De kallas ”hemmasittare”, de elever som har omfattande frånvaro eller inte kommer till skolan alls. Gemensamt för barnen är att de behöver extra stöd i undervisningen. För de barn som Kalla Fakta träffat beror frånvaron på panikångest, psykosomatiska symtom och autism.
En av dem är åttaårige Harry, som inte varit i skolan på ett halvår på grund av att han inte fick stöd som fungerade för honom.
– Det har fått katastrofala följder, han har ju drivits till svår psykisk ohälsa så till den milda grad att jag gjorde bedömningen att skolan inte längre var en hälsosam miljö för honom att vistas i, säger Harrys förälder Karin Kock i Kalla fakta.
Allt större problem
Ansvaret för individanpassad undervisning ligger på respektive skola, som är skyldig att erbjuda eleven stöd och hjälp. Men skollagen från 2011 har av många skolor tolkats som att alla elever skulle gå i samma klasser, och många mindre undervisningsgrupper lades ned. Flera av dem som Kalla Fakta har talat med menar också att antalet barn som inte går till skolan har ökat de senaste åren.
– De sista tio åren, och inte minst de senaste fem åren, har det gått väldigt utför. Det finns ingen kunskap i skolan om den här barngruppen. Om den finns, finns den hos individuella lärare och specialpedagoger och kanske ibland hos rektorer. Men det är inget man kan räkna med, säger Christopher Gillberg, överläkare och professor i barn- och ungdomspsykiatri, i programmet.
Kostnader som växer
Enligt granskningen rör det sig om ett genomsnitt på en ”hemmasittare” i varje svensk grundskola och en fjärdedel av dem går i låg- eller mellanstadiet. En tidig exkludering och frånvaro kan senare leda till stora kostnader för samhället om de inte kommer in på arbetsmarknaden, upp till 30 miljoner kronor, enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson. Anledningen till kostnaden är då framtida utgifter inom sjukvård, psykiatri, socialtjänst och kriminalvård.
– Jag tycker att det är ett misslyckande för alla som på något sätt har ett ansvar för svensk skola att elever inte är i skolan. Framför allt är det ett misslyckande för kommuner som ytterst är ansvariga för att eleverna får en likvärdig skolgång. Men det är klart att det också är ett misslyckande för Skolverket för vi ska ju stödja en likvärdig skola, säger Skolinspektionens generaldirektör Peter Fredriksson.