Terapituppen Lill-Ove sprider lycka och väcker minnen till liv
Lill-Ove är en amerikansk silkestupp som lever som terapitupp inom äldreomsorgen.
Bild: Privat
Dagens ETC
Lurviga djur brukar ha en speciell plats i människors hjärtan. Hundar, katter, marsvin, kaniner, kanske en och annan minigris. Men sen brukar det ta stopp. Utom i Karlskoga, där terapituppen Lill-Ove inte bara förgyller stadens äldres liv, utan ibland också väcker bortglömda barndomsminnen till liv.
Den lurvige lille tuppen vägrade sluta rymma. Han var en mästare på att ta sig ur inhägnaden och i och med det också en fara för sig själv och de bilister som sensommaren 2023 passerade Lundsbergs skolområde utanför Storfors. Ingen visste varför han sprang ut på vägen, men varje gång var man rädd för att det skulle bli den sista.
Det fanns bara en sak att göra. Hitta ett nytt hem åt Lill-Ove.
– När sambon lyfte upp honom visade det sig att han bara ville mysa, berättar Emilie Ulvsdotter, Lill-Oves ägare, den som fick ta över honom och som nu avslöjar att omplaceringen faktiskt var en chansning.
– Vi visste inte om vi skulle behöva avliva honom eftersom han hade svårt att äta på grund av sin korsnäbb.
Väl på plats i nya hemmet på gården i Karlskoga var det inget snack om saken. Lill-Ove stortrivdes direkt. Men trots att den nya tuppen snabbt blev accepterad av de andra fåglarna i flocken var hans framtid hos dem oviss.
Emilie Ulvsdotter minns fortfarande sin oro. Skulle den fem månader gamla tuppen överleva?
Specialfodret de gav honom gav dock resultat – Lill-Ove fick i sig nödvändig näring. Han skulle klara sig.
Mer talang än Björk och Krok
Eftersom Emilie Ulvsdotter redan tränade ankorna Björk och Krok att bli terapidjur inom äldreomsorgen började hon ta med sig Lill-Ove på de besök som kommunens aktivitetssamordnare bokat in henne, Björk och Krok på.
Det visade sig vara ett smart drag. Lill-Ove var både framåt och orädd. Hans premiär som terapituppsprao på Skranta äldreboende gick långt över förväntan. Eftersom syftet med besöken är att sprida glädje och öka seniorernas välbefinnande slog det Emilie Ulvsdotter att det vore ett misstag att begränsa sig till ankorna – Lill-Ove skulle ju bli en perfekt terapitupp.
– När vi kom in gjorde han dundersuccé direkt! Många häpnade över hur tam han är. Ankorna blev nästan bortglömda där de satt i sin transportbur, medan Lill-Ove promenerade fritt på bordet och ville bli klappad av alla. Han älskade uppmärksamheten, säger Emilie Ulvsdotter.
Väckte bortglömda minnen till liv
Samarbetet med Karlskoga kommun och dess äldreboenden startade i oktober och verkar i skrivande stund gå en lång och ljus framtid till mötes. Fåglarnas närvaro väcker till exempel barndomsminnen hos de boende. Många av dem har vuxit upp på gårdar med djur.
Redan första veckan blev en 102-årig dam blixtförälskad i Lill-Ove. Sedan dess har Lill-Ove även träffat strokepatienter och nu är den lille silkestuppen ett återkommande inslag i deras liv.
– Den starkaste reaktionen kom från en svårt dement dam. Hon mindes sin barndom som liten flicka och berättade om när hon bar hönsen hemma på gården. Det var ett vackert ögonblick. Att hon ville träffa Lill-Ove, trots att hon brukar avstå aktiviteter, gör det extra speciellt, berättar Emilie Ulvsdotter.
Damen och Lill-Ove fann varandra direkt. Han stannade hos henne och lät sig bli klappad och kliad tills han nästan somnade.
