BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Vi sover här nu. Vi har ingen annanstans att ta vägen, säger Georgeta Baicu vid en annan glänta några hundra meter från det förra lägret.
Byggt upp ett litet kök
Vid husvagnarna hade de byggt upp ett litet kök och kommit i ordning. Nu har de precis spenderat natten under bar himmel på en presenning. I ett desperat sista försök att komma undan hade de packat in alla tillhörigheter som kläder, kastruller och filtar i en husvagn och rullat bort den från de andra.
– Men polisen hittade och beslagtog den med. Kronofogden har dock sagt att de ska få tillbaka sina saker, så vi har lämnat in en lång lista på deras tillhörigheter, säger Randi Myhre.
Hon är en av dem som försöker hjälpa familjen. Hon håller i engelskt språkkafé på det lokala biblioteket på lördagar och lärde känna Georgeta som brukar sitta utanför mataffären bredvid och be om pengar. Då Randi kan lite rumänska så agerar hon även tolk under ETC Göteborgs besök.
– Georgeta frågade om vi inte ville lära oss rumänska på språkkaféet. Så genom ABF har vi anordnat en studiecirkel där hon är lärare. Det är så fantastiskt fint att se hur hon lever upp vid de lektionerna, säger Randi.
Protesterat högljutt
Randi är inte den enda som har försökt hjälpa familjen på olika sätt. Många har protesterat högljutt mot att kommunen avhyser människor och sätter dem på bar backe.
– Det var många svenskar som kom och försökte hjälpa oss när polisen kom och tog husvagnarna. De var nära 30 stycken och försökte ställa sig framför vagnarna, men polisen bar bort dem. Vi är så oerhört tacksamma för all hjälp. Människor har ingen skyldighet att ge oss pengar och mat, men många gör det ändå. Vi har träffat så många människor med gott hjärta här i Sverige, säger Florin Baicu, som är Georgetas man.
Förutom de båda så består familjen av Florins föräldrar Adela och Jon, fyra barn där den yngsta, Alex, precis har fått börja i skolan, samt svärdottern Letitia. Hon är 20 år gammal, gravid i sjunde månaden och har nära till gråten när hon får frågan om vad de ska ta sig till nu.
– Jag blev väldigt upprörd när de tog husvagnarna. Jag vet inte var jag ska stanna och jag vet inte vad jag ska göra, säger hon.
Familjen vet inte heller.
– Vi har inget svar på den frågan. Vi vet inte vart vi ska ta vägen, säger Georgeta.
– Det finns inget för oss att åka hem till i Rumänien. Vi har ingenstans att bo där heller, fortsätter Florin.
Mat för dagen
I Sverige får de åtminstone ihop till mat för dagen genom att tigga, samla pant och de småjobb de kan få.
– Vi önskar att vi kommer få ihop till ett litet hus hemma i Rumänien, men vi har inte råd med det. Vi vill så gärna att någon har en plats att ställa husvagnen på så vi slipper sova ute, säger Georgeta.
I början av 2014 gick kommunala politiker i Göteborg ut och sade att man inte ville vräka människor från deras tillfälliga boplatser. Dåvarande kommunalrådet Dario Espiga (S) sade att tanken var att fixa fram campingplatser för att undvika avhysningar. Men inget sådant har hänt utan det fortsätter att välla in ansökningar från kommunen till Kronofogden om att få hjälp med att köra bort människor runt om i staden. Under 2015 hade fastighetskontoret, park- och naturförvaltningen och trafikkontoret 15 sådana ärenden.
