– Det gick inte att förstå då, och det går ännu mindre att förstå idag. Domstolen tyckte att han behövde träffa sin pappa, men de kan inte förklara varför, säger Tintins mamma Sanam Gharaee.

Undantaget är kanske att det gick så här långt, att Tintin faktiskt blev mördad

Pojken med lockarna, med de bruna, glada ögonen och varma kramarna, han som kan locka skrattet ur Sanam oavsett vad som händer i världen runt om dem, får bara bli åtta år. Hennes Tintin är ett av de barn som tvingas växa upp med en pappa som han är rädd för. Och som trots att han inte vill – tvingas umgås med honom. Sanam känner igen sin historia när hon läser Dagens ETC:s granskning om barnfridsbrott och tvångsumgänge. Hur man är utelämnad till socialtjänst och domstolar, hur det är utomstående som tar beslut om det allra viktigaste i ens liv. Känslan av maktlöshet.  

– Vi är bara ett av många fall. Vi är inget enstaka undantag. Undantaget är kanske att det gick så här långt, att Tintin faktiskt blev mördad, men alla år innan det, allt vi har varit med om, alldeles för många är med om samma sak, säger hon.

Måste fortsätta kämpa

Det har snart gått ett och ett halvt år sedan Tintin hittas dödad hemma hos sin pappa. Tidigt insåg Sanam att hennes enda väg framåt är att kämpa för att det inte ska få hända igen. Hon har berättat om Tintin i media, hon driver organisationen Lex Tintin, hon har anordnat demonstrationer och möten med politiker. Och så har hon skrivit en bok. I den ryms hela historien. Alla år av kamp, år av utredningar och tvister och rättegångar. År av rädsla för att just det värsta skulle hända. Det är hennes och Tintins historia, men på sätt och vis även många andras.  

– Det är är inte unikt för mig. De här långvariga processerna, som påverkar hela ens tillvaro, där man vänder ut och in på sig själv för att sätta barnets behov först samtidigt som den våldsutövande föräldern gör allt för att jävlas, vi är så många som har varit med om det.

Som Dagens ETC:s granskning visar är det inte ovanligt att en pappa i en vårdnadstvist får umgängesrätt, trots att både mamman och barnet motsätter sig det. Det händer även i de fall där han faktiskt dömts för barnfridsbrott. Barnet är brottsoffer, som trots det måste träffa sin förövare.  

– Man kan tycka att lagarna är tillräckligt starka, och att barnfridsbrottslagen nu finns är jättebra, men det här visar att i praktiken räcker det inte. Det är som att man fortfarande tycker att ”lite våld gör inget”, trots att vi vet att det är lika allvarligt att bevittna våld som att utsättas själv, säger Sanam.

Anmälan om barnfridsbrott läggs ned

Är det så här barnförhör går till förstår jag varför så få döms

I Tintins fall döms hans pappa aldrig för brott mot honom, även om polisen själva gör en anmälan om barnfridsbrott efter att de vid ett tillfälle kallats hem till Sanam. Alexander ska ha umgänge med Tintin och kommer för att hämta honom. Men när Tintin satt sig i hans bil ger de sig inte iväg, utan istället bankar Alexander ursinnigt på Sanams dörr samtidigt som han skriker att hon ska öppna. Livrädd ringer Sanam till slut polisen, som kommer dit och själva ser Alexanders ursinne, och även hur Tintin bryter ihop totalt när han till slut tillåts gå in i huset. Han vill inte tvingas ut i bilen igen, vill inte åka iväg med sin pappa. När polisen ringer socialjouren för att fråga om de kan låta Tintin stanna hos Sanam blir beskedet nej, för det finns ju en dom om umgängesrätt.  

– Tintin förhörs om det här först nio månader senare, trots att barnfridsbrott ska utredas skyndsamt. Han får inte ens veta varför han var där, och dessutom börjar förhöret med att han ombeds säga något som är bra med sin pappa. Är det så här barnförhör går till förstår jag varför så få döms, säger Sanam.

Åtalet om barnfridsbrott läggs ner och för Sanam blir det återigen tydligt hur lite hon har att sätta emot. Hon är tvungen att följa rättens beslut om umgänge. Att Tintin mår allt sämre av att träffa sin pappa – Sanam beskriver hur han får ångest och panik inför träffarna – spelar ingen roll. Först efter att hon får veta att Alexander varit på Iranska ambassaden för att göra ett pass åt Tintin vågar hon ställa in umgänget. Risken att han ska föra Tintin ut ur landet är för stor. Det inser även tingsrätten som dömer till hennes fördel när Alexander anklagar henne för ha brutit mot umgängesdomen.

