Det börjar med ett tips. Dagens ETC kontaktas av en jobbcoach på ett av landets största företag för lotsning av långtidsarbetslösa. Han vill berätta om sitt jobb, om Arbetsförmedlingens brister och om hur långtidsarbetslösa har blivit en kassako för företag som vill sko sig på skattepengar och offentliga ersättningar. Han säger att många skulle bli chockade om de fick höra hur det verkligen fungerar. I den här texten kallas han för Robin. Han vill inte framträda med sitt riktiga namn, han är orolig för att tipset kan få konsekvenser – att han skulle förlora jobbet eller bli förflyttad. Det här är januariavtalets AF-reform från insidan.

Arbetsförmedlingen har under 2021 och 2022 flyttat över hela ansvaret för jobbmatchningen till marknaden och privata leverantörer. Det innebär att fristående aktörer har ett huvudansvar för matchningen mellan arbetslösa och utbildning eller jobb. Bakgrunden till reformen är punkt 18 i januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. 

Rusta och matcha heter programmet där företag ska hjälpa långtidsarbetslösa deltagare att komma ut i arbete eller studier, och som bygger på Lagen om valfrihetssystem (LOV) där deltagarna själva väljer vilket före­tag som de vill använda sig av. Idag är ungefär 70 000 arbetslösa inskrivna i Rusta och matcha.

Många lycksökare 

Robin har jobbat som coach i drygt ett år och ansvarar ensam för 50 till 60 långtidsarbetslösa deltagare. Han berättar att det inte är ovanligt för en coach att ansvara för så många som 90 deltagare samtidigt. När Dagens ETC pratar med Robin beskriver han noggrant och engagerat hur verksamheten fungerar, och det första som han vill lyfta är att antalet privata jobblotsar har skjutit i höjden det senaste året. Enligt Robin gör det att deltagare får ännu svårare att göra ett informerat val, och han kallar företagen för ”lycksökare”.

– När du kommer till Arbetsförmedlingen får du en lista på alla leverantörer i ditt område. Det kan vara hundratals kontor på samma ort. Du får ett gäng klyschiga bolagsnamn och inget mer. Hur ska någon som knappt kan använda en dator eller inte pratar svenska kunna göra ett välgrundat val? Det är omöjligt. Istället slutar det med att man inte gör något val alls, och då blir du skickad till det kontoret som ligger närmast där du bor. Det har lett till att företagen tävlar med varandra om att öppna så många små kontor som möjligt, gärna i förorten och trångbodda områden, för att alltid vara närmast och automatiskt suga upp deltagare.

Dagens ETC har tagit del av Arbetsförmedlingens leverantörsavtal. Enligt avtalet ska alla kontor vara bemannade fyra timmar om dagen, men det ställs inga krav på hur kontoret ska vara utformat. Robin säger att det räcker med ett barskrapat rum med en stationär dator som den arbetslösa kan sitta vid och söka jobb, skriva CV eller titta på föreläsningar.

Alla får vara med

I januariavtalet står det inskrivet att antalet fristående aktörer ska begränsas för att säkerställa kvaliteten. Men verkligheten ser annorlunda ut – och det är nästintill omöjligt att kontrollera att alla håller måttet. Eftersom modellen bygger på LOV får alla villiga företag vara med. 

För att göra det lättare för deltagarna att välja betygsätts företagen med stjärnor, från ett till fyra där fyra är bäst. Betyget sätts automatiskt utifrån ett statistiskt underlag, och före­taget måste ha haft ett visst antal deltagare för att överhuvudtaget få ett betyg, annars står det att leverantören ”saknar sammanställt betyg”. Idag har AF ungefär 150 leverantörer men leveran­törerna får ha hur många kontor de vill i de upptagningsområden som myndigheten har pekat ut. I Stockholm med omnejd finns det 600 olika leverantörer och kontor inom Rusta och matcha. Av dem saknar 540 ett betyg. Det närmaste företaget med fyra stjärnor ligger i Västerås och det närmaste med tre stjärnor i Eskilstuna. Inget av de cirka 60 betygsatta leverantörerna i Stockholm med omnejd ligger faktiskt i Stockholm. Det innebär att en deltagare i Rusta och matcha som bor i Stockholm måste välja leverantör helt utan underlag. 

Låga krav på verksamhet

När Robin ska prata om Arbets­förmedlingen kallar han myndigheten för en kaosartad kontrollapparat.

– Mycket av arbetet känns själsdödande. Som att jag gör någonting som lika gärna hade kunnat gå rakt ner i dokumentförstöraren. 

Samtidigt ställs inga hårda krav på vad företagen faktiskt gör för deltagarna. Ett samtal varannan vecka och 45 minuters aktivitet i veckan – som kan vara att titta på en videoföreläsning om CV-skrivande. Resten av tiden ska läggas på eget arbete. Deltagarna måste ständigt vara beredda att ta ett samtal från sin jobbcoach – missar de samtalet förlorar de sin ersättning den dagen. 

Det administrativa arbetet tar tid men känns som en bluff. 

