Ett känt citat från Martin Luther King lyder: ”Justice too long delayed is justice denied.” Slarvigt översatt: Det är vansinne att vänta på en förändring som inte kommer. Det är idioti att tro att människor som tjänar på och upprätthåller ett orättvist system plötsligt och på eget bevåg ska ändra inställning.
I de utsatta områdena är väntetiden sedan länge över.
Medveten urholkning av välfärden
Det skaver att använda termen ”utsatta områden” då den stigmatiserar. Men det är ett träffsäkert epitet om man tolkar det rätt. Människorna som bor där har under lång tid utsatts för ansvarslös politik. Att områdena i så hög utsträckning förfallit är inte ett politiskt misslyckande. Det har skett genom aktiva beslut.
Att vi skapat det samhälle i västvärlden med snabbast växande klyftor är en medveten strategi. Att privata intressen urholkar den allmänna välfärden är en medveten strategi. Att skolan förfaller och barnen berövas sin framtid är en medveten strategi. Att över femtio procent av barnen som växer upp i dessa områden lever i fattigdom är en medveten strategi. Att barn och unga, som en konsekvens av social utsatthet, mördar varandra, är en medveten strategi. Att människor med minst makt, inflytande och resurser används som politiska slagträn, utmålas som orsaken till Sveriges påstådda sönderfall, är en medveten strategi.
Inget av det här är alltså en slump. Inte heller är utvecklingen ny i Sverige. Vårt lands historia präglas av sociala orättvisor, moraliskt korrumperade makthavare och ett lidande folk.
Parallellsamhällen byggde demokratin
För hundrafemtio år sedan var Sverige inte bara ett av Europas fattigaste länder, utan också ett av de mest ojämlika. Våra förfäder arbetade under slavlika förhållanden, hemsöktes av sjukdomar, dog av svält och köld. Mot slutet på 1860-talet drabbades landet av en lång period av svår köld vilket ledde till missväxt och massvält bland befolkningen. Svenskar dog i massor. Hela byar utraderades. Men inte för att det rådde brist på mat och husrum. Nej. Den politiska och ekonomiska eliten behöll och kapitaliserade på sitt överflöd. Tillät befolkningen att dö.
Vad som följde efter dessa år känner vi alla till, eller borde känna till. Demokratiseringen av Sverige, och den relativa jämlikhet vi åtnjutit det gångna århundradet, är en konsekvens av det.
De lägre klasserna drog den logiska slutsatsen att det inte går att vänta på en förändring som aldrig kommer. Det går inte att förvänta sig barmhärtighet från människor som i decennier och sekler genom hegemoni och våld kuvat och dödat en. Lika ologisk, idiotisk, var den andra slutsats som förfäderna drog, nämligen att ge efter för hopplösheten och sorgen, lägga sig ner och dö.
Lösningen blev: etablera alternativa samhällssystem – parallellsamhällen.
Det handlar om överlevnad
Svenskar för ett sekel sedan gjorde det som vi, i vår tid av eskalerande ojämlikheter och orättvisor, borde göra. I stället för att lägga oss ner och dö, eller för den delen ödsla tid på att gnälla på makthavare, borde vi gå samman, organisera oss, utgå från dem vi är, det vi har, gräva och bygga där vi står. Vi behöver verka i den långa, intelligenta och solidariska traditionen av rättvisearbete i Sverige. Vi behöver tillskansa oss resurser – materiella, ekonomiska och personella. Vi behöver etablera starka allianser mellan människor över klassgränserna. Också detta lär vi oss av historien. Verklig förändring sker när de berörda allierar sig med människor ”utifrån”, skapar en bred front för social rättvisa. En folkrörelse.
Dags för handling
Vi har ingen tid att ödsla. Tidsfristen, chansen för samhällseliten att göra det rätta och skapa goda, likvärdiga, långsiktigt hållbara levnadsförhållanden i de så kallade utsatta områdena, är sedan länge ute.
Vi måste skrida till handling. Följa våra förfäders goda exempel och etablera parallellsamhällen i Sverige. På sikt är målet ett jämlikt och sammanhållet land där människor behandlas lika och alla har samma förutsättningar och möjligheter. En demokrati värd namnet. Men där är vi inte i dag. Långt därifrån. Det bästa, strategiskt klokaste, är att verka i den svenska folkrörelsetraditionen. Vi måste säkra vår överlevnad, skydda vår existens.
Klockan tickar.
