Tre frågor till Roks Sverige: ”Vi har kunskap om mäns våld mot kvinnor”

– Vi har länge drivit att det ska finnas en permanent finansiering, men den här finansiering innebär att man upphäver de fyra förordningar som vi tidigare utgått från. Nu tillför man pengar, men släpper in många fler aktörer vilket innebär att vi söker pengar ihop med en mängd andra aktörer. Exakt hur det ska utformas har de inte berättat.

Räcker pengarna?

– Jag vet inte. 40-punktsprogrammet som tagits fram är bra, men regeringen hade sedan innan dessvärre sjösatt två utredningar som drar undan mattan för de andra reformerna. Nu upplever vi de största bakslagen för kvinnor och barn på säkert 20 år. Det beror på att socialtjänsten ges ett enormt ansvar i arbetet mot våldet och vi ser inte att de klarar det. Även om det finns bra socionomer saknas kunskapen brett. Vi anser att det är socialtjänsten som behöver omställningspengar. Och det skulle bli fruktansvärt dyrt. Socialtjänsten sätter ofta inte kvinnor och barn i centrum, och den är redan fruktansvärt tyngd av uppgifter och regler. Vi förstår inte att en feministisk regering sätter krokben för sitt eget reformarbete så här.

Vad är viktigast att göra nu?

– Vi behöver få till ett begåvat samtal om våldet i Sverige och utgå från kunskap. Vi måste acceptera att våldet finns i vårt samhälle. När man inte erkänner våldet kan man inte heller motarbeta det. Hittills har det låtit som att kvinnojourer har fått en förmån att få jobba med den här frågan eftersom staten inte har funnits där.  Det är respektlöst. Vi har kunskapen. Och man behöver börja lyssna på oss. Vi arbetar ideellt eftersom vi är lojala mot kvinnan. Det kan aldrig bli viktigare än så.