De flesta känner till Linda Carlssons framgångssaga idag. Från den nerlagda fotbollskarriären till ompa-pop på piano som slog hårt på Myspace, till bejublade skivsläpp, en halv evighet på topplistorna med en Lars Winnerbäck-dänga, Så mycket bättre-succé, internationella äventyr och mycket, mycket annat. Men sedan tog det liksom lite slut.
– Jag kände att jag behövde det. Under en lång period så trodde jag faktiskt inte att det skulle bli något mer Miss Li. Kanske att jag hade startat något annat band, eller bara skrivit åt andra. Men jag kände mig liksom inmålad i ett hörn och ville backa lite, säger Linda med en rätt trött röst.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Lång helg i studion
Trött därför att hon precis vaknat. Hon har halvöppna ögon och är lite ”seg i kolan” efter en lång helg i studion, förklarar hon. Den nya skivan skulle egentligen ha släppts i maj, men releasedatumet har skjutits fram och kommer troligtvis till hösten istället.
– I och med att vi flyttade på releasen, vilket känns jätteskönt på alla sätt och vis, så fick jag mycket mer tid att pilla med saker. Jag och Sonny skrev två nya låtar bara i förra veckan. Det blir lite att man aldrig sätter ett riktigt stopp för albumet, både på gott och ont. Det kommer inte att bli mycket sol på mitt ansikte den här sommaren då vi även har 25 gig inbokade.
Sonny är bandmedlemmen, partnern och producenten Sonny Boy Gustavsson.
Förutom att lite tröttna på bilden av sig själv så drabbades Linda Carlsson av en diffus ledsjukdom som gjorde så ont att hon grät efter spelningar och till slut fick henne sjukskriven. Men den tycks vara under full kontroll idag.
– Time outen hade faktiskt ingenting med den att göra. Jag mår prima vad gäller det där idag. Det var snarare: vem är jag, vad vill jag? Det var även någon grej mot vad alla förväntar sig av mig. Måste jag motsvara dem? Alla tänker att jag måste komma tillbaka med samma supertralliga ompa-pop, men nej, sorry. Jag kommer att göra det här istället. Det är jag som bestämmer och jag känner att jag måste ha den konstnärliga friheten.
Ny linje
I väntan på skivan så har det kommit ut en rad singlar som signalerar den nya linjen som Linda pratar om. Bonfire var först ut och har spelats rätt flitigt i P3, och den har ett tydligt ”modernare” sound. Låten Love hurts kom i slutet av maj och i den gifter sig Janis Joplin-sång med 50 -60-talskomp, fast ändå varvat med en modern produktion.
– Ja, absolut. Love hurts är ju verkligen så. Jag trodde inte att den skulle bli en singel först. Det var verkligen så där att vi öste på, och den blev väldigt spontan. Aqualong och Bonfire har mer modernt klubbsound, men jag vill att albumet ska omfatta allt det där. Jag har inte känt att jag vill hålla mig i en specifik genre. Jag vill att den ska vara spännande, men ändå ha som en röd trå. Jag känner mig fri i att låta den blomma ut i olika håll.
Parallell karriär
Under åren lite borta från rampljuset har Linda mest skrivit låtar åt andra artister. Den parallella karriären tycks gå riktigt bra, även om hon inte kan prata så mycket om den än.
– Det är rätt hårda regler kring det där, så jag får inte säga så mycket än. Men vi hade ju en låt åt Rihanna som föll bort bara sista veckan innan release, och då hade jag redan babblat om den. Men det är några riktigt spännande saker på gång och jag lovar att hojta när jag kan och får.
Mycket energi
Allt det här sker alltså samtidigt och tycks understryka den bild som Miss Li gett av sig själv flera gånger. Högenergisk, så pass att hon kan bli manisk när saker spinner på.
– Jag gjorde faktiskt ett bipolär-test rätt nyligen. Men det var jag inte. Jag kan ha extremt mycket energi, men det följer snarare en PMS-kurva. Jag kan ha dagar när jag bara får nog och ligger och tittar i taket. Jag var faktiskt och spådde mig, haha, och då sade hon att det är helt okej att ha sådana svarta dagar. Med tanke på hur högenergisk du är så ska du inte ha dåligt samvete för dem, och det tog jag faktiskt åt mig.
