När den dagliga verksamheten som tidigare drivit fiket skulle flytta fick personalen frågan om att ta över. De nappade direkt.
– Vi tänkte att vi testar väl. Vi har aldrig varit rädda för att prova nya saker. Om något inte funkar så får man väl ändra på det och försöka igen, säger Linda Konradsson.
Fiket är bara ett av många exempel på beslut som personalen tagit sedan projektet ”Den visa organisationen” inleddes.
Linda Konradsson säger att hon var lite skeptiskt till projektet från början.
– Först visste man inte riktigt vad det innebar. Det kändes lite flummigt. Man är ju van att göra som man blir tillsagd. Men det har landat successivt och vi har fått ta större ansvar i små doser. Nu har jag bara positivt att säga, det är kul att gå till jobbet, säger hon.
Övertiden försvann
Även för enhetschefen Carina Lundgren var det ovant den första tiden.
– För mig som chef innebar det att ta ett steg tillbaka. Det är inte helt enkelt när man är van att alltid tycka till. Det gäller ju att vänta in personalen, och visst är det en konst. Det är en process som skett under tid men det har varit väldigt stora vinster, säger hon.
Att arbetsglädjen ökat är inte den enda fördelen. Metoden har gett boendet ett uppsving på flera sätt. Statistiken visar att sjukskrivningarna gått ner och på Lillhagsparken 9 behöver personalen nästan aldrig jobba övertid längre sedan de fattat beslut om att anställa extrapersonal. Nu finns så kallade löpare anställda i huset för att täcka upp tillfälliga luckor i bemanningen.
– Det är en trygghet för oss och en trygghet för de boende, att det är kända ansikten som kommer, säger Anette Mattsson.
Och det verkar som att sättet att arbeta har gjort att boendet har lättare att locka till sig personal. När en ledig tjänst nyligen annonserades ut kom det in hela 94 ansökningar och Linda Konradsson är övertygad om att det smått unika arbetssättet är en av orsakerna.
– Många skrev att de sökte för att de hade hört om vårt sätt att jobba och var nyfikna på det, säger hon.
Sju personer ur personalgruppen sitter numera med i ledningsgruppen. Samtidigt är alla som jobbar ombud för särskilda ansvarsområden. Anette Mattsson och Linda Konradsson är exempelvis med och lägger schemat, medan Yodit Alazar har ansvar för budgeten.
Ökad yrkesstolthet
En av flera konkreta förändringar som gjorts i budgeten sedan undersköterskorna fick mer att säga till om är att boendet slutat skicka tvätten till ett dyrt tvätteri och istället tvättar på plats. Yodit Alazar säger att det känns skönt att pengarna kommer tillbaka till boendet och kan användas till annat.
– Vi pratar inte om att spara, det är inte det det handlar om. Det handlar om att använda pengarna på rätt sätt, säger hon.
De tre kollegorna som Dagens ETC träffar säger att yrkesstoltheten har vuxit sedan de fick mer att säga till om.
– Det känns bra att Carina litar på oss. Det pratar vi ofta om i arbetsgruppen, säger Yodit Alazar.
Även Marion Fernelid, som är administratör på boendet, märker att arbetssättet gör stor skillnad.
– På andra ställen som jag jobbat på har undersköterskorna frågat mig om saker ofta och varit osäkra. Här löser det väldigt mycket själva, säger hon.
Men det är inte alla som ser det som en självklarhet att yrkesgruppen har så stora befogenheter som personalen på Lillhagsparken. Både Linda Konradsson och Yodit Alazar har varit med om att bli ifrågasatta i sina roller. I ett samtal med en chef för ett annat boende fick Yodit Alazar frågan om hon verkligen hade befogenhet att använda ett datorprogram för att beräkna budgeten. Och när boendet skulle nyanställa och Linda Konradsson ringde för att kolla upp en referens från en sökande undrade chefen som svarade i telefon varför Linda, som var undersköterska, ringde i ett anställningsärende. Men hon tänker inte låta sig stoppas av den typen av kommentarer.
– När det hände blev jag ställd och visste inte vad jag skulle svara. Nu har jag slutat att presentera mig med titel när jag ringer på referenser, säger Linda Konradsson.
En gigantisk personalkris väntas inom äldreomsorgen. Om 15 år kommer det att saknas drygt 160 000 vård- och omsorgsutbildade, enligt SCB. Samtidigt är yrkesgruppen den som har flest antal sjukfall per år.
Carina Abrahamson Löfström är docent på Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet och har studerat äldreomsorgen i Göteborgs stad i många år. Hon följde projektet under det första året och tror att tanken om att ge undersköterskorna mer makt är bra.
– Om man visar att man tror på dem på riktigt, då trivs de bättre. Undersköterskorna är de som jobbar närmast de äldre, det finns ingen annan som är hos de äldre mer än dem och förstår dem bättre. Dessutom tar undersköterskorna beslut dagligen, hela tiden, oavsett. Då är det bättre att de blir bemyndigade att ta de besluten, säger hon.
”Inflytande viktigt”
Att locka personal kommer att vara en av de stora utmaningarna för vården och omsorgen i framtiden. Enligt en rapport från Statistiska centralbyrån kommer det att saknas drygt 160 000 personer inom vård- och omsorgen om 15 år.
Caroline Olsson, sektionschef för arbetsgivarpolitik på SKR, Sveriges kommuner och Regioner, tidigare SKL, säger att organisationen är medveten om problemet och att personalkrisen inte kan lösas enbart genom att utbilda mer personal.
– Man måste se över hur man kan lösa välfärdsuppdraget på nya sätt, säger hon.
Det handlar bland annat om att få fler att jobba heltid, att jobba något år extra efter pensionen och att ta in andra yrkesgrupper i vården och omsorgen för att avlasta. Men det är även viktigt att hitta sätt att göra jobben mer attraktiva, och där kan projekt som det på Hisingen vara en väg att gå.
– Inflytande tror jag är en jätteviktig fråga. Det är jättespännande att se vad som händer med undersköterskor i ledningsgruppen. Sen kan man jobba med inflytande på andra sätt. Vi har samverkansavtal som handlar om just det, hur man skapar ett system där man tar vara på medarbetarnas engagemang och kompetens, säger hon.
