Tvingas bo på vandrarhem trots sex år i bostadskön

– Hyresvärdarna kräver att man tjänar 380 000 kronor om året, det tjänar inte jag i hemtjänsten. De tillåter inte heller att en familj på fem personer bor i en trea, som jag med min kötid skulle söka, säger hon.

Svårt att sova efter beskedet

Sedan hon fick beskedet har hon haft svårt att sova om nätterna och oroar sig för vad som ska hända om de till slut måste flytta. Hon och hennes man har två barn och hennes 83-åriga mamma som är svårt sjuk och rullstolsburen bor med dem.

– Vad ska hända med barnens skola om vi flyttar? Och deras vänner? Här är de trygga. Och jag oroar mig för mammas hälsa.

Hon sitter på stadsdelens medborgarkontor med två representanter från socialtjänsten och Svenska Bostäder. Hon hoppas få dem att förstå hennes situation och att familjen ska få bo kvar.

– Lägenheten är ett korttidskontrakt. Vi behöver den för att evakuera hyresgäster i hus som ska renoveras, säger Svenska Bostäders representant.

Socialsekreteraren fortsätter:

– Det är ditt eget ansvar att söka lägenhet, det är tyvärr så det fungerar i dag. Vi har inga lägenheter att förmedla men vi har tagit fram ett häfte om hur man söker bostad, säger kvinnan från socialtjänsten och räcker fram ett kompendium med titeln ”Till dig som söker bostad eller tillfälligt boende”.

Socialtjänsten stödjer ekonomiskt

Hon slår upp första sidan, som är en Sverigekarta med större och mindre städer utmarkerade, på följande sidor finns en förteckning av hyresvärdar i Stockholm och i resten av landet. Längst bak har man listat vandrarhem, dit Ayan, hennes man, deras två barn och hennes diabetessjuka mamma hänvisas om de inte hittar bostad. Rum på ett vandrarhem som listas kostar 790 kronor per natt för fem personer, 23 700 för en månad. Socialtjänsten går in med ekonomiskt stöd när Ayans lön inte räcker.

– Men hur länge kommer ett vandrarhem låta en familj som oss bo hos dem? Barn leker och låter, vandrarhemmen är till för andra människor. Jag har ett ansvar för att mina barn ska vara trygga.

Familjen är en av åtta som ännu inte har flyttat från lägenheterna i Tensta. Övriga bor nu på hotellhem och vandrarhem. Tillsammans med lokala föreningar kämpar familjerna för att kommunen och bostadsbolaget ska ta fram en bättre lösning för dem.