– Jag bodde i Gustavsberg tills jag var 16 år. Miranda i boken bor i samma radhus som jag gjorde och går i samma skola, säger hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Skildrar sin uppväxttid – inte sig själv
Att Miranda går längs samma vägar som sin upphovskvinna betyder inte att romanen i övrigt är självupplevd. Tvärtom är Miranda och hennes liv på många sätt helt olika Agnes Lindströms egna.
– Miranda är en helt annan typ än jag var. Hon tar för sig och vågar säga ifrån. Man kan säga att jag skildrar min egen uppväxttid, som bara ligger tio år bakåt i tiden. Men jag har gjort den roligare och mer intressant än den var, säger hon.
Ett av bokens teman är fördomar. Miranda hatar fördomsfulla människor, vilket hon definierar som alla de som är rasister, homofober och antifeminister. Men att hon själv gör sig skyldig till fördomsfullhet är en insikt som vaknar först efter ett bråk med hennes nyvunna flickvän Sanna. Mirandas fördomar riktar sig bland annat mot dem som lever i den kulturellt torftiga miljö som Sanna visar sig komma från.
Ställer frågor om sexuell identitet
Handlingen i romanen kretsar annars mycket kring det faktum att Miranda utan att egentligen tänka sig för kommer ut som lesbisk, och i och med det sedan får försöka utröna om det är sant eller falskt. För Agnes Lindström är frågan om hur en ung person egentligen ska kunna veta vilken sexuell läggning de har, en av de saker hon ville lyfta i boken.
– Det är en stor fråga som jag fortfarande inte har något bra svar på, säger hon.
Bokens huvudperson hatar – som titeln säger – sin hemort Gustavsberg. Just i den delen kan Agnes Lindström känna sig som en själsfrände med sin fiktiva hjältinna, även om hon som vuxen har kommit att ompröva sin inställning till den ort hon kommer från.
– Gustavsberg är något av ett mellanting mellan småstad och förort. Som tonåring uppfattade jag platsen som identitetslös och led av att där inte hände någonting.
Skrev boken på en månad
Bokens tillkomst är en berättelse för sig. Agnes Lindström hävdar att trots att hon alltid har tyckt om att skriva, så har hon inte sett sig själv som en skrivande person.
– Jag har aldrig gått några skrivarkurser och har inte heller hållit på att småskriva så som många gör, säger hon.
Men Agnes Lindström gillar projekt där hon arbetar målmedvetet och strukturerat. För att kunna skriva om berättelsen om Miranda så sparade hon ihop pengar så att hon kunde ta en månad ledigt för att skriva. I förberedelserna ingick också att hon läste på om romanförfattande och gjorde en synopsis för den berättelse hon ville skildra.
Hon skrev sedan ner hela berättelsen på en månad, då hon jobbade med den åtta timmar om dagen. Det färdiga resultatet skickade hon sedan till ett förlag, Bonnier Carlsen, som boken också kommit ut på.
Att det gick så lätt att få boken publicerad är något som förvånade henne. Men när nu första boken är utgiven, där den kom ut nästan på dagen en månad efter hon hade fött sitt första barn, så har hon nu målsättningen att fortsätta skriva.
– Jag tänker skriva fler ungdomsböcker. Som socionom arbetar jag med ungdomar och jag tycker på alla sätt att det är en spännande tid av livet som det finns mycket att säga om, säger hon.