– Varje månad ska vi skicka in en periodisk redovisning. Det betyder att vi ska fylla i exakt hur många timmar en deltagare har lagt på insatser och eget arbete. Här görs inga kontroller och rapporterna godkänns några sekunder efter att du har skickat in det. Och om det fuskas med timmarna från leverantörens håll så har deltagare incitament till att inte rapportera det till Arbetsförmedlingen – för om du inte har gjort det som du ska kan du själv förlora ersättning från Försäkringskassan eller socialen. De har väldigt lite att vinna på att försöka göra rätt om leverantören gör fel.

AI avgör ersättning

Leverantörernas ersättning ­fokuserar på resultat – du får mer pengar ju snabbare en deltagare kommer ut i jobb eller studier. Ersättningen varierar också om deltagaren står närmare eller längre bort från arbetsmarknaden: den som lättare får ett jobb blir klassad som ett A, den med medelförutsättningar får ett B och den som bedöms vara längst bort en anställning får ett C. Bedömningen av deltagarens förutsättningar görs auto­matiskt utifrån ett statistiskt underlag – Arbetsförmedlingens AI tittar på utbildningsgrad, språkkunskaper och boendeort, och jämför det med historiska profiler. Baserat på den grupp du är mest lik kommer AI-modellen fram till vilken bokstav du är, och om du passar in som del­tagare för Rusta och matcha. 

Arbetsförmedlingen säger att AI-systemet har flera fördelar, och att regeringen vill att satsningen på AI utvecklas till att täcka fler av myndighetens områden. Jobbcoachen Robin är kritisk och säger att han och kollegorna ofta stöter på problem.

– För oss som jobbar med det så är det egentligen fullständigt ointressant information om någon är ett A eller ett C. Det säger ingenting om personen, det påverkar inte vilka åtgärder som sätts in och det är ofta fel. Jag har hjälpt C-personer som är jättekompetenta och egentligen har en enkel väg till jobb men inte vet hur man skriver ett CV själv. Det kan också handla om högutbildade akademiker som inte tar vilka jobb som helst utan som vill jobba inom sin bransch. Då ska vi hålla motiverande samtal med dem och låtsas som att det gör att man kommer närmare ett jobb. Jag ser det som att bokstävernas egentliga syfte är att företagen ska kunna räkna ut sin ersättning och planera hur man får mest. 

Miljonsummor – varje dag 

Mellan nivå A och nivå C kan det skilja tiotusentals kronor i vilken ersättning som företagen får ut. Om en ensam jobbcoach ansvarar för 90 deltagare i nivå C innebär det en total dagersättning på 40 500 kronor och en resultatersättning på 3 420 000 kronor om deltagarna går ut i jobb eller studier. Om det sker inom ramen för snabbhets­premien tillkommer ytterligare en miljon kronor. Det är nästan dubbelt så mycket som om ­samma personer istället låg inom nivå A.

– Även om det ofta är fel så är det inte omöjligt att gissa vilka grupper i samhället som oftare kommer att kategoriseras som C, längst bort. Då är det också lätt för företagen att öppna fler kontor i exempelvis utsatta områden där fler är lågutbildade och färre pratar svenska, och på det sättet maximera ersättningen.

Det är inte svårt att förstå varför allt fler leverantörer och företag startas inom privat jobbmatchning. Med 70 000 inskrivna deltagare, och en medelersättning i B-nivå, är den totala resultatersättningen från Arbetsförmedlingen, alltså den företagen får när de kommer ut i jobb, uppe i hisnande 2,2 miljarder svenska kronor. Programmets deltagare är inskrivna i sex månader eller ett år. Om 70 000 deltagare är inskrivna i sex månader på B-nivå blir dagersättningen från Arbetsförmedlingen cirka en halv miljard kronor. I det utrymmet konkurrerar allt fler bolag.

”Gör ont i magen”

Enligt Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) saknas det bevis för att privata utförare inom arbetsmarknadspolitiken når bättre resultat än offentliga. Privata utförare kan enligt institutet leda till högre offentliga kostnader när Arbetsförmedlingen inte träffar de jobbsökande lika frekvent, och genom bristande kontroll. Institutet är starkt kritiska till reformeringen och skriver i ett remissvar att det är ”märkligt att en så omfattande reformering kan genomföras utan en noggrann analys av effekter och kostnader”.

Till Dagens ETC säger Arbetsförmedlingen att solida effektutvärderingar tar tid på grund av mängden data som behövs, och att man är stolta över att ha utvecklat och fått Rusta och matcha på plats på så kort tid. Arbetsförmedlingen säger också att man inte ännu har kunnat belägga antaganden om effekter och resultat. 

Tillbaka till jobbcoachen Robin:

Varför vill du berätta om det här? 

– För mig är det en påminnelse som gör ont i magen. Min farfar fastnade i Fas 3 och blev så dåligt behandlad. Det här känns som Fas 3 fast med oändliga ekonomiska muskler, hela arbetsmarknadspolitiken läggs ju om. Sen har branschen vuxit fram så snabbt, det känns fortfarande som att vi ägnar oss åt något slags oprövat pilotprojekt. Och det gör vi ju till viss del. Men jag vill verkligen inte att det här systemet cementeras, att vi hanterar människor som är arbetslösa och behöver hjälp på det här sättet. Det handlar inte om en kund, de är medborgare som ska få samhällsservice. De privata jobb­lotsarna måste ses i lika skarpt ljus som friskoleföretagen eller den privata vården. Det fungerar på exakt samma sätt.