BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det kändes hopplöst yrkesmässigt, men jag tänkte att gör jag något bra av det här så kanske jag kan jobba med att göra musik-branschen mer jämställd, säger hon.
Hon utgick från erfarenheterna hon samlat på sig under studietiden. Bland dem att under en period ha följt två repande band, ett bestående av kvinnor och ett med manliga medlemmar. Mycket var gemensamt. Viljan att spela musik och skapa. Annat var ”som två olika universum”. Bemötandet i musikaffären – där båda banden köpte sina instrument, plektrum och strängar – exempelvis.
– Killarna älskade att gå dit. De såg musik-affären som sitt andra hem. Tjejerna drog sig för det. De blev bemötta med sexistiska kommentarer och personalen utgick från att de inte kunde någonting, säger Jenny Lundin.
Hon intervjuade ägaren:
– Han hade en tjejrabatt i sin butik. Välmenande, men det slog helt fel. Tjejerna i bandet jag följde ville inte ha några rabatter. De ville ha ett respektfullt bemötande.
”Otroligt gensvar”
När Jenny Lundin tog sin examen började före-satsen att omvandla studierna till ett arbete för en jämställd musikbransch falla på plats. Hon jobbar med att föreläsa för musikpedagoger och musikstudenter om genus i musiken.
– Jag får ett otroligt gensvar. Det finns en iver att få bort problematiken som gör mig hoppfull. Musikstudenterna jag föreläser för är oftast mellan 20 och 27 år gamla och hos dem finns det en helt annan medvetenhet om genus jämfört med hur det var när jag växte upp.
Som musikintresserat barn på 80-talet läste Jenny Lundin tidningen Okej. Där fanns det gott om bilder på män, som bredbent poserande spelade yxgitarr och såg både coola och lite skrämmande ut i ett barns idoliserande ögon.
Det fanns en del kvinnor i Okej också.
– Jag tänker ibland på vad jag hade för kvinnliga förebilder. Inga! Det var bara män. De kvinnor som fanns med i Okej var Samantha Fox och Sabrina. Det var ju porrbilder på dem. Vad gör det med en själv som tjej om din förebild är någon som visar sina stora bröst istället för att stå med en gitarr?
Fast i strukturerna
Även om förändringsviljan som Jenny Lundin märker bland studenterna och lärarna hon träffar på sina föreläsningar väcker hopp är strukturer svåra att rubba.
– Det är skillnad på teori och praktik. Vi är uppvuxna med de här strukturerna och bilder av hur en kvinnlig musiker och en manlig musiker ser ut. Det märks hela tiden, i vardagen, säger Jenny Lundin.
Hon exemplifierar med att hon några dagar innan intervjun berättade för en vän att hon varit hos läkaren. ”Vad sa han då”, frågade vännen Jenny.
Bilden av läkaren som en man är lika djupt rotad som bilderna av manliga och kvinnliga musiker.
Som musiker blir Jenny Lundin själv ett exempel på hur djupt rotad bilden av kön i ett givet sammanhang är.
”En göteborgsartist släpper en ny skiva i höst. Det är lite rootsig poprock, träsksvängigt med influenser från Tom Waits och The Band”. Den som läser det stycket ser förmodligen en man framför sig som artisten, men det är beskrivningen av Jenny Lundins nya skiva, under artistnamnet Surrender Dorothy.
Hon berättar att skivan kom till efter att hon bestämt sig för att ”låtsas vara en person som faktiskt får saker gjorda i stället för att ha tusen projekt på gång som det aldrig blir något av”.
Som ambitiös hobbymusiker sticker Jenny Lundin mest ut för att hon är kvinna på en plats där det står en man i de flesta människors inre visualiserande. Hennes musikskapande i samklang med föreläsarens driv att förändra den bilden för kommande generationer är det som gör henne värd att lyssna på.
– Som musiker vill jag vara en förebild för mig själv, för andra tjejer som vill bli musiker och för min son Melker. Som föreläsare vill jag ge verktyg som de som får dem kan använda för att gå vidare med genusarbetet. Det pågår hela tiden och även om det finns gott om kvinnliga artister i dag är delarna av branschen som inte syns men som styr fortfarande väldigt mansdominerade.
3 tips från Jenny Lundin till unga tjejer som vill bli musiker:
Nätverka med andra tjejer.
”Det öppnar upp möjligheter, ger kontakter och inspiration. Möjligheterna till det är så mycket bättre nu än när jag växte upp”.
Spela!
”Skaffa erfarenhet. Allt från att stå på gatan och spela till att ordna små livegig är bra”.
Du är värd din plats.
”Det är lätt att säga våga ta plats, men jag gillar inte det uttrycket. Det är så typiskt för vårt individualistiska synsätt att säga åt folk att armbåga sig fram. Jag vill vända på det och säga ge plats i stället.”
