BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Den statliga innovationsmyndigheten Vinnova fick en 18 procent större budget, upp till 3,2 miljarder kronor. Vinnova har i uppdrag är att främja Sveriges tillväxt, genom att finansiera entreprenöriella projekt och företag som söker pengar från myndigheten.

Statliga bidrag sedan 2009

En central punkt i Testbädd Sverige ska vara fler strategiska samarbeten mellan aktörer i offentlig sektor, universitet och näringslivet. ETC Uppsala kunde i förra veckan avslöja hur just ett sådant samarbetsprojekt mellan Uppsala kommun, akademiska entreprenörer och IT-företag – Green IOT – redan år 2015 tilldelades 10 miljoner kronor av Vinnova. Green IOT skulle mäta av luftföroreningar längs med Kungsgatan. Men projektet kantades av problem, mätsensorerna monterades upp för sent och har misslyckats med att ge tillräckligt bra data – och nu i augusti tar projektpengarna slut. Där borde historien ta slut.

Men en sökning på Vinnovas webbsida visar att den kvinnliga docenten som är projektledare för Green IOT har tilldelats skattefinansierade anslag till liknande idéer, gång på gång ända sedan 2009. De tidigare projekten har även de innefattat sensorer, trådlös IT-teknik och luftmätning, haft docenten som ledare och inkluderat ungefär samma stomme av akademiker och IT-företag. Totalt har man fått nästan 13 miljoner kronor av Vinnova – men fortfarande saknas exempelvis en professionell webbsida, som presenterar forskningen.

Alltmer bidragsfinansiering

– Frågan om hur forskning finansieras och utförs borde vara mer politiskt laddat än vad det är. Det har hänt otroligt mycket under de senaste 20 åren, både när det gäller forskningsvolymen och konkurrensen kring hur anslagen fördelas, säger en forskare som vi kan kalla Magnus, som arbetar vid Uppsala universitet och har insyn i innovationsstödet.

Sverige är en av de stater som satsar mest pengar per capita i hela världen på olika typer av forskning. Enligt Vetenskapsrådet uppgår siffran i år till 3,42 procent av landets BNP, men den högre utbildningen får bara 27 procent av dessa öronmärkta medel. 70 procent går till företagssektorn. Sedan flera år tillbaka finns det en genomgående trend, där forskningsmedlen till högre lärosäten blir allt mindre.

– Samtidigt så ökar den bidragsfinansierade forskningen, alltså de pengar som måste sökas från olika myndigheter eller företag. Det betyder att forskare måste lägga mer och mer tid på att skriva ansökningar i stället för på att faktiskt forska, säger Magnus.

Matteuseffekten

Budgetökningen till Vinnova har ytterligare utökat denna trend. Inom akademin är det också känt att ifall någon lyckas få ett statligt anslag till sitt projekt, så blir det genast en kvalitetsstämpel. Forskarens cv förbättras och då blir det också lättare att få nya anslag i framtiden. Magnus kallar det för ett självgenererande system.

Myndigheten Tillväxtanalys, som har i uppgift att utvärdera statens insatser när det gäller forsknings- och innovationspolitiken, kallar det i stället för Matteuseffekten: ett fenomen där ett system fortsätter gynna en aktör som redan gynnas. Enrico Deiaco som är avdelningschef på Tillväxtanalys vill inte kommentera fallet Green IOT i Uppsala, men säger att det är precis sådana saker hans myndighet undersöker, hur vanligt det är att företag får upprepat stöd under en längre period.

– Varje gång det delas ut stöd så ska det ju utvärderas vilka som får det. Görs det på rätt sätt så ska de som redan har fått, egentligen inte få ännu mer. Men att Matteus­effekten kan förekomma, det är väl möjligt.

Inga effekter efter halv miljard

I en rapport på hösten 2014 granskade Tillväxtanalys också två av Vinnovas stödprogram till innovativa företag. Där kom man fram till att 500 miljoner kronor som hade delats ut inte hade gett några effekter alls, varken gällande sysselsättning eller tillväxt. Rapporten kritiserade även de luddiga målen i stödprogrammen, vars enda syfte verkade vara att fler och fler svenska företag skulle bildas.

