Den som anser att en myndighet har gjort fel när ett interimistiskt beslut har fattats, kan begära inhibition. Det betyder att beslutets riktighet ska utredas och det får inte verkställas under utredningen. Efter vårt besök hos husvagnarna gjorde sju av de boende en begäran, med hjälp av Leif Eriksson som ombud.
Enligt företrädare för Kronofogden är det vanliga att en begäran i sådana här fall avslås, men i det här fallet gjorde tingsrätten ett misstag och fattade två beslut, ett för att utreda beslutet och ett emot. Det som registrerades först gäller och därför granskade tingsrätten om det verkligen var brådskande att få bort de boende.
Rasism och diskriminering
Kommunen har menat att gruppen måste bort på grund av att det har varit nedskräpning i området. De boende i sin tur menar att de gärna städar, men att de inte har fått yttra sig i frågan och att det är kollektiv bestraffning att köra bort alla. Leif Eriksson påpekar också att det i beslutet tas upp att inbrott har begåtts i närområdet – ett brott som ingen av de boende har kopplats till.
”Svarande är romer, Europas mest marginaliserade, diskriminerade, förtryckta, exkluderade och segregerade folk. De är ständigt utsatta för rasism och diskriminering. Att hävda att medlemmar av en viss etnisk grupp är skyldig till ett brott, utan att frågan har prövats i en rättslig process, är en tydlig form av rasism, i synnerhet då detta hävdande får allvarliga negativa konsekvenser för hela gruppen” skriver Leif Eriksson.
”En olycklig skrivning”
På fastighetskontoret beklagar man att inbrottet togs upp.
– Det är en olycklig skrivning som vi inte har gått vidare med. Vi tog inte upp det i vårt yttrande i tingsrätten. Vi har fått signaler på oro i närheten, men det gäller främst nedskräpningen och att de som arrenderar marken känner oro för sin verksamhet, säger Martha Sandoval som är avdelningschef på fastighetskontoret.
I måndags kom tingsrätten fram till att det Kronofogden har gjort är fel. De slår fast att de berörda romerna visserligen olovligen har bosatt sig på kommunens mark och att den därför inte kan användas som rekreationsområde såsom det är tänkt. Men problemet med nedskräpning är inte tillräckligt för ett interimistiskt beslut, att brådskande köra bort dem utan att de får uttala sig. Kronofogdens beslut upphävdes därmed.
Då kommunens inställning är att bosättningar såsom den i Biskopsgården inte accepteras innebär det dock inte att de får bo kvar i längden.