Dagens ETC har haft kontakt med en anonym svensk underrättelsekälla med insyn i Sveriges engagemang hos kurderna i Syrien, där både Försvarsmakten och underrättelsepersonal varit verksamma under stort hemlighetsmakeri. Enligt källan har regeringen Kristerssons de facto-brytning med självstyret inneburit att Sverige medvetet intagit en betydligt mindre aktiv roll i det västerländska försvarssamarbetet. 

– Anledningen till detta är inte enbart en följd av att vi brutit och därmed förlorat kontakten med YPG, utan kanske främst att vi vinnlägger oss om att tydligt visa den turkiska regeringen att vi inte har någon kontakt eller något samarbete med YPG. 

Försvarssamarbetet i området går bland annat ut på att hjälpa kurderna förhindra en ny framväxt av IS. Att Sverige har begränsat den här insatsen framstår som mycket anmärkningsvärt efter att IS tog på sig ansvar för terrordådet i Bryssel nyligen, där två svenskar mördades.

Missnöje med hanteringen

Underrättelsekällan kan också klargöra varför det militära samarbetet med kurderna i Syrien från första början uppstod: eftersom Turkiet bedömdes ha haft kontakt med IS.

– Den viktigaste anledningen till detta var underrättelser om kopplingar mellan den turkiska underrättelsetjänsten och IS. Det handlar om fullt ut sanktionerade kontakter. YPG bedömdes vara den enda aktören som koalitionen skulle kunna lita på och således ha ett operativt samarbete med, berättar källan.

Underrättelsekällan Dagens ETC talat med säger sig ha inhämtat ett godkännande från sin arbetsgivare innan kommentarer lämnats till oss. Det tyder på att det finns ett missnöje i de kretsar källan tillhör, där också Försvarsmakten och Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten ingår, kring hur regeringen har agerat kring kurderna.

Anklagelser mot flera länder

Dagens ETC har talat med Mellanösternanalytikern Aron Lund vid FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, som påmint om att IS från början bara var en av många olika väpnade grupper på det syriska slagfältet. Många grupper etablerade understödsbaser och nätverk i södra Turkiet, där de på ett eller annat sätt mottog stöd av regeringarna i Turkiet och flera arabiska länder, vars mål var att störta Assad.

På hösten 2014 utbrast den dåvarande vicepresidenten Joe Biden under ett anförande att allierade länder som Turkiet och Förenade Arabemiraten delvis var att beskylla för IS framväxt. De länderna hade skickat hundratals miljoner dollar och tusentals ton vapen till vem som helst som kunde kriga, men i slutändan gick det till extrema jihadister, konstaterade Biden.

– Det fanns den typen av anklagelser från USA och likasinnade länder mot Turkiet och även Qatar, det var känt redan då, säger Aron Lund.

Transitland för IS-krigare

Michael Sahlin var tidigare Sveriges ambassadör i Ankara och är numera bland annat aktiv som Turkietanalytiker vid Stock­holms internationella fredsforskningsinstitut, Sipri. Även han hörde tidigare rykten om att Turkiet hade ett problematiskt förhållande till IS. 

– Det var bland annat frågan om att Turkiet var ett transitland för IS-krigare från Sverige och andra länder som åkte ner till Syrien, och att de turkiska myndigheterna inte på allvar hindrade den verksamheten, säger Michael Sahlin.

IS blev en ny och prioriterad hotbild för västvärlden från och med folkmordet på yazidierna i Sinjar 2014. Efter att de lokala irakiskkurdiska peshmerga-styrkorna flydde stannade bara PKK-gerillan kvar för att försvara området. 

– Efteråt var den stora frågan för USA hur man skulle organisera kampen mot IS. Man hade redan satsat massa dollar på att utbilda syriska miliser, men det hade inte fungerat alls. I det samlade läget bestämde USA att det bara fanns en part på marken i Syrien som man kunde lita på, säger Michael Sahlin. 

Det var de kurdiska YPG-styrkorna, som hade tränats av och många gånger även leddes av personer med ett förflutet i PKK-gerillan. Den detaljen valde västländerna att bortse från, men det gjorde inte Turkiet. För att försöka lugna ner de turkiska protesterna etablerade USA efter ett år Syriska demokratiska styrkorna, SDF, där YPG alltid utgjort merparten av manskapet tillsammans med ett mindre antal arabiska och kristna bundsförvanter. 

– Det här var ett viktigt vägval som innebar att man i praktiken legitimerade den kurdiska saken. Och kurderna levererade verkligen i kriget, till priset av 11 000 stupade, medan USA har förlorat bara några enstaka man. Det här är ett arv som det varit svårt för Bidenadministrationen att komma undan moraliskt. Så länge Biden sitter kvar kommer USA nog inte lämna stödet till kurderna, säger Michael Sahlin. 

Partners mot terrorismen

Fram till i slutet av sommaren hade Per Örnéus vid Utrikesdepartementet uppdraget som Sveriges särskilda sändebud med ambassadörs ställning för Syrienkrisen, och han var därmed den person som hade nära kontakt med självstyret. Efter att han behövde lämna den positionen har regeringen inte utsett någon ersättare. Uppdraget tycks ha blivit avvecklat, och det är ännu en utrikespolitisk förändring efter att regeringen tog avstånd från kurderna.

Dagens ETC talade med Per Örnéus i somras, när han nyligen hade haft ett nytt – och sitt sista, visade det sig – möte med USA:s sändebud till det kurdiska självstyret. I det mötet klargjorde amerikanerna att man fortsatt ser på SDF och självstyret som en mycket viktig allierad i regionen. 

– De är partners i kampen mot terrorismen, det var man mycket noga med att påpeka. Alliansen är starkt cementerad. Det fortsätter vara den amerikanska synen.