De senaste åren har över 270 patienter begått självmord inom den skånska vården. Lennart är en i statistiken. Han tog sitt liv en höstdag, efter att ha skickats hem från en psykiatrisk klinik. Dottern Moa är säker på att hans död hade kunnat undvikas.
I tisdags högtidlighölls internationella sucicidpreventionsdagen, för att påminna om att självmord är ett problem som går att förebygga. I Lund hedrade anhöriga sina bortgångna familjemedlemmar under en minnesmässa i domkyrkan. En av deltagarna var Moa som förlorade sin far Lennart hösten 2010.
– Det var en fullkomlig chock den där dagen i september då pappa gjorde det, säger Moa:
Lennarts självmord är ett av drygt 270 som lex Maria-anmälts inom den skånska vården de senaste fyra åren. Alla självmord som inträffar under pågående vård eller inom fyra veckor efter vårdbesök måste anmälas och utredas.
Lennart blev 57 år gammal och hade lidit av schizofreni sedan unga år, men mådde trots det bra för det mesta. Moa beskriver honom som ”ypperligt välfungerande” och en närvarande pappa.
– Han har alltid fått bra behandling. Egentligen märktes sjukdomen bara under skoven och han hade inte fler än tre-fyra stycken under hela min uppväxt, säger Moa.
Spiral av sämre mående
Sommaren 2010 var Lennart inblandad i en trafikolycka och händelsen utlöste en spiral av allt sämre psykiskt mående. Läkare trappade upp hans befintliga medicinering och skrev även ut ett nytt preparat utan att informera om dess biverkningar.
–Ingen talade om för honom att den här nya medicinen kunde ge en ökad självmordsrisk första perioden man tar det, säger Moa.
Lennart berättade inte för sina anhöriga hur dåligt han mådde, men i september 2010 insåg han att situationen var ohållbar. Han sökte akut hjälp på en psykosmottagning i hemstaden. Där fick han träffa en sköterska för bedömning, men blev inte inlagd
– Han sa till sjuksköterskan att nu finns det bara två alternativ: Antingen klarar jag av min situation eller så gör jag det inte. Då ville sjuksköterskan att pappa skulle ta i hand på att han inte skulle begå självmord. De skakade hand, vad skulle pappa göra liksom? Sedan skildes de åt, säger Moa.
Några dagar senare var Lennart död. Moa var den som fick ringa psykosmottagningen och lämna beskedet. Personalen hade ingen aning om att Lennart gjort allvar av sitt hot. Eftersom självmordet hade skett bara några dagar efter en vårdkontakt blev psykosmottagningens överläkare tvungen anmäla dödsfallet till Socialstyrelsen, enligt lex Maria.
Förhöjd självmordsrisk
Utredningen kom fram till att Lennart hade haft en förhöjd självmordsrisk och att omhändertagandet av honom brustit på punkt efter punkt. Personalen missade flera uppenbara riskfaktorer som fanns beskrivna i journalen och de ställde heller inte närmare frågor om Lennarts planer på att ta sitt liv.
Socialstyrelsen klandrade mottagningen men vidtog inga andra åtgärder, varken mot ansvarig läkare eller mot sköterskan som ville ta i hand. Att ingen tvingades ta ansvar blev som en andra chock för Moa. Än i dag är hon arg, besviken och har svårt att förstå. Varför hennes far inte blev inlagd är en fråga hon fortfarande inte fått svar på.
– Utredningen konstaterar att de inte följer sina egna rutiner men sedan händer ändå inget. Enligt journalen hade han gjort självmordsförsök tidigare. Det kände inte ens jag till, men de visste. Trots detta kan en enda sköterska alltså be att få ta i hand och sedan släppa i väg honom. Vad är det för vård?, säger Moa.
Hon är säker på att hennes pappa hade varit i livet i dag om han blivit inlagd den där septemberdagen för tre år sedan. Att hon trots allt kunnat gå vidare beror på stödet hon haft från farfar, maken och vännerna.
Moa har också engagerat sig i Spes, förbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd. Hon går i anhöriggrupp en gång i månaden och träffar andra i samma situaion.
– Att jag klarat mig igenom detta är väldigt mycket Spes förtjänst. Att träffa andra som varit med om samma sak är oerhört viktigt. Det är en befrielse. Man tror ju att man är helt ensam och felet är att samhället gärna tystar ner självmord, gör det skambelagt och skickar konstiga signaler om det, säger Moa.
Fotnot: Moa vill vara anonym, hennes och Lennarts namn är därför fingerade.
"Varje sucicd är ett för mycket"
Sedan förra året får all personal i den skånska psykiatrin extrautbildning om självmord. Men fortfarande finns en hel del som kan förbättras medger chefläkare Kerstin Lindell.
– Varje suicid är ett för mycket men samtidigt måste man också inse att den yttersta konsekvensen av psykisk sjukdom kan vara att ta sitt liv. I vissa fall kunde vi i vården gjort ett bättre jobb, i andra fall sker suicid trots att både vi och anhöriga gjort allt vi kunnat, säger Kerstin Lindell, chefläkare och ansvarig för patientsäkerhetsfrågor i Region Skåne.
För att förebygga självmord lanserades förra året utbildningsprogrammet Suicidprevention i skånsk specialistpsykiatri, Spiss. All personal som arbetar med patienter utbildas genom gruppsamtal två gånger om året. De tränas bland annat i riskbedömning, patientbemötande och kontakt med anhöriga.
– Det handlar både om att få baskunskap och verktyg för att vara trygg i situationer där man möter patienter, säger Kerstin Lindell.
Vilka som är de vanligaste bristerna vid självmord i vården vet hon inte, men säger att det självklart finns flera olika områden där personalen inom psykiatrin kan bli bättre. Det gäller bland annat rutinerna kring journalföring och kommunikationen med anhöriga och mellan olika vårdenheter.
– Sedan ska vi också bli bättre på att ge patienterna ett bra bemötande, säger Kerstin Lindell.
Vill se nollvision
Regionrådet Anders Åkesson (MP) vill att Skåne ska införa en nollvision för självmord.
– Jag tror givetvis inte vi får ner siffran till noll med det handlar om att vara tydlig.
Det är fem år sedan riksdagen antog en nollvision om självmord i Sverige. Regionrådet Anders Åkesson (MP) anser att det är hög tid för Skåne att göra samma sak.
– Landstingen har inte riktigt tagit till sig det här riksdagsbeslutet. Sätter vi i Skåne en egen nollvision påverkar det hela arbetet och diskussionen. Det skulle göra att vårdgivare, skolor, och myndigheter som exempelvis Trafikverket måste samtala och samverka kring dessa frågor på ett nytt sätt, säger Anders Åkesson.
Han anser att regionen och Skånes kommuner ska dela på ansvaret för arbete enligt en eventuell lokal nollvision. Region Skånes psykiatri måste bland annat bli bättre på att upprätta tydliga vårdplaner för patienter som legat inne en längre tid eller har upprepade vårdkontakter.
– Men kommunerna måste bli bättre på uppföljning. Det finns många brister när det gäller boendestöd och psykosocialt stöd, säger Anders Åkesson.
Han menar också att det är ett politiskt ansvar att prata mer öppet om psykiska sjukdomar.
– Det är väldigt tabu med psykiska sjukdomar i vårt samhälle och det upplever jag som problematiskt.