Finns en fysiologisk koppling
Varje gång han lämnar äldreboendet när besökstiden är slut pågår samtalen om honom i flera veckor efteråt. Hans närvaro är ett välkommet tillskott i en annars ganska händelselös vardag, som kan vara både trist och stressig. Emilie Ulvsdotter tycker sig också ha märkt att seniorerna blir gladare av Lill-Oves besök.
Kerstin Uvnäs Moberg, professor i fysiologi och ledande forskare inom signalsubstansen oxytocin, förklarar varför.
– När de klappar och talar med tuppen frigörs oxytocin, samma hormon som när en kvinna föder och ska anknyta till sitt barn. Det skapar en lugn och behaglig känsla som minskar stress. Men det är en växelverkan som förutsätter att vi tycker om djuret, och det om oss.
Det är precis det som hände mellan Lill-Ove och den dementa damen. När utbytet är ömsesidigt kan oxytocin också minska smärta och oro. Substansen kallas också “relationshormon” eftersom den vid fysisk beröring ger upphov till en känsla av omhändertagande som får oss att må bra.
– Hormonet bildas djupt i hjärnan, i hypotalamus. Men när det sprider sig till hjärnans andra delar får du fler effekter och kan känna lugn, behag och tacksamhet samtidigt. Utbytet sker naturligt och båda parter upplever ett ökat välbehag, förklarar Kerstin Uvnäs Moberg.
Träning och krav
För att Lill-Ove ska få kalla sig terapitupp krävs det att en veterinär har genomfört en hälsoundersökning samt bedömt och godkänt hans psyke och personlighet för att därefter avgöra om Lill-Ove är lämplig som terapidjur.
Att få en veterinärtid före årsskiftet har dock visat sig svårt. Fram till dess fortsätter Lill-Ove besöka de äldre. Det blir en del av hans träning, även om han enligt Emilie Ulvsdotter inte behöver den.
– Jag har inte behövt träna honom alls som jag har gjort med ankorna. Men det finns ingen träningsmetod för fjäderfän som det gör för terapihundar så vi måste improvisera, förklarar Emilie Ulvsdotter. Målet är att göra fåglarna bekväma i olika situationer.
Trots att det inte finns en utstuderad rutin har de hittat en metod som fungerar: att successivt introducera dem för livliga miljöer med människor i större grupper. Det gör marknader samt besöken på äldreboenden till perfekta träningstillfällen. Men övningarna kräver en stor förståelse för hur djuret fungerar i sitt naturliga beteende och anpassas alltid efter individen.
– Just nu försöker jag att träna Lill-Ove att hoppa upp i knät på kommando. Han älskar att bli kliad på kinden och i nacken. Då underlättar det om han placerar sig där de når att klappa honom. Som det är nu, om han känner sig ignorerad, ställer han sig på våra fötter tills vi lyfter upp honom, berättar Emilie Ulvsdotter.
Ingen får nog
Trots sin ringa ålder är Lill-Ove lätt att läsa av. Som regel är han lugn, älskar människor och går fram om det är något som han är intresserad av. På exakt samma sätt traskar han därifrån om det är något han inte tycker om. Men hittills har han inte traskat ut innan de en timme långa besöken tagit slut. Snarare tvärtom.
– Vi drar ofta ut på tiden. Alla pratar glatt och ställer många frågor. De kan inte få nog av Lill-Ove, och han älskar det. Han är jätteduktig och jag är så stolt över honom, säger Emilie Ulvsdotter.
Men långa besök medför en ökad olycksrisk. Hon måste därför vara förutseende. Ett vanligt munskydd kan till exempel med lätthet förvandlas till en blöja. Med masken placerad under rumpan och de elastiska öglorna runt vingarna säkrar Emilie Ulvsdotter upp för eventuella naturbehov.
Något annat hon också säkrar är nya uppdrag.
– Nu planerar vi besök på ett LSS-boende i Hällefors och hos korttidsboenden på andra orter och samarbetet med Karlskoga kommun utökas med dagisbesök. Lill-Oves första hem, Lundsbergsskolan, hälsar vi ofta på. Han och barnen blir så glada nu när han inte rymmer längre, skrattar hon.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.