– Vinnova kan man se som en statlig riskfinansiär, som försöker gå in där den privata marknaden inte klarar av. Det är ofta högriskprojekt, säger Enrico Deiaco.

Tillväxtanalys arbetar i dag på en ny utvärderande rapport om Matteuseffekten, Vinnova och företagen som har fått stöd, som förväntas komma ut i början på 2018. Man vill ännu inte uttala sig om några slutsatser. Men redan i den förra rapporten 2014 varnade man för att Vinnovas selektiva företagsstöd kan leda till en snedvridning av konkurrensen. Då kan innovativa företag som inte får anslag av staten i värsta fall tvingas lägga ned sin verksamhet – trots att de kanske utför ett lika viktigt arbete.

En form av korruption

I Uppsala möter ETC även en annan forskare, som anser sig tillhöra precis denna sista kategori. Likt Green IOT har han gjort luftmätningar, men av fler värden än bara föroreningar, och han har skickat upp sensorer i luften med drönare för att täcka av fler platser än bara Kungsgatan. Forskaren, som vill vara anonym, har ett eget företag och har sökt ekonomiska medel från Vinnova – men alltid nekats, utan motivering. Att andra forskningsföretag i Uppsala tvärtom har fått medel i flera år, ser forskaren som symptom på ett mycket större problem.

– I stället för att man finansierar pågående projekt och koordinerar med miljöuppdrag eller länsstyrelsen, så ger man pengarna till folk som säger att de är entreprenörer. Det är en överföring av offentliga medel till privata händer, och en form av korruption.

Anledningen till att det kan fortsätta, menar forskaren, är för att det saknas tillräcklig standardisering. Det finns för få ramar och kontroll, och hållbar utveckling som både Green IOT och han själv är verksamma inom är ett särskilt löst definierat vetenskapsområde.

– Hur mycket verklig innovation kan vi förvänta oss av så kallade entreprenörer, per varje miljon spenderade kronor? Hur drar samhället nytta av att skattepengar går till sådana utgifter?

Jobbat åt konsulter

Forskaren tycker det är viktiga frågor att tala om, särskilt i Uppsala som gör sig ett så stort namn på att vara ett internationellt lärosäte och forskningscenter. Men där allt fler akademiker i dag rör sig bort från att bedriva grundläggande vetenskap, till att syssla med projektansökningar – som inte ens alla sedan får medel från. Han visar sina datorer, drönare, kretskort, sensorer och annan teknik, som allting har betalats genom att han har jobbat som frilans med att utveckla mjukvara åt andra forskare – ibland åt konsulter som själva har fått betalt från Vinnovas anslag.

– Men det börjar bli svårt att fortsätta nu, inte bara ekonomiskt sett. Varje gång jag kritiserar dem så bränner jag mina broar till vissa nätverk. Och varje gång de får pengar att spendera så ser deras cv bättre och bättre ut än vad mitt gör. Det är ett stort jävla problem.

Vinnova: en tävling

När ETC Uppsala kontaktar Vinnova hänvisar innovationsmyndigheten till sina grundläggande kriterier, som man alltid sägs utgå från när det avgörs vilka som får ekonomiskt stöd. Alla satsningar görs inom ramen för program och programutlysningar, som undersöker vilken potential olika projekt har, samt hur genomförandet skulle se ut. I grund och botten arbetar Vinnova också på uppdrag av regeringen, som oavsett blå eller röd färg har pekat ut särskilda forskningsområden som viktiga under de senaste åren.

Enligt Peter Eriksson, enhetschef vid Vinnovas verksamhetsutveckling, ligger denna bakgrund till grund för varför vissa projekt kan fortsätta få stöd under åratal – inklusive det Uppsala kommun nu är involverat i, och behöver ännu mer pengar till.

– Det här är en ganska elitistisk verksamhet och vi satsar på de som anses ha de bästa förutsättningarna. Det är inte fråga om någon rättvisa där det ska vara en särskild persons tur, utan det är en tävling. Visst är det snopet att träna länge och sedan inte vinna, så även hos oss.