Där Dalademokratens redaktion i Mora tidigare fanns ligger nu en skönhetsklinik som sprutar in botox i människor för att de ska kunna räta ut rynkor och få större läppar. Lokalen ligger i ett rött trähus med vita knutar längs med Vasaloppets spurtsträcka, bara ett stenkast från den berömda portalen där över en miljon målgångar har skett i de olika loppen sedan 1922.
En man med skidmössa och skidhandskar passerar på gatan. Han heter Thore Svedgård och känner mycket väl till vad som fanns i lokalen tidigare.
– Ja, här låg Dalademokraten. Jag prenumererade på den förr, men nu läser jag den bara på nätet och så har jag istället Mora tidning i brevlådan. Men även den är något helt annat i dag. Jag vet ju hur reportrarna förr var och sprang i diariet på kommunhuset. Det finns ingenting av det kvar nu. Det är ett allvarligt demokratiproblem, säger han.
Han saknar också tiden då det fanns en lokaltidning med socialdemokratisk ledarsida och inte bara en borgerlig, som nu.
– Jag får läsa Dalademokraten på nätet för att se vad Göran Greider har att säga, men jag hade önskat att han gav sig in lite mer i den lokala debatten, säger Thore Svedgård innan han promenerar vidare i riktning mot Anders Zorns bronsstaty av Gustav Vasa som blickar ut över Siljan.
Allt fler nedläggningar
Efter att Dalademokraten för sex år sedan köptes av konkurrenten Mittmedia, en koncern som i sin tur numera ägs av Bonnier, så slaktades tidningen. Från att ha varit en tidning för hela Dalarna med sju editioner och reportrar i länets varje vrå så lades alla lokalkontor ned och fokus hamnade endast på de stora orterna, Falun och Borlänge.
Men det är inte bara Dalademokraten som har skurit ned. Samma sak har skett på de konkurrerande tidningarna, som nu visserligen ingår i samma koncern.
Idag finns det 30 nedsläckta lokalredaktioner i Dalarna. Utvecklingen är inte unik – bara nu under hösten har flera tidningar runt om i landet klappat igen för gott. I september fick bland annat Alingsås Tidning och Lerums Tidning lägga ned efter att ägaren William Michelsens Boktryckeri gått i konkurs.
Den 27 november var det dags för Östra Småland att ge ut sitt sista nummer. Tidningen, som länge var en del av socialdemokratiska A-Pressen men som de sista åren ägdes av Gota Media, hade under nästan ett århundrade varit en vital del av den lokala demokratin.
Tidningens mångårige medarbetare Håkan Juholt höjde ett varningens finger för utvecklingen när han i tidningens allra sista krönika skrev att ”vi blir åhörare i en krympt värld med lägre takhöjd och högt tonläge. En vardag utan ansvar, där skvaller inte skiljs från fakta, där ingen plats finns för ansvarig utgivare och journalistisk kvalitet.”
”Idag är vi bortglömda”
Vad händer då på de orter där tidningar lägger ned? En av de kommuner som länge varit utan redaktion är Orsa. Här stängde Mora tidning det sista kontoret för tio år sedan.
– Där inne vid diskbänken låg mörkrummet, säger Börje Lind och pekar in genom skyltfönstret för det som i dag är gatumusikfestivalen Orsayrans lokal.
Han var tidningens sista journalist i Orsa. Idag är han pensionär och har sagt upp tidningen i protest mot nedskärningarna, men dagen till ära har han tagit på sig sin gamla Mora tidning-keps.
– Idag är vi bortglömda. Det är bara blåljusnyheter från Orsa i Mora tidning och så något mer en gång i månaden kanske. När jag jobbade var jag på varenda möte som kommunfullmäktige hade, det har de inte möjlighet till idag, säger han.
Idag finns det två fasta reportrar kvar på Mora tidning, som tillsammans med en frilansmedarbetare i Idre och en sportredaktion i Falun ska täcka hela norra Dalarna. Det betyder att de sällan har tid att komma till Orsa om det inte är någon som har bett om det. Men inte ens då är det säkert. När de lokala Socialdemokraterna bjöd in till presskonferens för att presentera sina kandidater till kommunvalet förra året så var det ingen som kom, från varken radio, tv eller press.
– Det bli ju lite svårt att visa upp sin politik då, men de tog faktiskt in pressmeddelandet som en insändare i alla fall, säger oppositionsrådet Magnus Bjurman (S), som samtidigt medger att de själva har mycket att förbättra när det gäller kommunikationen.
Unik debatt obevakad
För tio år sedan kunde det komma två journalister från två olika tidningar med olika ägare, på ett möte i kommunfullmäktige i Orsa. I dag kommer i regel ingen alls. Årets längsta kommundebatt hölls för ett par veckor sedan. Den gällde förskolornas organisering och stora beslut om eventuella nybyggnationer.
