ETC Malmö
De senaste åren har över 270 patienter begått självmord inom den skånska vården. Lennart är en i statistiken. Han tog sitt liv en höstdag, efter att ha skickats hem från en psykiatrisk klinik. Dottern Moa är säker på att hans död hade kunnat undvikas.Linnea Nilsson
Text
De senaste åren har över 270 patienter begått självmord inom den skånska vården. Lennart är en i statistiken. Han tog sitt liv en höstdag, efter att ha skickats hem från en psykiatrisk klinik. Dottern Moa är säker på att hans död hade kunnat undvikas.
I tisdags högtidlighölls internationella sucicidpreventionsdagen, för att påminna om att självmord är ett problem som går att förebygga. I Lund hedrade anhöriga sina bortgångna familjemedlemmar under en minnesmässa i domkyrkan. En av deltagarna var Moa som förlorade sin far Lennart hösten 2010.
– Det var en fullkomlig chock den där dagen i september då pappa gjorde det, säger Moa:
Lennarts självmord är ett av drygt 270 som lex Maria-anmälts inom den skånska vården de senaste fyra åren. Alla självmord som inträffar under pågående vård eller inom fyra veckor efter vårdbesök måste anmälas och utredas.
Lennart blev 57 år gammal och hade lidit av schizofreni sedan unga år, men mådde trots det bra för det mesta. Moa beskriver honom som ”ypperligt välfungerande” och en närvarande pappa.
– Han har alltid fått bra behandling. Egentligen märktes sjukdomen bara under skoven och han hade inte fler än tre-fyra stycken under hela min uppväxt, säger Moa.
Spiral av sämre mående
Sommaren 2010 var Lennart inblandad i en trafikolycka och händelsen utlöste en spiral av allt sämre psykiskt mående. Läkare trappade upp hans befintliga medicinering och skrev även ut ett nytt preparat utan att informera om dess biverkningar.
–Ingen talade om för honom att den här nya medicinen kunde ge en ökad självmordsrisk första perioden man tar det, säger Moa.
Lennart berättade inte för sina anhöriga hur dåligt han mådde, men i september 2010 insåg han att situationen var ohållbar. Han sökte akut hjälp på en psykosmottagning i hemstaden. Där fick han träffa en sköterska för bedömning, men blev inte inlagd
– Han sa till sjuksköterskan att nu finns det bara två alternativ: Antingen klarar jag av min situation eller så gör jag det inte. Då ville sjuksköterskan att pappa skulle ta i hand på att han inte skulle begå självmord. De skakade hand, vad skulle pappa göra liksom? Sedan skildes de åt, säger Moa.
Några dagar senare var Lennart död. Moa var den som fick ringa psykosmottagningen och lämna beskedet. Personalen hade ingen aning om att Lennart gjort allvar av sitt hot. Eftersom självmordet hade skett bara några dagar efter en vårdkontakt blev psykosmottagningens överläkare tvungen anmäla dödsfallet till Socialstyrelsen, enligt lex Maria.
Förhöjd självmordsrisk
Utredningen kom fram till att Lennart hade haft en förhöjd självmordsrisk och att omhändertagandet av honom brustit på punkt efter punkt. Personalen missade flera uppenbara riskfaktorer som fanns beskrivna i journalen och de ställde heller inte närmare frågor om Lennarts planer på att ta sitt liv.
Socialstyrelsen klandrade mottagningen men vidtog inga andra åtgärder, varken mot ansvarig läkare eller mot sköterskan som ville ta i hand. Att ingen tvingades ta ansvar blev som en andra chock för Moa. Än i dag är hon arg, besviken och har svårt att förstå. Varför hennes far inte blev inlagd är en fråga hon fortfarande inte fått svar på.
– Utredningen konstaterar att de inte följer sina egna rutiner men sedan händer ändå inget. Enligt journalen hade han gjort självmordsförsök tidigare. Det kände inte ens jag till, men de visste. Trots detta kan en enda sköterska alltså be att få ta i hand och sedan släppa i väg honom. Vad är det för vård?, säger Moa.
Hon är säker på att hennes pappa hade varit i livet i dag om han blivit inlagd den där septemberdagen för tre år sedan. Att hon trots allt kunnat gå vidare beror på stödet hon haft från farfar, maken och vännerna.
Moa har också engagerat sig i Spes, förbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd. Hon går i anhöriggrupp en gång i månaden och träffar andra i samma situaion.
– Att jag klarat mig igenom detta är väldigt mycket Spes förtjänst. Att träffa andra som varit med om samma sak är oerhört viktigt. Det är en befrielse. Man tror ju att man är helt ensam och felet är att samhället gärna tystar ner självmord, gör det skambelagt och skickar konstiga signaler om det, säger Moa.
Fotnot: Moa vill vara anonym, hennes och Lennarts namn är därför fingerade.
Vill du fortsätta läsa?
Bli prenumerant på ETC Malmö!
Om du redan är det
loggar du in här
.
JUST NU: Prova en vecka utan kostnad
Gör som över 24 000 andra – registrera ett konto på etc.se. Ingen bindningstid – avsluta när du vill.
POPULÄRT VAL: Läs hela hösten
Vill du läsa hela hösten till superpris? Prova 3 månader för 99 kronor. Ingen bindningstid.
Betala per år
Du kan spara upp till 1 109 kr med en årsprenumeration på Dagens ETC.
Linnea Nilsson
Text