– Julen är en högtid för tvåsamhet. Det finns en föreställning om att det är bäst för barnen när både mamma och pappa är på plats. Det är en ganska gammeldags syn på det hela, säger sportreportern Marcus Löfström från Alingsås.
Han menar att trots att vi är ett sekulariserat land är det få saker som kan rubba vårt traditionella julfirande.
– Traditionens makt är stark och den sista traditionen som kommer att lämna oss innan vi går i graven som art är väl julafton.
Förra julen fann han sig stå ensam mitt i julstöket efter att han och barnens mamma flyttat isär. Då fick han ta ut barnen på julklappsjakt i butikerna själv och skicka hem ett barn i taget för att de inte skulle se vad som slogs in i paketen. Och i stället för en riktig julgran blev det en gran i plast med inbyggda led-lampor. Men han fick ändå fira den första julaftonen som separerad tillsammans med barnen.
– Jag var väldigt, väldigt glad över att jag hade dem den första julen. Det hade nog varit ganska jobbigt annars.
Barnen ligger inte och gråter
Trots att det kändes tungt vet han ju att det inte behöver vara en så stor sak egentligen.
– Min syster är separerad och jag ser att det funkar. Jag ser ju att barnen inte ligger och gråter i hallen varje dag.
I år åkte plastgranen fram igen, men den här julen måste han fira utan barnen. På fredag firar de både dotterns 13-årsdag och minijul med hans syster och barnens kusiner men dagen efter, på julafton, ska barnen åka till sin mamma.
– Jag har ännu inte upplevt att barnen lämnar en på julafton. Det låter lite töntigt men jag har inte upplevt att se Kalle Anka själv. Det kanske är bra att jag sitter i bilen när Kalle Anka går så att jag slipper tänka på det. Hade jag varit helt själv klockan tre hade jag aldrig satt mig och tittat. Det hade nog blivit för knäckande.
Citera Kalle Anka
Hans son fyller snart nio och han menar att det kanske inte är en jättegrej för barnen att titta på Kalle Anka.
– Jag tror att det är mer vi vuxna som bryr oss. Det är viktigt att den finns med där i bakgrunden och att man sitter och citerar sig igenom första kvarten. Det är lite som julaftonsbrasan som man samlas vid.
Nu måste han se till att verkligen ta till vara på de få timmar han har med barnen innan de åker.
– Jag kommer inte låta dem sova till klockan elva. Det gäller att göra mycket med de där timmarna på julafton. Men jag kommer inte duka upp något julbord på morgonen. Det kommer finnas julmust, deras farmors julbröd och skinka. Och så kommer det att finnas paket under granen.
Varför syns inte Marcus julfirande utan bara den glada kärnfamiljen när julen visas i serier och på nyheterna?
– Det är ju ganska konstigt att du pratar med mig om att jag firar en annorlunda jul. Idag är en separation ingenting märkvärdigt. Samtidsskildringen Bonusfamiljen ligger väl i framkant men det känns fortfarande som att de gör en grej av att de är lite utanför normen: ”Oj så konstigt det blev”. Så borde det inte vara. Det är verkligheten för väldigt, väldigt många människor. Många lider inte av det heller, speciellt inte barnen.
Det är barnens dag
Själva julfirandet tycker han ska få ske på barnens villkor.
– Det är inte mammas eller pappas dag utan det är barnens dag. Vill de baka pepparkakor så köp en rulle deg, vill de inte det så skit i det. Då behöver du inte tvinga på dem pepparkaksbak.
Han tycker att du som förälder inte behöver skydda barnen från verkligheten, men att det är viktigt att inte låta sina egna negativa känslor gå ut över barnen just på julen.
– Du har 364 dagar resten av året att vara sur på, det ska inte gå ut över barnen på deras största dag. Försök att låta det vara deras dag. Det är okej om du sitter där och har noll julfeeling, så länge de tycker att det är kul.
Nästa år får han ha barnen hos sig igen på julafton och då ska det bli en riktig julgran också.
– Jag hoppas att det är sista året som plast-led-granen är i tjänst.
