Könstillhörighetslagen utreddes i en utredning som kom 2014 (efter det har flera kompletterande utredningar gjorts). Jag var ansvarig för ”Transpersoner i Sverige – förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor” som kom 2017. Den utredningen handlade inte om lagen, utan om transpersoners situation, men lagens inverkan på människors liv kom såklart upp i arbetet.
Vi var noga med att vända oss brett till civilsamhället genom hearings, vi besökte Pridefestivaler och andra evenemang för att hämta in synpunkter. Vi hade en webbsida som människor kunde skicka in egna berättelser till och vi hade möten med organisationer.
Den debatt som nu förs där det hävdas att transpersoners rättigheter inverkar negativt på kvinnors rättigheter, förekom inte då. Det som framkom var problem med långa vårdköer, att man fått dålig vård eller att man på olika sätt mött inkompetens hos läkare samt upplevelser av administrativa hinder efter att ens juridiska kön hade ändrats, erfarenheter av diskriminering och transfobi på olika sätt.
Min upplevelse är att det var ungefär samtidigt som vi överlämnade utredningen, i slutet av 2017, som den debatt vi ser idag kom i gång. Kanske hängde det samman med att vi i utredningen föreslog att möjligheten att införa ett tredje kön borde utredas. De som inte varit insatta i förslaget om självbestämmande som grund för ändring av juridiskt kön tidigare, förstod i alla fall då att det måste utgöra grunden om ett tredje kön ska införas. Sedan dess har ju den pågående debatten många andra ursprung också, i andra länder.
När jag fem år senare kandiderade och kom in i riksdagen för Miljöpartiet fortsatte jag arbetet på det här området. Mitt första år i riksdagen lade jag en motion som föreslog att det som ett knappt år tidigare hade varit Socialdemokraternas och Miljöpartiets gemensamma förslag borde införas. Där finns självbestämmande som grund för ändring av juridiskt kön. I år följde jag upp den motionen med att en motion som bland annat föreslog att ett tredje juridiskt kön ska utredas.
Nu märks att opinionen är förändrad och motreaktionerna blev plötsligt starka. Det har bland annat kommit ganska många mejl till riksdagsledamöter om att inte införa en ny könstilhörighetslag och i sociala medier är tonläget högt. Många olika frågor dras in i debatten, som egentligen inte har med detta att göra, som till exempel hur den könsbekräftande vården ska bedrivas.
Förslaget från utredningen från 2014 har nu inte en majoritet bakom sig, eftersom varken S eller M stödjer självbestämmande, och regeringen kan inte komma överens ens om en kompromiss utan detta. Därför har M och L nu lagt fram ett utskottsinitiativ, som i princip är den lagrådsremiss som S själva lade fram 2022. Där är självbestämmande inte med, däremot föreslås en förenklad process.
De argument mot självbestämmande som fortsätter föras fram har redan bemötts många gånger om. Dessutom har ett flertal länder, inklusive samtliga nordiska länder, redan infört självbestämmande som grund för ändring av juridiskt kön. Vi har goda möjligheter att dra lärdom av de erfarenheter som har gjorts i andra länder. Argumenten mot lyder oftast att vi inte längre skulle kunna rapportera om ojämställdhet mellan män och kvinnor, vilket har motsagts av Statistiska centralbyrån. Ett annat vanligt argument är att det hotar kvinnors rätt till separatistiska utrymmen. Men vi ser att farhågorna inte har uppfyllts i Danmark och Norge som ligger många år före Sverige.
I diskussionen om kön och bland de som positionerar sig som motståndare till självbestämmande från feministiskt håll finns ett biologistiskt förhållningssätt. Det låter närmast som om man fjärmar sig från den grundläggande idén som alltid funnits om att ingen ska begränsas av sin kropp. I stället hamnar motståndarna i en argumentation där att vara kvinna ska vara förbehållet en viss typ av kropp som i sig anses avgöra allt. Det är omöjligt för mig som feminist att få ihop. Människor som är födda med kvinnliga kroppar utsätts för specifik diskriminering. Men det hindrar inte mig från att se att transkvinnor också utsätts. I debatten låter det också ibland som om vi inte redan har en könstillhörighetslag som gör det möjligt att ändra juridiskt kön. Det sägs att just en ändring som inkluderar självbestämmande skulle innebära en helt ny syn på kön, eftersom biologiskt kön skulle frikopplas från juridiskt kön. Fast så är det ju redan.
Trots att det nu pågår en hård debatt som påverkar transpersoner negativt är jag övertygad om att vi rör oss mot större frihet på sikt. Det är den enda rimliga vägen. Jag tror att fler kommer att inse att det motstånd som nu mobiliseras mot transpersoners rättigheter är sedvanligt konservativt. Det kommer också till exempel Socialdemokraterna till slut att inse och då finns en majoritet för en lagstiftning som bygger på ett förslag om självbestämmande.
