BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Allt kostar pengar. En bio med popcorn är 150 spänn. Vill man göra olika saker på fritiden måste man ha ett extrajobb, säger Miranda, 18 år, från Örebro. 

Under flera år har hon arbetat med olika saker för att få in mer pengar. Till exempel har hon haft flera kommunala sommarjobb. Men för att tjäna pengar under andra delar av året har hon sökt jobb på olika kaféer och restauranger i Örebro. Och en dag fick hon napp på ett kafé i centrala Örebro.

– Ägaren frågade efter skattejämkningslapp och han bad mig att skriva in mig i personalliggaren. Därför trodde jag det var grönt, att det var ett vanligt jobb, berättar Miranda. 

Hon fick in lön på kontot, men efter ett tag började hon bli misstänksam. Lönen kom olika dagar, inte den 25:e varje månad. Och efter en tid fick hon plötsligt ingen lön. 

– Han började komma med ursäkter, att han hade tappat sitt Visakort, att hans revisor var slarvig eller att det berodde på bankens hantering. Det var alltid någon annans fel, säger hon. 

"Klart att jag är jättebesviken"

Mirandas föräldrar började ifrågasätta ägarens beteende. Efter mycket tjat fick hon till slut pengar i handen. Och trots att hon gillade arbetsuppgifterna valde hon att lämna jobbet. 

– Jag tyckte att det var ett bra extrajobb först eftersom jag lärde mig mycket. Fast sedan tyckte jag att ägaren betedde sig illa. Jag blev arg och stressad när jag inte fick några pengar. Nu har jag sagt till honom att jag inte har tid att jobba där mer på grund av skolan, säger hon. 

Miranda är inte ensam om att ha utnyttjats av arbetsgivare på det här sättet. Anna, 18 år har arbetat på ett annat kafé i centrala Örebro. Hon fick löfte om jobb hela sommaren, men så blev det inte. 

– Jag hade egentligen fått ett kommunalt sommarjobb, men ägaren till ett kafé erbjöd mig att jobba där i stället. Jag skulle få bättre betalt än på det kommunala jobbet och han lovade att ge mig jobb hela sommaren utom under två veckor. Men så blev det inte, berättar Anna.

När sommaren kom fick hon i stället bara arbeta korta dagar under två veckor och övriga timmar gavs till en annan anställd. När sedan kunderna uteblev stängde han stället under flera veckor.

– Han hade ju bara lovat med ord så jag har inte några papper som bevis. Jag var kanske blåögd som litade på honom. Men jag tycker att man ska hålla det som man lovar, säger hon. 

Besvikelsen efter sommaren var stor. 

– Jag hade räknat med en inkomst och tackat nej till ett kommunalt sommarjobb så det är klart att jag är jättebesviken. Nu när han hör av sig säger jag att jag inte har tid. Jag har nyligen fått ett annat extrajobb, säger hon. 

För få kunder

Även Anna hade lämnat in jämkningslapp och skrivit in sig i personalliggare, men det visade sig efter ett tag att det var ett svartjobb. 

– Han skyllde på banken och att det var fel på kontot och gav mig kontanter i stället. När man var yngre trodde man ju på sådant. Han var ju så himla trevlig också, säger hon.

– Och svartjobb tror man ju ska vara något som är hemligt och mycket mer dolt, inte att man ska skriva in sig i personalliggaren och vara ansiktet utåt, säger Miranda. 

Båda har nu nya kaféjobb som de anser är mer seriösa. Bland annat för att företagen har kollektivavtal och för att det är vita jobb. Men det hindrar inte att även de nya arbetsgivarna struntar i regler. 

– Det har hänt flera gånger att jag får samtal om att jag inte behöver komma på avtalad tid eftersom det är för få kunder. Det är trist för jag hade räknat med pengarna. Jag sparar pengar till en resa, säger Miranda. 

Varken Miranda eller Anna har kommit i kontakt med facket på sina respektive arbetsplatser eller genom skolan.

– Jag har ingen koll på vad facket gör. Jag trodde det var för vuxna med heltidsjobb. Jag tänker på arga människor som protesterar, men det har aldrig slagit mig att man kan gå med, säger Miranda och fortsätter;

– Vi har inte fått någon information om att det är bra att vara med i facket i skolan. Och vi har inte pratat om det hemma. Ska man ta sig bort från en arbetsgivare som inte gör rätt hänger det nog på att föräldrarna hjälper till, säger Miranda.

*Anna och Miranda heter egentligen något annat