Rapporten togs fram av bland andra RFSL. Resultaten är baserade på en webbenkät som 885 personer svarat på och intresset för att delta i studien var överlägset störst i Sverige, där 472 personer svarat.
Analytiker har därefter vägt antalet svarande mot befolkningen i respektive länder för att det ska gå att jämföra, berättar Carolina Orre vid RFSL.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vi blev jätteförvånade när vi såg resultatet faktiskt. Jag trodde inte att det skulle vara så stor skillnad och vi har svårt att lämna någon bra förklaring i nuläget. Uppenbarligen har vi inte kommit så långt som vi tror i Sverige och har mycket kvar att göra.
Vården ligger i topp
I en internationell jämförelse ligger den svenska vården i topp. Carolina Orre öppnar därför för möjligheten att resultatet kan vara en spegling av vilka förväntningar man ställer.
– Vad som är dålig hälsa beror på vad man jämför med, det kan vara så att transpersoner i Sverige jämför med människor omkring sig och ser hur de inte får samma vård. Resultatet kan också vara beroende på vilka man har nått. Det är betydligt fler unga än gamla transpersoner som svarat och de mår generellt sämre, säger hon.
Rapporten visar också att det finns en stor brist i kommunikationen mellan vården och transpersoner i Sverige. Bara 27 procent av de svarande från Sverige känner till transvänlig hälso- och sjukvård medan siffrorna i Spanien, Georgien, Polen och Serbien är dubbelt så höga. Vid sammanställningen av enkäten fick Carolina Orre också en inblick i hur transpersoners vardag ser ut.
– Det var helt sjuka grejer som uppenbarligen händer i Sverige. Vi har fått hur många kommentarer som helst om kränkande behandling inom vården och hur människor blir ifrågasatta. Här behöver den svenska vården ta ansvar, det ska inte vara så att man drar sig för att söka vård och så är det i dag för transpersoner.
Nu skickas resultaten vidare till regeringens utredare för transpersoners levnadsvillkor. RFSL har ett nära samarbete med utredaren, och Carolina Orre hoppas att det leder till konkreta åtgärder. Själv vet hon vad hon vill ha.
– Det behövs specialiserade vårdenheter, som att man har en hbtq-gynekologisk mottagning i Stockholm. Det bästa är så klart om den generella vården kunde behandla alla, men man har inte kommit så långt så i nuläget krävs det nästan egna mottagningar.