– Om någon av våra småsyskon vaknar på natten väcker de alla eftersom vi sover i samma rum. I skolan är jag jättetrött och det är svårt för mig att tänka, säger tioåriga Roma.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

”Bara lugna lekar”

Det gick lättare när Roma var yngre men nu är skoluppgifterna med avancerade och hon har svårare att hänga med. Hon har börjat få läxor men har ingen ro att göra dem.

– Ibland tar mina småsyskon mina läxor och river sönder dem. Jag måste hela tiden förklara för lärarna varför mina böcker är trasiga men det skulle jag slippa om jag hade ett eget rum, säger hon.

Vanligtvis trivs syskonen ihop och leker ofta tillsammans. Ibland står kompisarna nedanför fönstret och vill att de ska komma ut på gården för inomhus kan de bara leka vissa lekar.

– Om vi bodde större kunde vi ha ett rum fullt av leksaker. Nu får vi bara leka lugna lekar som inte låter någonting, säger Roma och visar en fingerramsa som syskonen brukar roa sig med.

När det är dags att lägga sig om kvällarna delar de på två sängar och en soffa. De har inga fasta sovplatser utan man lägger sig där man får plats. Ibland sover pappan Shahwali i sin taxibil för att inte störa de andra.

– En kväll hörde min fru av sig och sa att tvillingarna var sjuka och att hon precis hade lyckats få dem att somna på soffan. För att inte väcka dem parkerade jag på gatan utanför och sov tre timmar i bilen innan jag började jobba igen, säger han.

Oro från flera håll

Han är trött hela tiden och är less på telefonsamtalen från skolan som säger att barnen har svårt att koncentrera sig. För att lättare få hjälp har han sparat skriftliga intyg som visar på familjens svåra boendesituation. En socionom på familjecentralen skriver att familjen behöver en större lägenhet för att barnen ska kunna klara skolan.

Vårdcentralen i Kortedala varnar för att de yngsta barnen kan hindras i sin utveckling av att ha för lite plats att röra sig på och BUP har uttryckt sin oro över att den äldsta sonen Romans sömnbrist har negativ inverkan på hans inlärningsförmåga och sociala fungerande.

– Jag bara jobbar och kämpar men jag vet inte hur länge jag orkar fortsätta. Det enda vi pratar om hemma är hur vi ska hitta ett nytt boende. Min fru gråter och jag sitter och letar på hemsidor efter någonting större, inte en femrummare utan en trea skulle räcka, säger Shahwali.

Ingen hjälp via Poseidon

Att bli kontaktad av trångbodda familjer är ingen ovanlighet för Lars Halling som är marknadsansvarig på Poseidons uthyrningsavdelning. Förut hade de en intern förturskö för hyresgäster med brådskande ärenden men den togs bort för några år sedan.

– Det är ledsamt och tragiskt att pappan sover i bilen. Det är inte det samhället vi vill bygga för alla ska ha rimlig chans och möjlighet att bo med okej standard, säger han.

De enda han kan göra nu är att hänvisa till Fastighetskontoret som fördelar lägenheter till behövande familjer. Men de hjälper bara familjer som har fler än åtta barn och har man ett förstahandskontrakt har man inte en tillräckligt osäker boendesituation för att få hjälp via dem. Familjen Shinwari har snart stått fem år i Poseidons interna bostadskö men de behöver något år till för att kunna byta till sig någonting större.

– Det här kommer att lösa sig men det kommer ta lite tid. Mamman är gravid och det gör deras fall mer behjärtansvärt men de söker efter kötid precis som alla andra, säger Lars Halling.

Ett nytt syskon på gång

Till våren blir det ännu trängre eftersom ett ny människa växer i mamma Naghmas mage. Barnet ska födas i mars och om de inte hittar en större lägenhet innan dess funderar föräldrarna på att dela på familjen. I så fall skulle Shahwali bo kvar med de äldsta barnen och Naghma ta med sig de minsta till Pakistan där hon bodde när hon var yngre.

– De säger att Sverige är det bästa landet att födas i men mina barn växer upp som djur trots att de är svenska medborgare och jag har betalat skatt här i många år. Det är svårt för mig att se, säger Shahwali.

I framtiden drömmer han om att öppna en egen restaurang och ha en lägenhet där alla barnen får plats att leka och sova i lugn och ro.

– Vi vet ingenting om framtiden. Det enda vi önskar oss är en större lägenhet och lite lugn och ro.