BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Vi har många 50 plus-kvinnor som kommer hit och sysslar med slöjd. Några håller på med knyppling, så de har fått undervisa yngre datakillar som också vill knyppla. De i sin tur kanske vill använda mer oortodoxa material och göra datamodeller efter mönstren, men det är de äldre med hantverket i ryggmärgen som kan visa dem hur de ska göra, berättar Emma Ewadotter, samordnare och verksamhetsledare.
Metall, trä och tyger
Emma Ewadotter och Linnéa Therese Dimitriou, som är konstnärlig ledare på Fablab, visar runt i salarna. På nedervåningen ligger Fablab:s verkstad, på övervåningen finns Softlab – den lite mjukare systerverksamheten för textil. Det luktar metall, trä och tyger samtidigt, som slöjdsalar med hyperavancerade verktyg som skulle få skoltrötta ungar att gå i spinn. Vem skulle inte älska att få använda en 3D-skrivare eller en laserskärare om och om igen? Samtidigt är det slående hur de hårda och mjuka hantverken blandas obehindrat och blir något eget. I ett hörn står en stor digital textilprinter där man skymtar ett tyg med matematikern Ada Lovelaces ansikte som mönster. En av teknikerna kommer in en sväng i verkstan och hojtar glatt: ”Fan vad jag älskar tuftning”
Fablab på Sliperiet tillhör Umeå universitet, men är också en del i ett globalt nätverk med teknikverkstäder. Förkortningen står för fabrication laboratory, alltså en verkstad där man tillverkar föremål direkt från digitala modeller. Det finns ungefär 800 Fablabs runt om i världen – ofta knutna till olika universitet. I Sverige är labbet i Umeå hittills det enda som når upp till den standard som krävs för att få bära namnet Fablab.
Gränsöverskridande
Men sättet att arbeta gränsöverskridande inom hantverk, elektronik och teknik är också känt utanför universitetskretsar. Det är typiskt för den så kallade makerrörelsen – en gör det själv-rörelse som präglas av lusten att ta kontroll över konsumtionen och viljan att praktiskt förstå hur saker och ting fungerar. I en artikel i The Economist 2012 beskrivs makerrörelsen som ”The third industrial revolution”, där 1800-talets mekanisering och 1900-talets löpande band var de första. Med digital design, globala nätverk och distribuerad produktion med 3D-skrivare, laserskärare och datorstyrda fräsar, menade man att tanken på tillverkning och produktion måste omprövas. Man gör alltså om eller tillverkar något eget, i stället för att köpa nytt.
– Det finns många exempel på så kallad scavenging, alltså att man återanvänder delar av till exempel mobiler som egentligen inte är ämnade att återanvända. Mobiltelefoner är ju ofta gjorda för att gå sönder efter ett visst tag, säger Emma Ewadotter
Dessutom bygger all tillverkning som ”makers” gör på open source och open hardware, och alla som vill får vara med och dela med sig av sin kunskap. I USA är makerrörelsen så pass erkänd att president Barack Obama lät anordna utställningsevenemanget ”Maker faire” i Vita huset för två år sedan. I invigningstalet underströk han hur den digitala tekniken och makerrörelsen bidrar till en demokratisering av tillverkningsprocesser.
I Umeå är det öppet hus varje onsdag på Fablab och Softlab. Den som har en idé tar med sig eget material, men sedan är det bara att pröva sig fram under ledning av volontärer som har specialiserat sig inom olika områden. Emma Ewadotter tar ett tygstycke med stora gula piggar från en provdocka och håller fram. På avigsidan av tyget löper tunna trådar som leder ström. Trådarna är mjuka, har inte den minsta metallkänsla, fast de är av silver. Bredvid står flera andra rullar av metalltråd, bland annat av rostfritt stål, som är lika fluffiga som silvertråden. När plagget är färdigt kommer det att kunna lysa och göra sin bärare fullständigt unik.
– Folk kommer ofta hit och uppdaterar sina kläder med ett litet broderi eller någon annan detalj. Numera har det blivit så vanligt att man vill vara individuell – alla trender pågår samtidigt och de är lika okej allihopa. Kanske börjar konsumenterna frigöra sig från att man måste följa en viss stil inom mode, funderar Emma Ewadotter och Linnéa Therese Dimitriou.
Locka fler kvinnor
I Umeå har också den textila verksamheten varit ett sätt att försöka locka fler kvinnor till Sliperiets salar. Det har fungerat relativt väl – ungefär 40 procent av besökarna är kvinnor – men fortfarande attraherar Fablab många unga vita män som vill konstruera robotar och drönare.
– Vi har pratat mycket om kön och klass. Makerrörelsen framställs ofta som väldigt inkluderande, men det är den inte alltid. Den här inlandskillen som är duktig på att meka med sin skoter kanske inte ens räknas. Det kan bli för mycket medelklass och universitetsstudenter, säger Linnéa Therese Dimitriou.
Men makerrörelsen fortsätter att locka allt fler. I helgen hålls den första nationella makerkonferensen i Malmö. Ett hundratal av Sveriges mest aktiva makers – däribland Emma Ewadotter – kommer att samlas för workshopar, föredrag och debatter. Det blir också möten med finansiärer, institutioner och myndigheter för att trygga tillväxten.
– Om du själv förstår hur saker fungerar och kan bygga eller laga dem, blir du mer självständig och slipper känslan av att ”Åh, vad händer om internet går sönder?” Det är också en miljövänlig rörelse – du får en annan relation till det som du själv har gjort. Makers kan bli en positiv kraft, säger Linnéa Therese Dimitriou.
