Peter Börjeson hade jobbat som sopåkare i Stockholm i nästan 20 år. Han och kollegan körde sopbil i samma område under många år. De lärde sig varenda vrå av källargångarna, soprummen och vart nycklarna gick. Under tolv års tid rullade deras sopbil varje arbetsdag, och alltid var minst en av dem i bilen.

Stoltheten över sitt arbete och den gemenskap som fanns mellan Stockholms sopgubbar, som de kallade sig, gick inte att ta miste på. Det spelade ingen roll vem du var anställd hos, sopgubbarna höll ihop som ett stort kollektiv. Genom principen att personalen fick följa med oavsett vilket bolag som vann upphandlingen för sophämtning har Peter Börjesson varit anställd av fyra olika arbetsgivare. Men sedan kom Reno Norden.

– Det har varit väldigt frustrerande. De försvinner ju aldrig, det där skitföretaget. Men man behöver släppa det och gå vidare, säger Peter Börjesson.

Mer arbete – sänkt lön

Det skandalomsusade företaget Reno Norden som hade tagit över entreprenaden för sophämtning i Stockholm föreslog 2016 en ny lönemodell som skulle ge både mer arbete och kraftigt sänkta löner för arbetarna. Förhandlingarna bröt ihop.

Det var möjligheten att själv kunna påverka sin arbetsdag och sin lön som sopåkarna tog strid för, menar Peter Börjesson. Ett system med poänglön som hade fungerat länge och som både gav nöjd personal och effektiv sophämtning.

– Så fort vi hämtade mer sopor så fick vi mer betalt. Och det konstiga är att företaget måste ha tjänat på det också. Det här måste de förlora på som det är nu. Men det är precis som att man ska inte kunna tjäna bra, det känns tråkigt.

”Alla måste vara med”

En order om nyckelinventering blev droppen för sophämtarna. Att inventera nycklar ingick inte i deras arbetsuppgifter, och eftersom de fick betalt för de sopor de hämtade skulle inventeringen innebära gratisarbete. De vägrade. Efter att först ha blivit hotade med avsked sa 49 sophämtare upp sig.

– Vi trodde inte Reno skulle greja det. Om alla slutar så klarar de det inte, tänkte vi. Men det är ju det de har lyckats med nu, och det är så irriterande.

Att tio personer istället valde att hjälpa företaget att få soporna hämtade, köra extra pass och lära upp nya medarbetare tror Peter Börjesson var avgörande för att Reno Norden kunde hålla situationen under kontroll under sommaren.

– Alla måste vara med. De sa att de hade sina räkningar att betala, men det hade ju vi med. Alla sitter i samma båt, säger Peter Börjesson.

Peter Börjessons bild av situationen är dyster. Han menar att företagen gör allt för att bli av med arbetare på de ställen där de går ihop och försöker kämpa för att behålla sina villkor.

– Då får man sparken. Kosta vad det kosta vill, bara de får bort en. Reno måste ju ha gjort en brakförlust på det här. Men även om vi vinner i rätten nu så har de har vunnit en annan kamp.

Många blev sjukskrivna

Efter den kaotiska tiden förra sommaren mådde många av kollegorna dåligt. När Peter Börjesson sagt upp sig följde en period av arbetslöshet. A-kassans karensregler gjorde att han gick 72 dagar utan inkomst. De flesta av hans kollegor hade också svårt att hitta jobb, och många blev sjukskrivna.

– De flesta har bytt jobb nu och kör papper och glas. Det är ju mycket lugnare, och man funderar på om vi ändå inte var underbetalda förut, som vi slet. Men ändå fick vi sparken i princip, och lönerna sänktes, säger Peter Börjesson.

Han berättar att Reno Norden erkände i rätten att de nu tvingats ersätta varje sopbil med tre bilar, och ha tre personer i varje bil. Peter Börjesson ser en trend i synen på arbetarna och deras löner.

– Hellre att arbetarna tjänar sämre och då också jobbar mindre, för det blir ju effekten. Att alla slår av på takten lite. Hellre det än att några kan tjäna lite pengar, göra ett bra jobb och ta del av vinsten i företaget, för det var ju det vi gjorde, säger Peter Börjesson.