Embryot till avhandlingen hittas 2019. Enligt författaren Carin Leibring Svedjedal från Uppsala universitet börjar språket någon gång omkring det året ändras i mediadebatten kring köns- och transfrågan.
– Det skedde ett skifte i diskussionerna om transinkludering och transperspektiv där det började problematiseras mer och mer kring transvård av särskilt barn och unga, till exempel genom Uppdrag gransknings program om transvården, säger hon.
Parallellt blossade stundtals heta diskussioner upp om vad som händer när ord som ”kvinna” och ”mamma” stryks ur sjukvårdsrådgivande texter om graviditet, förlossning och amning.
Det är dock inte ovanstående hon primärt har undersökt i sin avhandling.
– Jag har undersökt opinionsbildande texter i större dags- och kvällstidningar som skrivits i kölvattnet av de här debatterna, säger Carin Leibring Svedjedal.
Opinionstexter och klubbad lag
De frågor hon specifikt inriktat sig på är hur opinionstexter tar sig an hur den svenska transvården utförs, vem som ska kunna få transvård och huruvida mer vård ska ges eller om den ska begränsas.
Därtill har hon undersökt debatten kring den nya könstillhörighetslag som röstades igenom i riksdagen förra våren.
– Jag var intresserad av vilka underliggande kunskaper och föreställningar som finns i opinionstexter om de här ämnena och hur det potentiellt i förlängningen kan påverka transpersoners levnadsvillkor.
För att fördjupa sin förståelse har Carin Leibring Svedjedal även undersökt transpersoners egna perspektiv på hur förnamn och pronomen används för att skapa en identitet som trans.
– Jag drevs av ett intresse av att lyfta fram transpersoners perspektiv på språk och identitet, men också ett intresse av att lyfta på locket till hur samhället runtomkring transpersoner skapar olika diskurser som kan påverka transpersoners möjlighet att leva som sig själva.
Vad får det här för konsekvenser?
– I det material jag undersökt tycker jag mig se tendenser till att man från vissa feministiska håll argumenterar för att ett könsneutralt språk ”raderar” kvinnor på ett sätt som för den feministiska kampen bakåt. Det är dock en argumentation som inte är helt konsekvent alla gånger.
Å ena sidan förs det fram från vissa grupperingars håll att samhällets syn på kön kommer förändras radikalt ifall ord som ”kvinna” och ”mamma” tas bort ur exempelvis lagtexter, konstaterar hon.
– Å den andra skrivs det att språklig inkludering av till exempel ickebinära ändå inte kommer leda till att den här minoritetsgruppen synliggörs, och därför är det enligt dessa opinionstexter onödigt att ändra språket så att fler könsidentiteter får synas.
Enligt henne är det tvärtom. Språket kring könstillhörigheten är avgörande – eftersom det är genom språket som transpersoner formar sin identitet.
– I de opinionstexter som problematiserar transvården finns en underliggande idé där man tar för givet att det biologiska könet är överordnat. Men för transpersoner är det mentala könet överordnat.
Läsare – var på din vakt
Det förändrade språket och debattklimatet kring transpersoner tror hon grundar sig i rädsla för det okända. Eftersom denna rädsla används politiskt anser Carin Leibring Svedjedal att man som mediekonsument bör vara medveten om såväl avsändare som de intentioner som kan ligga bakom.
– Jag anser att den här polariseringen och rädslan inte är reserverad för bara den här debatten om transrelaterade frågor, utan förekommer i flera olika debatter där det ofta är någon form av majoritetsgrupp som upplever sig hotad av en minoritetsgrupp.
Precis som i opinionstexter om den hotande ”massinvandringen” använder sig debattinlägg som motsätter sig utökad transvård ofta av strategier som syftar till att väcka rädsla, ilska och irritation, menar hon.
– Att förhålla sig kritisk som mediekonsument kan handla om att stanna upp och fråga sig själv vad som händer om man läser en text och märker att man blir upprörd eller arg, särskilt om texten handlar om en minoritetsgrupp som redan utsätts för mycket hat och diskriminering. Ta ett steg tillbaka och fråga dig själv om det finns något särskilt i texten som du reagerar på, och varför du reagerar som du gör.
