Kungsträdgården i centrala Stockholm, lördag klockan 13.00. Parken är fylld till bredden. Solen skiner och stämningen är avslappnad. En bred samling av olika antirasistiska grupper, barnfamiljer, folkmusiker och aktivister trängs bland almarna. Framför en barnvagn står Cecilia Tengroth, hon håller i en skylt med texten ”folk mot hetsgrupp”.

– Det pågår en läskig normalisering av rasismen. Det är ofattbart att nazister får demonstrera mitt i centrala Stockholm på det här sättet. Jag har med mig mamma, min man och mina barn för att visa att även vi vanliga svenssons är mot det här, säger hon.

En bit bort står Deniz Yusuf, från vänsterförbundet Allt åt alla. Senaste gången jag intervjuade honom var på en demonstration den 9 mars i Stockholm. Då hade hans vänner i Malmö, kvällen innan, blivit knivhuggna av personer från just Svenskarnas Parti. Han är betydligt mer avslappnad idag.

– Det är mäktigt att vi är tusentals som säger ifrån mot nazisterna, säger han.

Folk strömmar hela tiden till. Polisen har satt upp avspärrningar mot strömkajen och i gränderna mot Gustav Adolfs torg där nazisterna samlas.

Klockan 15.00 Gustav Adolfs torg. På andra sidan avspärrningarna, bland nazisterna, är stämningen spänd. Partiledaren Stefan Jacobsson börjar tala. Han har förgåtts av partikamraten Anders Ärleskog som talade om att invandrare blandar upp den svenska folkstammens biologi. Han sa att inga ”etniska främlingar” ska få svenska jobb. Uttalandena tassar nära hets mot folkgrupp men polisen avbröt inte talen. I efterhand säger Stockholmspolisens talesperson Tove Hägg att de hade personal på plats som lyssnade på talet för att avgöra om det begicks några lagbrott. På frågan om de spelade in talen svarade hon: ”det är polistaktik, och det kan jag inte svara på”.

Stefan Jacobsson håller sitt tal på samma linje. Ingen som hört dessa två talare kan tvivla på att Svenskarna parti är rasbiologiska rasister, eller kort och gott: nazister.

– Vi är ett litet parti men vi har fått en uppmärksamhet som andra partier bara kan drömma om, säger han.

Drygt 160 personer står samlade i en klunga framför honom. Nästan bara vita män mellan 20 och 30 år gamla. Bland åhörarna står dock en äldre kvinna.

– Jag röstar på Sverigedemokraterna, men är här och lyssnar. De har en del viktigt att säga.

Hon vill inte uppge sitt namn. Hennes man drar otåligt i kappan, han ”gillar inte journalister”.

Stefan Jacobsson fortsätter att tala. Nu tackar han alla liberaler för att de stöttat honom under partiets valturné. SvP:s valmöte i Malmö slutade i kaos och polisen red över fem demonstranter.

– De fick skylla sig själva, säger Nils Mandel, även han i 60-årsåldern.

Han är veteran i dessa sammanhang. Har tidigare varit medlem i Sverigedemokraterna, nu är han ”oberoende nationell”.

En stund senare tågar nazisterna längs strömkajen. Inne i Kungsträdgården försöker en mindre grupp motdemonstranter bryta sig igenom polisens avspärrningar. När polisen sedan rider in i folkmassan med hästar och kör in med bilar uppstår tumult. Några stenar kastas, knallskott smäller så det ekar mellan husen. Svenskarnas parti marscherar en sväng bort till Skeppsholmen, sedan vänder tåget tillbaka till dit man startade.

De flesta sitter när Stefan Jacobsson talar för andra gången.

– Jag trodde aldrig att vi skulle få marschera på en av Stockholms mest centrala gator, säger han med ett brett leende.

Det får mig att tänka på vad Deniz Yusuf, från Allt åt alla, sa tidigare på dagen i Kungsträdgården.

– Det är viktigt att ta striden varje gång de marscherar. Utan närvaro på gatorna är den nazistiska rörelsen ingenting