– Det finns ju de som kört tåg i trettio år och aldrig varit med om att köra på någon under hela sin yrkesbana. Och sen finns det de som är nybörjare och råkar ut för det. Där finns det ingen rättvisa. Man vet ju inte hur man reagerar förrän det händer, konstaterar Henrik Jung som själv var med om ett olyckstillbud för några år sedan.
Tre satt i spåret
Det var en helt vanlig tur med lokaltåget söderut. Det var kväll och tåget susade fram i hög fart. Plötsligt såg han tre personer som satt i spåret. Han blev iskall. Samtidigt som han nödbromsade och tutade, smällde det till.
– Då trodde jag att jag kört på en människa, men som tur var så visade det sig att så var inte fallet. Troligtvis kom dunsen från att någon slog i sidan av tåget, tror Henrik Jung.
Efter ett tag fick passagerarna stiga av. Men innan dess hade både tågvärden, Trafikverket, larmcentral och polis tillkallats. En räddningsledare kom snabbt till platsen, samt en inringd kamratstödjare, tillika kollega. Henrik Jung togs ur tjänst och kördes till Göteborgs central. Där fick han en långfika och prata av sig inför kollegan som var både klarsynt och lyssnande. Själv var han i chock. Trots beskedet efter ett par timmar, att det inte fanns någon skadad människa på spåret, så hade han svårt att släppa det, utan tänkte fortfarande att han hade skadat någon.
– Det är det värsta jag har upplevt i jobbet som lokförare. Allting gick väldigt fort och det var en helt overklig känsla. Jag blev helt tom i kroppen. Som tur är finns det bra rutiner när något sådant här händer. Efter ett par lediga dagar fick jag åka med en kollega på samma sträcka. Först efter det fick jag börja köra själv. Men varje gång jag åker förbi platsen tänker jag på det, särskilt på kvällen, eftersom det var då det hände, berättar Henrik Jung.
Blir inte lika stressad längre
Det är över fyra år sedan. Då hade han arbetat som lokförare i tio år. I dag är han betydligt erfarnare och blir mer sällan stressad i jobbet. En sak som kan störa honom är allt folk kommer i sista sekunden och därmed riskerar att tåget blir försenat.
– Alla olyckor är ju inte självmordsförsök, en del genar över spåret för att hinna med. Det är ett irritationsmoment. Även om man inte har en hög fart kan det bli farligt, konstaterar Henrik Jung.
Enligt Trafikverket händer det dagligen, att personer genar över spår eller går under nerfällda bommar. Varje år omkommer mellan 70–110 människor på grund av att de har befunnit sig på spårområdet. Många av dem har underskattat riskerna och kanske bara försökt vinna någon minut genom att ta en genväg. Innan det här året gått till ända siktar Trafikverket på att investera cirka en miljard kronor på att förstärka säkerheten vid järnvägen i hela landet. Målet är att 2020 ha halverat antalet omkomna, från nivån 2010. Det innebär en minskning från 110 dödade 2010 till maximalt 55 dödade år 2020. Antalet involverar självmord.
Stort behov
Henrik Jung anser att satsning på både övervakningskameror och belysning vid perrongerna kommer att göra sitt till. Han tror även att lokförare är ett framtidsyrke och att järnvägen kommer att stå sig bra i konkurrensen av transporter framgent.
Behovet av lokförare ökar nämligen i takt med att allt fler väljer tåget. Dessutom väntas godstrafiken växa och stora pensionsavgångar inom yrkesgruppen närmar sig. Enligt Arbetsförmedlingen har det varit en ökande brist av lokförare sedan 2014. Enligt prognosen väntas rekryteringsbehovet ligga på cirka 100 personer per år. I dag rekryteras alltfler kvinnor till yrket.
38 000 i grundlön
För att möta bristen på lokförare har exempelvis SJ Götalandståg satsat på lokförarelever med utländsk bakgrund i ett särskilt projekt. Det är bara en av flera aktioner för att möta lokförarbristen i den svenska järnvägsbranschen. Lokförare som arbetat i två år har en grundlön på cirka 38 000 kronor i månaden.
– Det är ett roligt och intressant jobb med trevliga kollegor och med passagerare. Det jag gillar mest med mitt jobb är variationen. Det är väldigt fin utsikt från kontoret om man säger så. Det händer alltid någonting utanför fönstret, säger Henrik Jung.
Klockan är halv elva på förmiddagen och han har precis gått av dagens pass som har fört honom till Älvängen och Alingsås. Klockan 03.30 ringer alarmet i lägenheten i Majorna. Elvans spårvagn går tidigt och tar honom ända fram till hans arbetsplats på Centralstationen. Han förbereder sig och börjar arbeta 04.20.
Utbildning på flera platser
I dag finns det lokförarutbildningar på flera ställen i landet. Själv gick Henrik Jung en ettårig KY-utbildning till lokförare. En tredjedel av utbildningen bestod av praktik på olika ställen. Innan utbildningen arbetade han som maskinoperatör på Saabs växellådsfabrik i Göteborg. Efter sju år där fick han problem med hälsan på grund av oljor och smörjmedel, och omskolade sig. Det enda han tänkte då var ett jobb utanför industrin, så det var egentligen ren slump som gjorde att han blev lokförare
– Förutsatt att du gör det du ska, så har du inga chefer, flåsande i nacken, som inom industrin, konstaterar han.
Ansvarar för säkerheten
Det är lokföraren som ansvarar för säkerheten på ett tåg. Man måste vara uppmärksam och hela tiden läsa av banan och lyssna efter ljud som avviker från det normala. Ibland blir det avbrott i verksamheten. Det kan vara en dörr som inte vill stängas. Då följer kommunikation med tågvärdar och passagerare, samtidigt som han försöker bedöma om han kan åtgärda det själv eller behöver ringa på hjälp. Och ofta försening på det.
– Men för det mesta flyter det på bra. Jag uppskattar verkligen självständigheten som lokförare, säger Henrik Jung som tror att järnvägen har framtiden för sig.
Eftersom tåg, helt enkelt, är ett bra sätt att resa på.
– Ibland är man ju skadeglad när man glider förbi de långa bilköerna i höjd med Sävenäs, säger Henrik Jung som ser fram emot en utbyggnad med fler järnvägsspår och gärna en kombinationstrafik med hela långtradarsläp som sätts på tåg.
