– Till badhus går jag inte överhuvudtaget. Det är binärt, det finns damer och herrar, och väljer jag att byta om i damernas gör jag en aktiv felköning av mig själv, men byter jag om i herrarnas så skulle jag bli utslängd. Vilket gör att det inte är tillgängligt för mig. Jag känner mig inte trygg, säger Fin Äleviken, som är icke-binär.
Hen förklarar att samma sak gäller andra träningsanläggningar där det är svårt att byta om och duscha hemma. Ignatius Lundström, som inte identifierar sig med något kön, väljer istället att tillfälligt anpassa sig.
– Om jag skulle se ut som jag gör nu så skulle jag inte känna mig trygg på killarnas, så om jag ska simma eller göra något så försöker jag anpassa mig så jag kan flyta in i normen på ett lugnt sätt, för att kunna ta del av de här tjänsterna som jag ändå är med och betalar för som skattebetalare.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Ilska och ångest
Fin Äleviken och Ignatius Lundström använder trygghet som ett nyckelord, både när det gäller bemötande av personalen på olika träningsanläggningar och de fysiska utrymmena, exempelvis toaletter och omklädningsrum. Att de tvingas stå framför två dörrar och välja framkallar ilska och ångest.
– Då växer medvetenheten om att andra personer ser mig som ett kön som jag inte tillhör. När jag kommer i den situationen kan det vara en väldigt ångestladdad situation som kan hålla i sig i flera dagar, säger Fin Äleviken och berättar att hen därför väljer att undvika den typen av situationer. Ignatius Lundström påpekar att det är lovvärt att kommunen nu gör något de borde ha gjort för länge sedan, men skulle gärna se att kommunen involverade även näringslivet.
Fin Äleviken och Ignatius Lundström är inte ensamma om att uppleva obehag och frustration.
En rapport från Folkhälsomyndigheten från 2015 visar att många transpersoner, alltså personer vars juridiska kön skiljer sig från deras könsidentitet eller -uttryck, skulle vilja träna mer, men begränsades av att de var just transpersoner. Rapporten visade även att en andel avstått från sociala och vardagliga aktiviteter för att de var oroliga för att bli diskriminerade och att de är mer stillasittande än befolkningen i övrigt.
Handlar om attityder
Göteborgs stads mål kortsiktigt är att fler som bryter mot könsnormerna ska besöka fritidsanläggningar och långsiktigt ska åtgärden leda till en förbättring av HBTQ-personers hälsa.
Förhoppningen är att fler, som inte passar in i könsnormerna, ska besöka anläggningarna och att HBTQ-personers hälsa förbättras i stort. Camilla Schulz, ordförande RFSL i Göteborg, är inte övertygad om att målen kommer att nås.
– Det har tidigare varit svårt att ha mötesplatser öppna för allmänheten som inte tagits över av heteropersoner. Det är svårt att hitta en trygg miljö överhuvudtaget om det inte är stängda dörrar och får kosta pengar, säger Camilla Schulz och tillägger att hon tror att bästa alternativet är att samla alla verksamheter i ett regnbågshus.
Camilla Schulz befarar att tillgängliggörandet stannar vid den fysiska miljön och att kommunen tummar på den kompetensutveckling som krävs.
– Självklart måste den fysiska miljön göras, omklädningsrum och toaletter och den biten, men det här handlar otroligt mycket om människors värderingar och bemötande. I den här delen handlar det om de anställdas utbildning, säger Camilla Schulz.
”Nog så viktigt att vara pådrivande”
Nästa år ska det finnas ytterligare en plan för hur alla arenor och anläggningar ska bli tillgängliga. I budgeten för i år står att den normkritiska kompetensen ska höjas. Kombinationen av de båda tror Bettan Andersson (V), ledamot i HBTQ-rådet och ordförande i idrotts- och föreningsnämnden, kommer att göra det möjligt att tillgängliggöra alla stadens arenor.
– Att staden har tagit den här planen är bra, då kan ingen friskriva sig, det ger alla politiker ett ansvar att det här drivs igenom. Sen hoppas jag att civilsamhället inte släpper frågan bara för att politiken tagit ett beslut. Det är nog så viktigt att vara pådrivande, säger hon.
Bettan Andersson berättar att Got Event, där hon också är ledamot, redan utfört sina kompetensutbildningar och att idrotts- och föreningsförvaltningen ska göra det under året. Men det är fortfarande oklart hur snabbt att anläggningar kan få anpassade toaletter och omklädningsrum.
Läs mer: Nu ska ord bli verklighet
