Fruängen sörjer skjutningen – nu är en av pojkarna död

Det är kanske Stockholms första riktiga vårdag. Vid gångtunneln mellan biblioteket och fritidsgården lyser tända ljus på marken fast solen lyser genom tunna skyar. En kvinna gråter tyst framför en växande hög av blombuketter från Coop-butiken intill. Hon är en släkting till familjen vars son just dött efter skjutningen här i söndags kväll. Med låg röst byter hon några ord med en pojke i yngre tonåren som ställt sig bredvid. Han och pojken som är död var vänner sedan de var barn, berättar han. 

– Vi spelade i samma fotbollslag, jag spelade med de som var ett år äldre. Vi brukade hänga. Han bjöd in mig på sin gymnasieskola i vintras och visade mig runt, han sa att det var jättebra där. 

Beskedet från Åklagarmyndigheten att en av de två pojkarna som sköts här i Fruängen centrum har avlidit på sjukhus kom vid tvåtiden på onsdagen. En knapp timme senare passerar en långsam ström av Fruängenbor minnesplatsen som började växa fram redan kvällen innan. En äldre man stannar och frågar vad som hänt, en mamma förklarar för sitt barn i förskoleålder att hela området påverkas när något sånt här händer, att det är därför så många stannat till vid tunnelns mynning den här eftermiddagen. 

Några killar i tonåren lägger ner tulpaner i plastomslag på marken. En av dem börjar snyfta och vännen som står närmast klappar om honom. De går iväg tillsammans med armarna om varandra.