Debatten var inte bara ovanligt lång, det var också unikt att oppositionens förslag var det som till slut segrade. Men ännu är det inget medium som har rapporterat om händelsen.
– Via kommunens webbsida kommer information ut om vilka beslut som har fattats, men det finns ingen från medierna som följer processerna och som skriver om sådant som inte aktivt kommuniceras av kommunen eller av partierna, säger Magnus Bjurman.
För att underlätta journalisternas bevakning av den lokala politiken har Socialdemokraterna i Orsa lagt fram ett förslag om att fullmäktigemötena ska webbsändas. Majoriteten, med Centern i spetsen, vill dock hellre att kommunens kommunikatörer ska göra korta nyhetsinslag om de viktigaste händelserna. Något som Magnus Bjurman ser risker med.
– Det ena behöver inte utesluta det andra, men om man bara har sådana inslag finns en risk att kommunen väljer ut det som är gynnsamt att kommunicera och inte underlättar för journalister att göra självständiga nyhetsvärderingar och tolkningar av debatterna, säger Magnus Bjurman och bjuder på hembakade lussebullar
i partiets sammanträdesrum hos ABF.
”Sammanhanget försvinner”
På väggarna i ABF-lokalen sitter inramade men slarvigt upphängda klassiska arbetaraffischer med budskap om fred, jämlikhet och att ”folkets väl går före storfinansens”. På bordet ligger Dalademokraten som denna dag toppar med nyheten om att Vansbrosimningen har tappat miljoner och med Göran Greiders ledare om hur den brittiska arbetarklassen har glömts bort. För ovanlighetens skull finns denna dag faktiskt också en artikel från Orsa. Det handlar om att flera stjärnkockar väljer att jobba i de kommunala köken här istället för på lyxkrogar.
Men artikeln är skriven av en reporter som är anställd på konkurrenten Mora tidning. Det är nämligen en effekt av att både DT, där Mora tidning ingår, och Dalademokraten har samma ägare. Lokalt material från DT-tidningarna publiceras även i Dalademokraten. Det innebär också att det enda som särskiljer Dalademokraten i dag, utanför Falun och Borlänge, är de unika opinions- och kultursidorna. Något som chefredaktören Göran Greider lyfter fram som viktiga delar.
– En effekt av att en lokaltidning lägger ned blir ofta att de nationella och internationella perspektiven går förlorade. Många av de lokala nyheterna kommer fortsatt att nå ut på något sätt, men de sätts inte i ett större sammanhang och faktagranskas inte på det sätt som en tidning har möjlighet att göra. Om Apoteket lägger ned så märker människor det, men det kanske beror på större strömningar, säger han.
Just denna tendens finns i Orsa i dag. Något som har har vuxit fram i tomrummet är en nyhetsblogg, som går under namnet Orsasajten. Den drivs av en enskild man som gärna skriver om hockey – men på sajten finns också notiser om polisens senaste utryckningar och rapportering från sådant som den lokala julmarknaden.
Men någon artikel om den timslånga unika debatten i fullmäktige finns inte. Inte heller någon analys som sammankopplar Milton Friedmans ekonomiska idéer med hotet om nedläggning av det lokala apoteket. Förutom Orsasajten finns också flera grupper på Facebook för Orsabor.
”Riskerar bli inskränkt”
En som är med i grupperna är Amanda Fast. Hon är 30 år, mellanstadielärare och har precis flyttat till Orsa.
– Man får ju reda på mycket av det som händer här i sociala medier, men de åsikter som sprids där är ofta rena spekulationer eller rykten. Det är svårt att navigera i vad som stämmer. Det är väldigt lätt för en missnöjd person att bara mala på, utan att någon annan bild ges, och då får de bara vatten på sin kvarn, säger hon.
Den uppfattningen delas av Göran Greider, som varit på Dalademokraten sedan 1999.
– Min uppfattning är att det riskerar att bli väldigt inskränkt i de där Facebook-grupperna och på de superlokala nyhetssajterna, där inga redaktionella diskussioner sker. Risken är att människor fastnar i sina filterbubblor och aldrig får läsa någonting som de inte visste att de ville läsa. När lokaltidningarna försvinner dör den lokala demokratin men också en liten värld, när den sociala antropologin runt tidningarna går förlorad, säger han.
Göran Greider låter lite nostalgisk när han pratar om hur arbetarrörelsen ägde tidningar runt om i landet, men han tror att det går att återuppbygga en stark lokal journalistisk närvaro. Delvis med utökat presstöd, men framför allt med sociala rörelser.
– S-tidningarna var beroende av folkrörelsen ända in på 2000-talet. Min känsla är att utan sociala rörelser så får vi inget intressant medielandskap. Och det kommer nya, se på exempelvis Fridays for future. Det måste komma publikationer ur det där, säger han uppfordrande.
