– Jag upplevde att eleverna hade för låga förkunskaper och var allt mer odisciplinerade. De höll på med sina telefoner och sprang ut och in i klassrummet, säger han.
Samtidigt ökade de administrativa uppgifterna. Per Kedland som mest tyckte om att undervisa var tvungen att sitta i möten, skriva handlingsplaner och ha långa samtal med elever och föräldrar. Han funderade länge på att säga upp sig men det som till slut fick bägaren att rinna över var att han blev dödshotad av en elev som inte gillade hans ordningsregler.
När höstterminen 2016 drog igång var det utan honom i klassrummen. I stället arbetade han på sin egen elektronikfirma och tillbringade allt mer tid på sitt lantställe i skärgården. Nu bestämmer han över sin egen tid och vilka arbeten han vill göra.
– Men jag tänker väldigt mycket på mitt beslut. Jag ångrar mig inte men det känns konstigt och jag saknar den fina kontakten med eleverna, säger han.
Värderas högre
Och han är inte ensam om att lämna de svenska klassrummen. Just nu finns det 33 500 utbildade lärare som inte arbetar inom skolan. Det förvånar inte Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand.
– Det bekräftar vår bild av att lärare inte värderas tillräckligt högt. Lärarkompetensen betalas bättre i andra branscher, säger hon och förklarar att många går över till kommunikationstjänster eller administrativa tjänster på kommuner och privata företag.
Siffrorna kommer från en enkätundersökning som Statistiska centralbyrån genomförde i höstas. Nära 5 000 före detta lärare fick svara på varför man bytt jobb och vad som skulle krävas för att man skulle komma tillbaka. De vanligaste anledningarna till att man lämnat branschen var att arbetsbelastningen var för hög eller att jobbet innebar stora psykiska påfrestningar. Särskilt kvinnor upplever att stress var en viktig faktor till att de sagt upp sig.
– Många lärare känner en samvetsstress. De slår knut på sig själva för att hjälpa elever som har det svårt men det saknas tid och resurser. I stället fastnar man i administrativa uppgifter som inte känns meningsfulla, säger Johanna Jaara Åstrand.
Slipper rätta prov på helgerna
Den bilden stämmer bra in på 55-åriga gymnasieläraren Ulrika Valdeson från Uppsala. Hon arbetade på en skola där många elever mådde psykiskt dåligt och efter ett tag blev situationen ohållbar. Tillsammans med sina kollegor försökte hon att få fler kuratorer och psykologer till skolan men svaret var alltid att det inte fanns några pengar.
– Jag kände mig pressad hela tiden eftersom jag såg vad eleverna behövde men inte hade förutsättningar för att hjälpa dem, säger hon.
Det faktumet, tillsammans med att de administrativa uppgifterna ökade, gjorde att hon hösten 2015 lämnade skolvärlden och började arbeta som studieinformatör på universitetet.
– Skillnaderna nu är att jag inte känner mig konstant stressad. Jag kan släppa jobbet när jag går hem och behöver inte rätta prov på lov och helger, säger Ulrika Valdeson och tillägger att hon ändå saknar kollegorna och de intressanta diskussionerna med eleverna.
Yngre lärare längtar tillbaka
Men bara för att man lämnat yrket betyder det inte att man aldrig vill komma tillbaka. Ungefär 60 procent av de tillfrågade lärarna svarar att de kan tänka sig att börja arbeta inom utbildningssektorn igen. Andelen potentiella återvändare var högst bland lärare under 40 år där hela 70 procent kunde tänka sig att komma tillbaka.
Med för att de ska komma tillbaka måste villkoren i branschen förändras. SCB:s undersökning visar att de viktigaste faktorerna för att de utbildade lärarna ska söka sig tillbaka är högre lön, en rimligare arbetsbelastning och större möjlighet att styra över sin arbetssituation.
En som valt att söka sig tillbaka till yrket är 50-åriga Catherine Wollter Bogefors från Barsebäck. Efter tio år som klasslärare sade hon upp sig eftersom hon tröttnat på alla administrativa uppgifter och på föräldrar som lade sig i hennes undervisning. Eftersom hon var ekonom i grunden tog hon jobb som affärsutvecklare men saknade skolvärlden.
– Det var eleverna jag saknade. Att tända ljus i deras ögon och lära dem saker är det bästa med läraryrket, säger hon.
Efter två år hörde en rektor av sig och erbjöd henne en tjänst i skolans specialteam. Catherine Wollter Bogefors lockades av upplägget att arbeta med enskilda elever och möjligheten att arbeta deltid.
– Jag tackade ja och nu känns det bra att vara tillbaka. Att jobba som lärare är ju en gammal dröm för mig, säger hon.
