– Vi har haft en diskussion om detta, en förklaring kan vara att vi hade en stor omändring här 2010 då två byggnader flyttades till en och Mölndals tingsrätt slogs ihop med oss. Men jag trodde inte riktigt att det var så högt, säger han.
89 procent av alla domar överklagas inte och Per Nordén misstänker att mörkertalet av felaktiga domar är stort.
– I en situation där det inte finns någon målsägande som blir lidande är det bara åklagarens allmänna önskemål om att det ska bli rätt som gör att han eller hon överklagar. Sett till arbetssituationen talar den för att åklagaren ska släppa det. I mindre viktiga domar ger det ingen extra poäng att överklaga. Sett till den tilltalade ser det helt annorlunda ut. Får hen till exempel en mild dom i tingsrätten överklagar hen naturligtvis inte, även om domen i sig är fel, säger Per Nordén.
Gör en annan bedömning
En annan faktor kan vara att fler uppgifter kommer fram mellan de olika domarna, eller att hovrätten helt enkelt gör en annan bedömning sett till sin juridiska kompetens. I tingsrätterna sitter fyra politiskt tillsatta nämndemän och en utbildad jurist. I hovrätten sitter tre jurister men bara två nämndemän.
– Det är klart att fyra nämndemän mot en domare har en större påverkansgrad än när det är två nämndemän mot tre domare. Men det är domarens uppdrag att informera nämndemännen om vad lagen säger och i de allra flesta fall följs det av nämndemännen, säger Per Nordén.
På Svea hovrätt ser man den höga andelen ändrade mål som att systemet fungerar snarare än att tingsrätten inte dömer rättvist.
– Jag tycker inte att det är en anmärkningsvärd siffra. Det visar att vi har ett fungerande rättsystem där man kan få ett ändrat utfall. Det visar att man har möjlighet till att få en annan prövning och att det finns en kontrollfunktion. Jag tycker inte att det säger något om tingsrätterna, det handlar bara om tio procent som överklagar, säger Camilla Olsson, administrativ kanslichef på Svea hovrätt.
Tror du att fler domar hade ändrats om fler domar hade överklagats?
– Det kan jag inte säga något om, när man inte överklagar så är man väl nöjd. Andelsmässigt tror jag inte det, andelen hade snarare minskat.
Svea hovrätt genomförde 2011 en undersökning över ändringsfrekvensen och kom fram till att 2010 ändrade de 47 procent av domarna, men någon analys skrev man inte utifrån resultatet. De planerar att släppa en uppdaterad rapport under september i år, men vad man hittills har kommit fram till vill inte Camilla Olsson avslöja än.
Samtidigt diskuteras fortfarande det generella prövningstillståndet. Vissa lagmän, bland annat Fredrik Wersäll som är hovrättspresident för Svea hovrätt, har debatterat för att ett särskilt prövningstillstånd ska ges för att pröva brottsmål i hovrätten. Det skulle innebära att betydligt färre mål prövas i en andra instans.
– Det där är en svår fråga. Om man jämför domarna nu med för 20 år sedan så innehåller de mycket färre referat. Det gör att det kan vara svårare för hovrätten att avgöra om någon ska beviljas prövningstillstånd, säger Per Nordén.
En som har tagit tydlig ställning mot förslaget är Anne Ramberg, generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund.
– Särskilt i ljuset av den här statistiken, att 36 procent ändras, är vi mycket kritiskt inställda till det förslaget. Det är allvarligt att man ska fråntas rätten att få sin sak prövad en gång till. Det är en stor del som ändras, en hög ändringsprocent, och det talar för att man ska ha rätt att få sin sak prövad. Det är inte bra om man går miste om det bara för att man inte får prövningstillstånd, säger hon.
