Lundabiskopen Antje Jackelén var förhandsfavorit och valdes i tisdags till Sveriges nya ärkebiskop med en övertygande majoritet. Med 55,9 procent av rösterna behövs ingen andra valomgång. I juni tar hon över ledarskapet för Svenska kyrkan då nuvarande ärkebiskop Anders Weijeryd går i pension.

Antje Jackelén var märkbart tagen då hon mötte pressen i Domkyrkoforum i Lund, stunden efter att valresultatet blivit klart. Det allvarliga ansiktet sprack upp i ett leende först då stiftets egen personal, som också samlats i lokalen, jublade och applåderade, både länge och intensivt.
– Det första som kommer för mig är vilken häftigt kyrka vi har som kan enas så tydligt kring en kandidat, sade hon och fortsatte:
– Jag är glad och lite omtumlad. Tacksam för det stora stöd jag fått.

En twittrande biskop
Antje Jackélen har varit biskop i Lund i sju år och har gjort sig känd för att vara aktiv i debatten som twittrar flitigt och skriver debattartiklar. Hon har kritiserat Sverigedemokraterna för att peka ut allt svenskt som gott och allt de ogillar som osvenskt och ociviliserat. Jackelén har sagt att kvinnligt deltagande krävs för att göra en fredsprocess framgångsrik och förra årets julhälsning ägnade hon till största del Israels mur mot palestinierna. Hon hade besökt Betlehem och en souvenirbutik i ett trevåningshus som i tre väderstreck var omringat av muren. Julkrubban hon fick med sig hem och som hon också visade upp i julhälsningen var präglad av muren. Mellan vise männen och Jesusbarnet fanns en israelisk mur.
Kommer du att fortsätta debattera samhällsfrågor när du blir ärkebiskop?
– Min grundsyn är att kyrkans frågor är alla de frågor som är viktiga i samhället. Alla viktiga frågor ska ha en hemvist i Svenska kyrkan. Utifrån den gudstro vi har och utifrån den människosyn vi har är det ibland oundvikligt att ta klar ställning. Sedan kan jag inte säga idag, vilka frågor jag kommer att driva. Det är åtta månader tills jag tillträder.
Men vilka samhällsfrågor ligger dig varmast om hjärtat?
– En sak som alltid legat mig varmt om hjärtat är religionens roll i samhället. Sedan är det frågor som kommer som ett utflöde av den kristna tron. Att värna om människovärdet. Det kan exempelvis handla om vård eller om sådant som vi sysslar med i diakonin. Social utsatthet, främlingsfientlighet och invandring.

Kritik från bokstavstroende
Luften tog snart slut på Domkyrkoforum i Lund, men Antje Jackelén svarade lika lugnt som metodiskt på de många journalisternas frågor. Flera rörde den konflikt som blossat upp inför valet, i vilken Jackelens kritiker sagt att hon är otydlig och allt för sekulär. Kyrkans mer bokstavstroende gren har reagerat starkt bland annat över att hon inför valet inte velat svara varken ja eller nej på frågan ”Ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed?”, i en intervju i Kyrkans tidning. Att hon under en hearing i Gottsunda kyrka sagt att kristna, judar och muslimer tillber samma gud och att hon troligtvis har mer gemensamt med vissa företrädare för dessa religionen än med kristna fundamentalister.
– Ibland är det att vara tydlig att säga att det inte går att svara varken ja eller nej på en komplex fråga, sade hon som ett mantra.

Vill spräcka fördomar
Det finns många fördomar i Sverige kopplade till religion. Inte minst mot judar och muslimer som får utstå både förtryck och diskriminering. Kan svenska kyrkan bidra till att minska dem?
– Vi kan bidra med kunskap. För några år sedan tittade jag kritiskt på böcker i religionskunskap och upplevde att eleverna fick lära sig att ha en religion var detsamma som att äta konstiga saker, att inte äta eller äta på konstiga tider. Att klä sig konstigt, ja att ha konstiga saker för sig. Får man den bilden är det lätt att få fördomar och uppfattningen att det vanliga är att inte ha en tro. Du har rätt i att det finns många fördomar och jag tror Svenska kyrkan kan vara med att spräcka dem. Jag tycker om att spräcka fördomar, både andras och mina egna.

Naturligt med en kvinna
Antje Jackelen blir den första kvinnliga ärkebiskopen i Sverige, något som fått mycket uppmärksamhet, men som hon själv gärna tonar ner.
– Egentligen är det inte så förvånade. Vi har haft kvinnliga präster i över 50 år och kvinnliga biskopar i lite mer 15 år. Jag tror att många tycker att det är ganska naturligt.
Men tycker du att det är symboliskt viktigt att kyrkan får en kvinnlig ledare?
– Jag tror att många är glada och att det är dags. Ser det som ett hoppets tecken att man kunnat enas om en kvinnlig ärkebiskop med en så stark majoritet. Själv tycker jag att det är häftigt att kyrkan förmår göra detta. När kyrkan skildes från staten i slutet av 90-talet var det många som sa att om kyrkan själv får bestämma kommer de aldrig släppa fram kvinnor. Att det var bra att regeringen valde biskopar för då kunde de välja kvinnor. Men tji fick de. Det har valts tre kvinnliga biskopar sedan dess och nu en ärkebiskop.