Tintins mamma Sanam Gharaee: ”Ska inte hända 2025”

Domare som saknar intresse

Isabella Kim är advokat med inriktning på barnrätt och sitter i styrelsen för föreningen Brinn för barnen. Hon säger att det är för tidigt att säga vilket genomslag den nya lagen kommer att få. Hennes förhoppning är att den ska leda till att fler barn skyddas från våldsamma föräldrar, men hon betonar också vikten av att riskbedömningen måste göras på ett kompetent och rättssäkert sätt. Lagstiftningen i sig räcker inte.

– De som ska avgöra frågorna om vårdnad, boende och umgänge måste se till att det i varje enskilt fall blir en rättssäker prövning och att den görs av personer med rätt kompetens och kunskap. Från den enskilda socialsekreteraren som gör vårdnadsutredningen, till domare och nämndemän som ska döma i målet, säger hon.

Det handlar om barns uppväxt och liv. Det är otroligt viktiga mål.

Hon säger att hon stött på domare som hon upplevt saknar intresse för vårdnadsmål, vilket hon tycker är ett problem.

– Man måste ha ett genuint intresse och kunskap för att döma i de här inte sällan komplexa målen. Det handlar om barns uppväxt och liv. Det är otroligt viktiga mål, säger hon.

En annan som följt de avgöranden som kommit hittills i år är Josephine, ordförande för organisationen Vi Som Kämpar För Våra Barn. Enligt henne är det inte mycket som förändrats.

– Vi ser genomgående att man fortsätter att bortförklara barns uppgifter om våld och övergrepp. Man fortsätter att tvinga barn till umgänge. Man fortsätter att skylla den rädsla som barn uttrycker på den skyddande föräldern, oftast då mamman, säger hon.

Hon säger att familjerätterna lutar sig mot pseudovetenskapliga teorier om föräldraalienation. Det används för att tysta barns berättelse om våld och övergrepp, genom att påstå att barnet ljuger och påverkas till att ljuga, av mamman.

– Då får lagen motsatt effekt. Mammor som skyddar sina barn anklagas då för att vara anledning till att barnen är rädda för pappan, och då förlorar mamman vårdnaden. Vi var oroliga för det här när lagen infördes och nu ser vi svart på vitt att beslutsfattare, precis som tidigare, misslyckas med att skydda barn, säger hon.

”Fråntagen min sanning”

En bit utanför Norrköping sitter Sophia, som egentligen heter någonting annat, och oroar sig för just det. Hon är mitt uppe i en vårdnadstvist med barnens pappa som hon flydde från efter att ha utsatts för både fysiskt och psykiskt våld. Norrköpings tidningar har nyligen granskat hennes fall och även Dagens ETC har varit i kontakt med henne.

Det är den tredje vårdnadstvisten hon och barnen går igenom och den inleddes efter att Sophia ansökte om att barnens umgänge med pappan skulle begränsas. Hon såg att barnen inte mådde bra av att träffa honom.

Då krävde han å sin sida att han skulle få vårdnaden och att barnen skulle bo hos honom.

I mars avgörs det vem som får vårdnaden. Sophia är orolig. I slutet av förra året kom familjerättens utredning, som ligger till grund för domstolens bedömning. Den kom med en helomvändning och föreslog att pappan ska få ensam vårdnad. 

Familjerätten anser att Sophia har vänt barnen emot sin pappa. Att det är hennes fel att de är rädda.

– Jag blev jättechockad. För mig är det obegripligt. Det är svårt att förklara, det är som att jag blivit fråntagen min sanning. Den sanning som jag har så många underlag för, säger hon.

När hon lämnade sitt ex låg sonen Anton i magen och dottern Selma var knappt två år. I dag är barnen 8 och 10 år. Sophia berättar att barnen gråter och skriker när det är dags för umgänge med pappan. Hon får tvinga in dem i bilen.

– Det har alltid varit tvångsumgänge, säger Sophia.

Det är farligt och kommer att få förödande konsekvenser för mina barn.

Enligt de nya bestämmelserna ska domstolen inhämta ett sakkunnigutlåtande från legitimerad psykolog i fall som är svårbedömda. Men när Sophia begärde det fick hon avslag. Det gör klumpen i magen större.

– Man hänvisar till att det redan finns en utredning. Då har man gått bort från allt vad den nya lagen är till för. De glömmer bort att det är barns liv de ska bestämma över. Föräldraalienation är så implementerat i deras arbetssätt. Det är farligt och kommer att få förödande konsekvenser för mina barn, säger Sophia.

Vad säger dina barn om framtiden?

– När familjerättshandläggaren informerade dem om att man vill att deras pappa ska få vårdnaden och att barnen ska flytta till honom rusade de ut och var så knäckta. De sa att de inte kunde förstå att de inte blivit lyssnade på. Båda har uttryckt att om de måste flytta så vill de inte leva. För att vi ska klara vardagen har jag sagt till dem att de inte ska fundera mer nu. Det är inte avgjort. Jag försöker trygga dem med att allt kommer att bli bra, säger hon.

Kunskapen brister

Sanam Gharaee har läst om Sofias fall och vet knappt vad hon ska säga om det.

– Det är helt... de kan inte ha läst någonting kring det som har hänt med Tintin, säger hon.

Sanam Gharaee, Sophia och Josephine tycker alla myndigheternas bristande kunskap om våld och om hur barn reagerar på våld är problematisk. Ett sätt att komma tillrätta med det skulle vara att införa speciella barndomstolar, ett annat att införa krav på att de som dömer i barnärenden har särskild utbildning gällande barn som utsatts för olika former av våld.

– Först måste man veta vad våld är, sedan måste man förstå att barns avståndstagande mot en förälder är ett reellt avståndstagande. Utifrån våldet. Fast det kanske inte finns någon dom. Men det är som att domstolarna vill köra någon sort fobiträning. Att de tror att barnen ska botas från sin rädsla genom att träffa sin pappa, säger Sanam Gharaee.

Josephine och Sophia anser även att vårdnadsutredningar måste utföras av en annan instans än familjerätterna, då det enligt dem behövs en helt annan kompetens.

– Det är ett systemfel som måste göras om från början i alla delar, säger Sophia.

Finns positiva exempel

Samtidigt finns det exempel som ger Sanam Gharaee hopp. Svea hovrätt upphävde nyligen en dom som gav en pappa i Stockholmsområdet rätt till umgänge med sina två barn. Tingsrätten hade gett pappan umgänge trots att han utsatt både mamman och barnen för våld, och bland annat dödshotat mamman inför barnen. Men hovrätten hänvisade till den nya lagen och skrev att barnen riskerade att fara illa av umgänget.

Ett annat exempel som ger Sanam Gharaee hopp handlar om två barn i Kalmar där det fanns ett beslut om att de skulle ha umgänge med en pappa som varit våldsam. När umgänget skulle komma igång berättade barnen för familjerätten att de var rädda för sin pappa och inte ville träffa honom. Familjerätten, som skulle finnas med vid umgänget, skrev direkt till tingsrätten att man ansåg att umgänget skulle påverka barnen negativt. 

– Då stoppade rätten umgänget med hänvisning till barnens bästa. Det är ett exempel på när man har lyssnat. Det visar också att familjerätten kan välja att inte bara utföra uppdraget, utan faktiskt återkoppla till domstolen och säga att det inte känns bra, säger Sanam Gharaee.