Kolkraftsförsäljningen är bara av av flera förnedrande kompromisser under tiden i regering. Några skandaler och två sparkade ministrar senare så svävar partiet i dag farligt nära fyraprocentsspärren
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– 2014 hade vi EU-parlamentsval på våren och fick 15 procent. Mentalt var vi inställda på att göra ett bra riksdagsval, men så blev det inte. Vi kanske skulle haft is i magen och sagt att nu har inte väljarna gett oss tillräckligt tungt mandat och då är det fel att gå in i regering, säger Valter Mutt (MP), högljudd intern kritiker som bestämt sig för att lämna riksdagen till nästa val.
Sverige är långt ifrån unikt. Gröna partier backar i flera europeiska länder och för vissa går det katastrofalt.
– För oss är detta ett stort misslyckande, ett svårt nederlag och en stor besvikelse, sa gröna toppkandidaten Ulrike Lunacek till tidningen Profil efter valet i Österrike för en vecka sedan.
Österrikes gröna som innehar presidentposten i landet och traditionellt varit ett av Europas starkaste miljöpartier klarade inte ens parlamentets fyraprocentsspärr.
– En del av förklaringen är att partiet splittrades och att ett nytt parti bildades som rimligtvis tagit en del av deras väljare. Men även om man räknar samman båda partiernas resultat är andelen lägre än tidigare, säger Niklas Bolin, som är docent i statsvetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall och forskar om partier i Europa.
Framgångar främst i väst
Gröna partier har främst lockat väljare i Västeuropa där de drivit på för att få upp klimat och miljöfrågorna på dagordningen. Bland de mest framgångsrika partierna sett till regeringsinflytande finns tyska Die Grünen och finska De Gröna.
Die Grünen regerade tillsammans med socialdemokratiska SPD mellan 1998 och 2005 och var med och fattade flera beslut som lett till att Tyskland nu är världsledande i energiomställning. Finlands gröna har suttit med i flera regeringar sedan mitten av 90-talet men valt en annan strategi än sitt svenska systerparti. De har hoppat av flera gånger, bland annat i protest mot kärnkraftsutbyggnad.
– Det har vid vissa tillfällen lönat sig för partiet i Finland. Det är möjligtvis en liten hint om vad som hade kunnat hända här även om det givetvis är svårt att dra paralleller till ett grannland, säger Niklas Bolin.
Niklas Bolin menar att det är svårt att bedöma vilket inflytande gröna partier haft på miljöpolitiken i Europa generellt. Även i länder där de är svaga finns miljöpolitik högt på dagordningen. Norge är ett exempel där Miljøpartiet de Grønne, MDG, har ett enda mandat i Stortinget.
– Andra partier har tidigare fungerat som ställföreträdande miljöpartier. Liberala Venstre och Sosialistisk venstreparti har haft ganska tydliga miljöagendor. Det har av många setts som en förklaring till att MDG inte tagit sig in i Stortinget tidigare, säger Niklas Bolin.
Utvecklat miljöpolitiken
I länder där gröna partier varit relativt starka som i Tyskland och Sverige har de andra partierna också kommit ikapp och utvecklat sin miljöpolitik. Valter Mutt säger att det ofta anges som en förklaring till Miljöpartiets tapp men att det inte är en förklaring han tror på till fullo.
– Det är inte riktigt så att jag köper det rakt av. Många partier påstår att de är mer eller mindre gröna men tittar man närmare tycker jag det är en väldigt ytlig analys. De föreslår miljöbilspremier eller annan ekomodernism. Det handlar mest om ”byt teknik men behåll din livsstil”, säger han.
”Driva opinion”
Annika Lillemets (MP), som likt Valter Mutt lämnar riksdagen till valet, menar att gröna partier inte bör sträva efter regeringsmakt till varje pris.
– Gröna partiers främsta berättigande och uppgift är att driva opinion och uppmärksamma den ohållbara maktkoncentration som råder och det ohållbara ekonomiska system vi har. Det måste gå långt utöver teknikfixen och det är viktigare maktutövning än att ingå i regering skulle jag säga, säger Annika Lillemets.
Frankrike: Storras
Europe Écologie Les Verts, EELV korkade upp den ekologiska champagnen 2012. Partiet gjorde sitt bästa val någonsin och gick från fyra mandat i nationalförsamlingen till 17. Sedan dess har det blåst högervindar i Frankrike och den bredare vänstern närmast imploderat. I årets val var EELV på vippen att åka ur Nationalförsamlingen och har numera ett enda mandat.
Norge: Ses som extremister
Miljøpartiet de Grønne, MDG, tog plats i Stortinget först 2013 och fick då ett mandat. I år gick de till val på en stenhård politik för avveckling av oljan. Arbeiderpartiet ansåg det vara extremt och ett hot mot norska jobb. De avvisade därför alla former av regeringssamarbete tidigt i valrörelsen. MDG-politiken gick heller inte hem bland väljarna. Partiet lyckades med nöd och näppe behålla sitt enda mandat.
Storbritannien: Chanslöst och backar
Det brittiska systemet med enmansvalkretsar missgynnar små partier och Green Party of England and Wales är i princip chanslöst. I årets nyval tappade de till populäre Jeremy Corbyn och backade med över två procent. Trots det lyckades de behålla sitt enda mandat i underhuset. Partiet har också separata avdelningar i Nordirland och Skottland.
Sverige: Regerat bort sig
Miljöpartiets allra första regeringsperiod har varit minst sagt svår. Med knappt sju procent av rösterna är det svårt att hävda sig mot Socialdemokraterna som är mer än tre gånger så stora. MP har tvingats till smärtsamma kompromisser i hjärtefrågor som Vattenfalls kol och migrationspolitiken. Nu balanserar partiet på fyraprocentsspärren i opinionsmätningarna.
Österrike: Splittrat och utplånat
Die Grünen splittrade i somras då populära politikern Peter Pilz hoppade av och bildade nya partiet Peter Pilz-listan. I höstens valrörelse var invandring frågan som överskuggade alla andra och Die Grünen fick det motigt. När rösterna räknats stod det klart att valet gått värre än befarat. Partiet rasade från drygt 12 procent till 3,8 och åkte ur parlamentet Nationalrådet. Samtidigt tog sig Peter Pilz-listan in och knep åtta mandat.
