– När vi passerade Mora lasarett gick mycket tankar i huvudet, men vi hade siktet inställt på Falun, säger Alex Tael.
Födde vid en bensinmack
Sommaren 2009 lades BB i Mora ned. För de som bor i grannkommunen Orsa, såsom Alex och Therese, innebar detta en ökning av restiden på ungefär en timme. För den som bor i Idre är restiden i dag över tre timmar till förlossningsvården i Falun. Alex och Therese hann halvvägs innan de fick stanna vid en öde bensinmack i Rättvik mitt i natten.
– Det var ett otroligt påslag av stress och adrenalin. När jag ringde förlossningen sa de att jag skulle ringa till ambulansen. Så jag fick lägga på och ringa 112 istället men hamnade i kö. När de väl svarade skrek Therese att barnet skulle dö om jag inte hjälpte henne så jag fick ju släppa telefonen, berättar Alex Tael.
– Rumpan kom ut först och när sedan navelsträngen gick av innan huvudet kommit ut förstod jag att det kunde gå illa, fortsätter Therese.
– Då ställde jag mig på alla fyra och krystade i vad som känns som en evighet, till han kom ut och Alex kunde knyta sin hårsnodd runt navelsträngen för att stoppa blodet, säger hon.
”Vi kunde lika gärna dött”
Precis när det nyfödda barnet tagit sitt första andetag anlände räddningstjänsten från Rättvik. Strax därefter kom ambulans från Leksand och helikopter från Falun. Totalt var det nio personer som kom till parkeringsplatsen klockan halv två på natten.
Frågan är om man verkligen sparar pengar på att lägga ned kliniker jämfört med att göra sådana här utryckningar, frågar sig Therese, som efter den dramatiska förlossningen fick ligga på Falu lasarett i nio dagar.
Händelsen har fått Therese Lindqvist Persson att tappa förtroende för förlossningsvården. Hon är inte ensam. I en färsk undersökning från Aftonbladet/Inizio svarar hela 77 procent av kvinnorna mellan 18 och 29 år att de inte anser att alla kvinnor i Sverige har möjlighet till en trygg förlossning. Endast drygt en av tio kvinnor är av motsatt uppfattning.
– Med tanke på att det var en sätesförlossning i bilen och att jag är förstföderska gick ju allt bra under omständigheterna. Men vi kunde lika gärna dött båda två, och därför vill jag berätta om detta. För nästa kvinna som måste göra samma resa kanske det inte går bra. Vi får fundera på om vi vågar skaffa fler barn, säger Therese Lindqvist Persson.
Dödsrisk ökar
År 2000 hade drygt 40 000 svenskar mer än tio mil till närmaste BB. Förra året var den siffran över 75 000, enligt en granskning genomförd av tidningen Ottar. För svensk del saknas statistik över vad de stora avstånden leder till.
Sådan forskning har dock genomförts i Finland. Professor Mika Gissler från Institutet för Hälsa och Välfärd (THL) som är underställt finska Hälso- och socialvårdsmyndigheten har undersökt frågan.
Han menar att de ökade avstånden leder till fler oplanerade födslar utanför sjukhus och att detta ökar riskerna för dödsfall. Det är just de födslar som sker före utsatt tid som är de farligaste, såsom i fallet för Therese Lindqvist Persson.
– Vi har räknat ut att det finns en sex gånger högre risk för att barnet skulle dö om födseln sker utanför sjukhus oplanerat. Prematuriteten är den största orsaken för denna ökade risk, men man kan lugnt säga att det finns en dubbelrisk för komplikationer för mamma eller för barn om man föds utanför sjukhus oplanerat, säger han.
”Fråga om pengar”
Centralisering är ledordet inom svensk sjukvård och det har, tillsammans med rekryteringsproblem, även varit ett av de bärande argumenten vid flera BB-nedläggningar. Idén är att rutin och kompetens bibehålls när färre enheter får sköta avancerade behandlingar. Mika Gisslers forskning visar dock att det inte är otryggt att bo och föda barn i ett litet sjukhus med BB, om referenssystemet för mera komplicerade fall fungerar.
– Att stänga små enheter innebär att det blir längre väg till närmaste BB och risken för transportförlossning eller annan oplanerat förlossning utanför sjukhus stiger då. Det är alltså fråga om pengar, inte säkerhet, säger han.
