många stigman kring att köpa sex i Sverige i dag. Mer än vad gäller många andra brott, menar Ylva Grönvall:
– Det är inte bara att du har begått ett brott utan du har också gjort någonting som av allmänheten anses som moraliskt förkastligt. Det finns så mycket moral förknippat med det som gör att det blir en så stark social dom. När det handlar om att du får sparken från ditt jobb och din partner lämnar dig och dina barn förskjuter dig.
Men är inte det helt enkelt för att det är ett allvarligt brott?
– Ja, men det ses då framförallt som allvarligt moraliskt sett, snarare än juridiskt eller straffmässigt.
Ser ingen risk för neutralisering
Ylva Grönvall menar att skammen kring sexköp inte är produktiv: den fick inte männen i studien att sluta köpa sex, den tystade dem bara.
Jag förstår om det är provocerande, men att få en ökad förståelse är inte samma sak som att ursäkta eller acceptera.
Skulle man däremot minska skammen så tror Ylva Grönvall att fler sexköpare skulle våga prata om det. Och att våga prata om det kan vara ett steg mot förändring.
Finns det inte en risk att det går mot en neutralisering om man minskar skammen?
– Vi har en politisk agenda i Sverige som är oerhört tydlig i hur man vill hantera den här frågan och jag tänker att steget från att hjälpa och hitta sätt att hantera skammen så att folk vågar prata om det eller klarar av att hantera det, till att man normaliserar det. Det är ett stort steg.
Hon menar att man behöver nyansera bilden av sexköpare och tycker att det är viktigt att prata om att det kan bottna i ensamhet, brist på gemenskap eller att man är missnöjd med sin livssituation.
– Det är inte en ursäkt eller något som ger dem rätt, utan det är så de förklarar det. Och det kan också bidra till att förstå vikten av att ha ett socialt nätverk eller ett socialt sammanhang med människor som man kan prata med. Jag förstår om det är provocerande, men att få en ökad förståelse är inte samma sak som att ursäkta eller acceptera.
”Verklighetsfrånvänt”
Men skam är inte ett problem om den är befogad. Det menar Josephine Appelqvist, en av grundarna till kvinnoorganisationen Talita.
– Vi hör historierna, vi hör vad männen gör. Det känns lite verklighetsfrånvänt att säga att det är problematiskt att de känner skam.
Men finns det inte en poäng i att skammen hindrar sexköpare från att våga prata om det? Att det faktiskt skulle hjälpa om skammen minskade, även om det kan kännas fel?
– Så kan man resonera kring all brottslighet. Det är som en man som slår sin fru: om vi får dem att inte skämmas så kanske de våra prata om det. Men skuld och skam är befogade när man begår brott.
Det är självklart att många fler skulle köpa sex om det inte ansågs vara fel.
Och även om skammen inte fick männen i Ylva Grönvalls studie att sluta köpa sex, så tror Josephine Appelqvist att den inte bara är destruktiv, utan också kan stoppa människor från att ta det steget från första början.
– Det är självklart att många fler skulle köpa sex om det inte ansågs vara fel.
Vill inte demonisera
En annan fråga är hur man skulle gå till väga för att minska skammen kring sexköp.
– Om man inte ska säga ”det var inte så farligt, du behöver inte känna dig så dålig”. Hur gör man då? säger Josephine Appelqvist.
När man pratar om att sexköpare ofta känner sig ensamma eller är missnöjda med sina liv upplever hon att det blir som att man ska tycka synd om dem.
Samtidigt behöver man kunna prata om att problematiken är komplex:
– Vi vill inte demonisera sexköpare. De är som vilka som helst. Men det tycker jag finns i samhällsdebatten redan, att det är pappor och äkta makar, män som vanligtvis känner empati med människor men som gör skillnad på kvinnor i prostitution och andra kvinnor.
Viktigt med stöd för att sluta
I Sverige finns det stödverksamheter där sexköpare genom Socialtjänsten kan få stöd för att kunna förändra sitt beteende. Ett sätt att minska skammen kring sexköp skulle kunna vara att göra sådan verksamhet mer tillgänglig, menar Ylva Grönvall.
– Man behöver öka möjligheten att få hjälp med låga trösklar. Att göra det så lätt som möjligt för personer som bara vill resonera kring detta att söka hjälp.
Också Josephine Appelqvist menar att stödverksamheten är viktig, och att man ska uppmuntra människor att vända sig dit.
– Men man kan öka tillgängligheten till stödverksamhet utan att eliminera skammen när den faktiskt är befogad.
