Sköldkörtelföreningen har genom ett öppet brev uppmärksammat Socialstyrelsen på att den mycket stora patientgruppen med sköldkörtelsjukdom sällan får tillräcklig behandling från den svenska sjukvården.

Enligt Läkemedelsverket har 440 000 patienter i Sverige behandling med Levaxin, 3 370 har tilläggsbehandling med Liothyronin.

Patientgruppen utgörs av fler drabbade individer än antalet svenskar med åldersdiabetes – ändå diskrimineras gruppen till följd av gamla riktlinjer från 60-talet och otillräckliga kunskaper inom läkarkåren.

Helena Rooth Svensson, specialist inom allmänmedicin som sammanställt brevet till Socialstyrelsen för Sköld-körtelföreningens räkning, skriver att senare forskning finns tillgänglig. Den visar på att inte alla patienter hjälps av standardläkemedlet Levaxin, som i första hand skrivs ut vid hypotyreos (underproduktion av sköldkörtelhormon) och som, till följd av det stora antalet drabbade, måste ses som en folksjukdom. Mörkertalet på antalet patienter som inte blir hjälpta av Levaxin är stort, men enkäter och vetenskapliga studier visar att många patienter behöver en tilläggsbehandling av Liothyronin för att bli fullt friska. Ändå är många allmänläkare motvilliga till att skriva ut något annat än standardläkemedlet Levaxin.

Kräver riktlinjer

Sköldkörtelföreningen vill se nationella riktlinjer från Social­styrelsen och ett kunskapslyft för landets läkarkår.

– Det här är en kunskapsfråga. ”Du mår bra”, får vi ofta höra från läkarna, och så skriver de ut antidepressiv medicin i stället. Problemet är att de tar ofullständiga prover. De läser av signalen från hypofysen i stället för den faktiska produktionen av hormonet. Vi skulle vilja se att Socialstyrelsen lyfte den här frågan som de nu gör med endometrios, epilepsi och psoriasis, säger Nadja Öström, ordförande på Sköldkörtelföreningen.

Socialstyrelsens svar på Sköldkörtelföreningens brev säger inte mycket. Arvid Widenlou Nordmark, enhetschef på Socialstyrelsens avdelning för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården, skriver att ”Socialstyrelsen har inte några rekommendationer eller vägledningar för diagnos och behandling av sköldkörtelsjukdomar och för närvarande har myndigheten inte några planer på arbeten inom det området”.

– Vi upplever att det finns en allmän syn bland läkarna att det här är en lättbehandlad sjukdom. Därmed blir det även svårt att påverka Socialstyrelsen. Men vi har ett möte med Socialdepartementet den 1 september, då vi ska lägga fram vår sak, säger Nadja Öström.

Många sjuka och desperata kvinnor söker stöd och hjälp från Sköldkörtelföreningen. Varje dag hör flera nya patienter av sig till dem för att få råd.

– Många vill få träffa en specialistläkare, men får ingen remiss från vårdcentralen. Det är egentligen inte läkarnas fel. Det saknas tillräcklig kunskap, säger Nadja Öström.

”Som en hjärndimma”

Symptomen är lite diffusa. Därför blir många patienter erbjudna antidepressiva tabletter i stället för tilläggsläkemedel för underproduktion av sköldkörtelhormon.

– Det hände mig med, vilket gjorde mig stressad, arg och deprimerad. Jag fick kämpa med näbbar och klor och byta läkare flera gånger för att få tilläggsläkemedlet utskrivet. När jag väl fick det blev jag helt återställd på tre dagar. Jag blev mig själv igen, säger Nadja Öström.

Symptomen består av kronisk trötthet, orkeslöshet, depression, led- och muskelvärk, sämre minne, koncentrationssvårigheter, frusenhet, håravfall och viktökning.

– Många beskriver det som en hjärndimma. Man upplever sig som lätt dement. Brist på sköldkörtelhormon gör att hjärnan inte fungerar som den ska. Efter tre dagar med rätt medicin försvann dimman och jag blev mig själv igen, säger Nadja Öström.

Dagens ETC har sökt Socialstyrelsen för en kommentar, men inte fått något svar.