Men lugnet varar bara i några månader. När umgängesfrågan återigen ska avgöras i Luleå tingsrätt beslutar de att Alexander ska ha umgänge två timmar varje lördag och söndag. Trots allt som har hänt, trots att det finns mängder av dokumentation och vittnesmål om hur Alexander trakasserat, hotat och utsatt Tintin och Sanam för psykisk misshandel, gör tingsrätten den bedömningen. Risken för bortförande kvarstår, men det vore ”ytterst olyckligt” om Tintin blir helt avskuren från kontakten med sin pappa, menar domaren.

Två veckor senare står Sanam utanför Alexanders hus med panik i bröstet. Tintin borde ha lämnats över till henne nu. Hans telefon är inne i huset, men hon får inget svar. För Tintin lever inte längre.

Hoppas på ny lag

För Sanam tar livet på sätt och vis också slut. I alla fall känns det så. Men när hon tagit sig ur den värsta chocken tar känslan av att hon måste fortsätta kämpa över. Inget liv ska behöva sluta som Tintins. Nu krävs förändring. Hon hoppas att hennes bok ska bli ett sätt att tydliggöra vad som behöver ske.  

– Det behövs en förförståelse för den långvariga processen, hur skyddslös man är mot en våldsutövande förälder. Min historia visar det, och den är inte unik.

Inte minst behövs det lagändringar. Efter sommaren kommer det läggas fram en proposition om hur skyddet ska öka för våldsutsatta barn. Remissinsatserna har pekat på flera brister med förslaget, som Sanam hoppas att politikerna ska ta till sig av.  

– Bland det viktigaste är att lagen blir mer precis när det gäller vad barns rätt till liv och hälsa innebär. Man måste vara tydligare med att rätten att vara skyddad från våld är prio ett. I Tintins fall vägde rätten till kontakt med sin pappa lika tungt som risken för bortförande. Hans rätt till skydd, stabilitet och trygghet borde ha vägt betydligt tyngre. Specificeras inte den här rangordningen ökar risken för godtyckliga beslut, säger hon.

Sanam och Lex Tintin-föreningen har också, liksom flera andra remissinstanser, krävt att barnen ska ha sina egna ombud i till exempel vårdnadstvister. En företrädare som har tät kontakt med barnet och kan föra barnets talan, och som har kompetens om våldsutsatta barn. Dessutom behövs specialdomstolar – kunskapen om våld mot barn är alldeles för låg vid de vanliga domstolarna, menar Sanam. En granskning som P4 Halland har gjort ger samma bild. Endast ett fåtal av domarna i Sverige har vidareutbildat sig om barn i rättsprocesser, eller om sexualbrott och våld i nära relationer.

– Specialdomstolar är superviktigt. Gång på gång visar rapporter att kompetensen om våld i nära relationer, och om utsatta barn, är väldigt dålig. Vi kan införa särskilda ombud, och ändra lagstiftningen, men har vi inte rådmän som har specialkompetens kommer det ändå vara svårt att nå verklig förändring.

Ses som bråkiga föräldrar

En sak har mer än något präglat alla rättsprocesser Sanam gått igenom – utgångspunkten att Sanam och Alexander ska komma överens. Hon menar att det visar på kunskapsbristen hos rättsväsendet.  

– Det finns en bild av att den här typen av tvister handlar om bråkiga föräldrar. Saknar man kunskap om våld i nära relationer, då ser man inte hur alla rättsprocesser i sig kan bli en del av våldsutövandet, och hur det drabbar barnet. Vi måste få till en förändring så att barnets bästa blir det viktigaste på riktigt.

Även från politiskt håll har det talats om paradigmskifte. Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) har sagt att frågan om barnets bästa har högsta prioritet, att barns trygghet ska gå före föräldrarnas rätt. I en intervju med DN kallar hon det för ett paradigmskifte. Ord som låter bra, men mycket krävs för att det inte bara ska bli just ord, menar Sanam.  

– Ska vi verkligen få det här paradigmskiftet behöver saker hända, och det behöver hända nu. Det går inte bara att hänvisa till olika processer som är igång, vi behöver komma någonstans också. För Tintin är det försent. Går vi inte till handling ökar risken att det blir för sent för ännu fler barn.