– Vi nominerade en kvinna som är medlem hos oss och som länge har funnits i vårt nätverk, och som själv är transkvinna. Hon har mycket kunskap, erfarenheter och perspektiv och har också ett långt engagemang i ungas organisationer och rörelser bakom sig. Vi kände att det här skulle kunna vara en toppenperson för styrelsen och som kan bidra med att ordna upp den okunskap som tydligen finns, säger hon till Dagens ETC.
Händelseförloppet på årsmötet kan sammanfattas mycket kort: I organisationens stadgar, alltså regelverk, står det att styrelsen ”består av minst sju och högst elva kvinnor”. Under valberedningsprocessen hade valberedningen fått reda på Maktsalongens kandidats juridiska kön, som för tillfället var man. Under pågående möte informerade valberedningen Maktsalongen och den nominerade att styrelsen utgick från en juridisk definition av kvinna i sina stadgar. Den nominerade valde då att dra tillbaka sin kandidatur. På måndagen efter årsmötet lämnade Maktsalongen paraplyorganisationen i protest.
Händelsen och diskussionen den har gett upphov till på sociala medier har åter väckt till liv en långlivad debatt inom den svenska kvinnorörelsen: vem får tillträde till olika separatistiska rum och hur definieras därmed begreppet kvinna i dessa sammanhang?
Ett andrum för förändring
Att organisera sig separatistiskt har varit och fortsätter vara viktigt för kvinnorörelsen menar Clara Berglund, ordförande för Sveriges Kvinnolobby.
– I separatistiska rum kan kvinnor bygga systerskap och stötta varandra och organisera sig för att åstadkomma verklig förändring, säger hon i ett mail till Dagens ETC.
Även Sara Haraldsson på Maktsalongen beskriver hur mötesplatser för enbart kvinnor gynnar den feministiska kampen. Tillsammans med Sofia Brändström grundade hon organisationen 2011 med målet att kunna dela och bolla erfarenheter de själva hade upplevt under sina år i olika ungdomsorganisationer och rörelser. Det började med ett separatistiskt mentorskapsprogram för unga kvinnor som är ledare i ungas organisationer och rörelser och har nu blivit till ett nätverk som hon beskriver som ett andrum.
– Många som har gått programmet har uttryckt att trots att alla inte delar samma upplevelser och inte har varit med om liknande saker, kan man säga vad som helst och veta att man kommer att bli bemött som att det är en sanning. Det blir inga bortförklaringar som det kanske har varit i andra sammanhang, säger hon.
Kan osynliggöra kvinnor
Men hur organisationerna definierar begreppet kvinna skiljer sig alltså åt. Medan Maktsalongen anser att gränsen går vid människors egen könsidentifikation ser Clara Berglund en poäng med att använda sig av den juridiska gränsdragningen för att inte förlora fokus på det strukturella feministiska arbetet.
– Sveriges Kvinnolobby är en paraplyorganisation som arbetar med jämställdhet på strukturell nivå, och inte på individnivå. Det innebär att vi alltid utgår från kön som juridiskt kön. Vi har också varit tydliga med att det juridiska könet för de flesta människor stämmer överens med ens biologiska kön, säger hon.
Clara Berglund berättar att orgnanisationen har försökt lyfta ”utmaningar” som hon menar uppstår när arbetet för kvinnors rättigheter krockar med arbetet för transinkludering.
– Vi måste prata om hur vi ska säkerställa den könsuppdelade statistiken, hur vi ska undvika att inte gå tillbaka till könsneutrala formuleringar som osynliggör kvinnor samt om hur unga tjejer som ifrågasätter sin könsidentitet ska få bästa möjliga stöd. Vi vill gärna diskutera dessa viktiga sakfrågor för att hitta bästa möjliga väg framåt för alla, istället för att fokusera på personfrågor.
Sara Haraldsson på Maktsalongen tycker också att det är ett problem att organisationer och myndigheter osynliggör kön i en strävan efter inkludering, men tycker att man ska lägga till snarare än att ta bort.
– Jag tycker att det är viktigt att inte ställa kvinnor och transpersoner eller icke-binära emot varandra. Jag ser inte att förbättrad vård av transpersoner försämrar vården av andra kvinnor, säger hon.
