– Jag har skrivit fyra deckare, två om politik, en om min mamma som hade alzheimer, en fotbollsbok och tre true crime-böcker.
Den nya boken, den tolfte, ”När folkmordet kom till Sverige” märks det att han brinner lite extra för.
– Vi har har ju några rättsskandaler i Sverige. Fallet med Thomas Quick är en av dem. Det här är också en rättsskandal och jag tror att den kommer betraktas som en sådan till slut.
Thomas Bodström berättar att han egentligen aldrig skriver om sina egna fall. Men det här blev ett undantag för att hans klient ville verkligen att han skulle skriva. Theodore Tabaro, som klienten heter, sitter i svenskt fängelse dömd för att ha varit ledare för 900 mord i Rwanda under det blodiga inbördeskriget 1994. Sammanlagt 800 000 människor dödades under de tre månader som folkmordet pågick, de flesta av dem var av folkgruppen tutsier samt de hutuer som protesterade.
I boken riktar Bodström hård kritik mot det svenska rättsväsendet som han menar har varit alldeles för naiva i sitt samarbete med Rwanda.
– De tänker väldigt svenskt. De utgår från att poliser och åklagare i Rwanda är som de själva. Vi har visat att Rwanda är en diktatur och att personer därifrån inte kan vittna på ett annat sätt än regimen vill. Och vi kan inte själva välja ut egna vittnen från Rwanda för de är livrädda för att bli fängslade.
Dåligt samvete
Att Sverige och omvärlden behandlat Rwanda så försiktigt beror på dåligt samvete över att man inte gjorde mer för att stoppa folkmordet. Thomas Bodström menar också att det gått så bra för Rwanda sedan dess att det också är lätt att bli bländad av landets framgångar.
– Landet har gjort en fantastisk resa. Folk svälter inte, sjukvården är bättre, skolan är bättre. Det är ett väldigt tryggt land. Man kan vara ute mitt i natten i huvudstaden utan att någonting händer. Allt har egentligen blivit bättre – förutom demokratin.
Han hävdar att det är regimen i Rwanda som pekar ut regimkritiska personer som inblandade i folkmordet i såväl inhemska som utländska rättegångar. På så sätt kan de fängsla de personer som är besvärliga för regimen.
– Och vi har skygglapparna på för vi vill hjälpa ett land som rest sig från såna fruktansvärda händelser.
Nekat till alla brotten
Bodström menar att hans klient Theodore Tabaro som flydde till Sverige efter inbördeskriget, är ett tydligt exempel. Han bor i Örebro och lever ett vanligt familjeliv med fru, fyra barn och arbete som undersköterska. Tills han en dag blir ombedd av Säpo att vittna om flyktingspionage, mot regimen i Rwanda. Säpo lovar honom beskydd men sviker sitt löfte och kort efter spionrättegången blir han i stället anklagad för 900 mord. Theodore har nu suttit inspärrad i mer än två år och riskerar att få sitta i fängelse på livstid.
Trots bristen på bevis och oberoende vittnen och trots att Theodore Tabaro nekat till alla brotten sitter han i svenskt fängelse, fälld av ett svenskt rättsväsende.
– Det som skiljer Theodore mot exempelvis Thomas Quick är ju att Quick erkände alla de där brotten. Men Theodore har ju nekat från första sekund.
Vill vänta med politisk come-back
Till skillnad från deckarna och böckerna om politiken rör sig Thomas Bodström på hemmaplan med nya boken. Kärleken till advokatyrket lyser i genom. Men längtar han inte tillbaka till politiken och rampljuset?
– Inte just nu. Jag kan bli nostalgisk ibland för vi hade det så roligt och spännande men politiken var annorlunda då. Vi hade ju majoritet i riksdagen och då kunde man genomföra en massa olika saker, det är ju därför man håller på med politik.
Thomas Bodström menar att sociala medier förstört mycket av politiken.
– Det hat, de kampanjer och de drev som finns, många vill inte vara politiker av det skälet.
Men om de sociala medierna lugnar sig och Stefan Löfven ringer?
– Nej just nu är det inte aktuellt. Jag har precis expanderat advokatbyrån till fyra städer. Men däremot har jag tänkt att man borde bli politiker igen när man blir äldre, så man kan bli en sån där gammal vis gubbe. Jan Eliasson kom in perfekt i partipolitiken. Han var en vis man när han kom in.
Många efterlyser hårdare tag i politiken nu. Var står du där?
– Jag har varit med och infört bättre verktyg för polisen så att de kan lösa grova brott och det står jag för. Men jag var helt emot höjda straff när jag var justitieminister. Helt emot. Under sex års tid fick jag frågan varje dag. Det var inte svårt att ta den debatten. Jag har suttit i morgon-tv så många gånger och sagt: Varför ska vi höja straffen när det inte minskar brottsligheten? Den debatten är så lätt att ta för man har hela tiden all kunskap och vetenskap på sin sida. Ingen av mina motståndare kunde hänvisa till en enda vetenskaplig artikel där det stod att höjda straff skulle hjälpa till att minska brottsligheten.
Nu är Thomas Bodström besviken på det parti han tidigare företrädde.
– Tyvärr har Socialdemokraterna plagierat Moderaternas och Sverigedemokraternas förslag och retorik och det tror jag är ett gigantiskt misstag. Dels för att det kostar massor av miljarder att ha folk i fängelse men också för att Moderaterna och Sverigedemokraterna får rätt om Socialdemokraterna låter likadana. Och S kommer aldrig att framstå som lika tuffa som dem, så de som vill ha hårdare tag kommer ändå inte att rösta på Socialdemokraternas kriminalpolitik. ”Vi ska knäcka gängen” – Socialdemokraterna börjar låta som Trump.
Blivit ”mer vänster”
Ändå är det ”sosse” Bodström alltid kallat sig och fortsätter att kalla sig.
– Jag har ökat min egen inkomst men ju mer jag tjänat desto mer tar jag avstånd från högern som vill ha lägre skatter för oss. Jag tycker att vi borde beskattas mer. Jag blir mer vänster ju mer jag tjänar.
Thomas
Bodström om …
… sociala medier:
– Jag har slutat med twitter och min blogg Bodströmsamhället. Jag har sex följare på Facebook och jag vill inte ha fler. Jag gick med för att alla tjatade så mycket. Jag håller på med Instagram för jag tycker att det kan bli väldigt humoristiskt med bilder och text. Där har jag 11 000 följare. Jag tror det här med sociala medier kommer att försvinna mer.
… Socialdemokraterna:
– Det är mitt parti. Jag röstade på Socialdemokraterna redan i mitt första val trots att det var så nördigt. Antingen skulle man vara vänster eller MUF:are. Det var inga som var sossar mer än jag. För mig har det alltid varit naturligt.
… att en av huvudpersonerna i hans deckare, den mindre begåvade borgerliga justitieministern Gerd, ska vara baserad på Beatrice Ask:
– Det stämmer inte. Hon fick sitt eget liv. Jag anser inte att Beatrice Ask är obegåvad. Hon var ingen jurist och det hade hon stora problem med, men hon är inte obegåvad. Min Gerd Lundin var inte Beatrice Ask som så många trodde utan bara en fantasifigur.
